Subjektiv rätt att få plats på äldreboende behövs
ÄLDREVåRD Hufvudstadsbladet tar i en nyhetsartikel (HBL 26.7) genom ett färskt exempel upp ett viktigt tema, nämligen bristen på vårdhemsplatser för äldre. Det här är å andra sidan inget nytt problem, utan frågan har diskuterats en längre tid, också i riksdagen. Många sakkunniga, såsom professor emerita Sirkka-Liisa Kivelä som uttalar sig i artikeln, har tagit ställning för det akuta behovet av flera vårdhem för äldre. Vår nuvarande regering har som mål att förbättra äldrevården i vårt land och de kommande lagstadgade minimikraven på personaldimensioneringen inom dygnetruntvården är välkomna. Men det behövs flera åtgärder för att göra våra äldre personers liv och vardag tillräckligt trygg och värdig.
Det påstås att de flesta äldre vill bo hemma så länge som möjligt, och det stämmer säkert, men hur går det då det inte längre är ”möjligt”? Då hjälpbehovet är litet, som att få mat eller mediciner hemtransporterade, ett blodprov taget eller en lätt koll att allt är ok, fungerar det bra att bo hemma med hjälp av hemvården. Men då den äldre inte längre känner sig trygg i sitt hem, då hon upprepade gånger faller omkull och måste lyftas upp av vaktfirmans obekanta personal, då hon är deprimerad och känner sig ensam och instängd i en bostad som hon inte fysiskt klarar av att lämna på egen hand – då räcker det inte längre med hemvård. Jag är övertygad om att personalen inom hemvården gör sitt yttersta för att ta så väl hand om de äldre som möjligt, men tidtabellen är ofta alltför snäv för annat än direkt vård, som för den livsviktiga och lugnande pratstunden mellan den äldre och vårdaren. Den stora personalomsättningen bidrar till otrygghetskänslan.
Våra äldre förtjänar en god och trivsam ålderdom och därför måste vi kunna tillgodose deras personliga behov av stöd och hjälp. Även om jag vet att det är en kostnadsfråga av rang, anser jag att det borde vara en subjektiv rätt för de äldre att få en plats på ett äldreboende, då de egna krafterna tryter och vardagen känns svår och osäker i det egna hemmet. Demenssjukdomarna ökar och platserna på de effektiverade serviceboendena upptas oftast av personer med olika grader av demens. Äldre personer med fysiska störningar och svårigheter att röra sig kunde klara sig på ett boende med lite lättare service, där hjälpen ändå finns till hands och där omgivningen är stimulerande. Sådana här vårdhem finns det redan på den privata sidan, men kommunerna och de kommande vårdlandskapen måste i snabb takt utveckla ett mellanformsboende tillgängligt för alla ”friskare” äldre, oberoende av deras ekonomiska ställning. Tror att det kunde vara ett vinnvinn koncept för både kommun och klient.
Vi äldre blir bara fler och vi lever längre. För att vi ska hållas i skick utan behov av olika former av tyngre vård måste det satsas på förebyggande åtgärder mycket mera än nu. De äldres situation samt stimulans- och stödbehov borde kartläggas med jämna mellanrum genom en lagstadgad kommunal seniorrådgivning, i stil med vårt unika barnrådgivningssystem. Hela vår äldreomsorg måste ses över.