Många vill se lika stöd för arbetslösa
Inkomstrelaterad dagpenning till alla får brett stöd – dilemmat är pris och modell
Under sommaren blossade debatten om arbetslöshetsskyddet upp på nytt, inte minst på grund av coronakrisen.
Samlingspartiet och Finlands Näringsliv EK säger nu att de driver ett universellt inkomstrelaterat stöd, oberoende av om man är medlem i a-kassa eller inte.
I nuläget betalar alla löntagare försäkringsavgift, men enbart kassorna delar ut inkomstrelaterat arbetslöshetsstöd till dem som är medlemmar i en kassa.
I en enkät gjord av Hufvudstadsbladet, Maaseudun Tulevaisuus och Verkkouutiset fick finländarna svara på om de anser att det inkomstrelaterade stödet, som är högre än FPA:s grunddagpenning, borde tillfalla alla oberoende av kassamedlemskap, och 47 procent svarar ja. Men redan under tidigare utredningar har den svåra biten varit finansiering och genomförande.
Coronakrisen har blottlagt att en fjärdedel av de över hundratusen finländare som blivit permitterade landar på enbart grundpenning, enligt Arbets- och näringsministeriet.
Grundpenningen, som betalas av FPA, ger drygt 700 euro i månaden, medan de som hör till en arbetslöshetskassa får inkomstrelaterad dagpenning.
Det fick debatten att blossa upp på nytt: borde alla omfattas av inkomstrelaterad dagpenning oberoende av om man hör till en akassa? Största delen av systemet finansieras med obligatoriska avgifter som dras av lönen samt med skattemedel, men man måste höra till en kassa för att få den högre dagpenningen. Enbart mellan 5 och 6 procent finansieras av medlemsavgifterna till a-kassorna.
I en färsk enkät beställd av Hufvudstadsbladet, Maaseudun Tulevaisuus och Verkkouutiset framgår att nästan hälften av finländarna – 47 procent – svarar ja på frågan om alla borde få inkomstrelaterad dagpenning, oberoende av om man är med i en kassa eller inte. Frågan delar folket: 38 procent säger nej, femton procent uppger att de inte vet.
Svaren varierar också enligt utbildning och vilket fack man tillhör. De FFC-anslutna är mest benägna att försvara nuvarande system. Av de Akava-anslutna högt utbildade löntagarna svarar 50 procent däremot att den inkomstrelaterade pengen borde beviljas också dem som inte hör till en kassa, och av STTK:s medlemmar svarar 40 procent så.
Varken Akavas ordförande Sture Fjäder eller STTK:s ordförande Antti Palola är direkt överraskade över svaren från sina medlemmar med tanke på hur frågan är ställd, och bedömer att det är enklare att svara på frågan än att ta ställning till hur det ska genomföras och finansieras.
– Med tanke på att det ändå är såpass många som svarar så här är det ändå bra att frågan utreds enligt regeringsprogrammet, säger Palola.
Enligt regeringsprogrammet ska inkomstrelaterade förmåner förenhetligas.
Samlingspartiet och EK: samma för alla
Debatten tog fyr då Samlingspartiets riksdagsledamöter Elina Lepomäki och Juhana Vartiainen först gick ut med att Samlingspartiet nu tar klarare ställning för en förändring, och sade att samma system borde gälla alla, eftersom alla löntagare betalar för det.
– Behovet av arbetslöshetsskydd har vuxit mer bland dem som inte hör till en kassa. De är oftast unga, lägre utbildade och med mindre arbetserfarenhet, sade Lepomäki.
Finlands Näringsliv EK ställde sig bakom förslaget, men kopplade ihop det med att kostnaderna behöver täckas, och förutsatte att dagpenningen också reformeras. EK har tidigare föreslagit att den inkomstrelaterade dagpenningen är högre i början och sedan sjunker.
Kombinationen fick löntagarfacken att reagera. FFC:s ordförande Jarkko Eloranta och STTK:s Antti Palola misstänkte att kovändningen handlar om att få igenom en sänkning av arbetslöshetsskyddet i gengäld.
– När man svarar på frågan tänker man kanske inte på om det leder till att förmånen kan trappas ner eller förkortas, eller att nivån kan sjunka, säger Palola och hänvisar till att kostnaden kan uppgå till 200-300 miljoner euro.
– I det avseendet var EK ändå ärligt som kopplade ihop sitt ställningstagande med att förnya, alltså försämra, förmånen. Samlingspartiet var inte lika tydligt på den punkten.
Palola säger att han inte i det här skedet tar ställning till någon
av de modeller som lagts fram i debatten – bland annat obligatoriskt kassamedlemskap som Vänsterförbundet föreslagit, att styra allting via en sysselsättningsfond, eller försäkring via FPA.
– När en utredning gjorts är det dags att se på alternativen när den är klar. Och om man gör en reform, är det logiskt att den skulle höra ihop med totalreformen av den sociala tryggheten, säger Palola. Juhana Vartiainen (Saml) har talat för samma modell som profesor Roope Uusitalo förde fram för ett par år sedan, och också Centralhandelskammarens ekonom Mauri Kotamäki har varit inne på likande linje:
Att inte rasera nuvarande kassor, utan i stället försäkra dem som inte hör till någon kassa. Uusitalo föreslog att de som inte hör till kassorna i stället får en lite lägre summa, eftersom de inte finansierar de sista fem procenten som kommer från medlemsavgifterna. Kotamäki har föreslagit att den grundpenning som nu betalas via FPA skulle övergå till att bli inkomstrelaterad, och beräknat att det skulle kosta omkring 250 miljoner.
Fjäder: Kan man ”tvångsförsäkra”?
Akavas ordförande Sture Fjäder anser att det fattas många konkreta detaljer i debatten, inte minst hur man i så fall skulle samla in personuppgifter om vem som hör till en kassa, för att sedan kunna försäkra resten.
– Jag var överraskad över att just Samlingspartiet, som i många andra frågor är för individens beslutanderätt, vill försäkra människor oberoende av om de vill det eller inte, säger Fjäder.
Fjäder anser att man måste fråga sig om arbetslöshetsförsäkringen ska vara en ”tvångsförsäkring”, i likhet med pensions- och sjukförsäkring. Sommarens politiska debatter ska ännu diskuteras inom Akava, men i dagsläget finns inget annat beslut än att man stöder nuvarande system.
Mäkynen: Unga står utanför på grund av arbetsbilden
Riksdagsledamot Matias Mäkynen (SDP) från Vasa, medlem i kommittén för socialbidragsreformen, bedömer också att enkätfrågan kan te sig lättare om man inte behöver ta ställning till om man själv borde betala mer, eller koppla in mer skattemedel, för att finansiera en universell försäkring.
I debatten har Mäkynen förslagit en modell där man behåller individens valfrihet, men där automatiken är omvänd.
– När man gör ett arbetsavtal skulle det ingå att arbetsgivaren förmedlar också kassa-avgiften. Sedan skulle man, om man själv vill, kunna välja bort det, eller byta kassa. Nuvarande system bygger på på ”opt-in”, att man aktivt ska gå med i en kassa, medan det här skulle innebära att man istället kan välja bort det ganska enkelt. Redan detta skulle täcka en stor del av dem som nu inte tillhör en kassa, säger Mäkynen.
Men han hänvisar Susanna Grimm-Vikmans licensiatavhandling vid Åbo universitet, som utrett att ovetskap om kassamedlemskap inte är den enda orsaken till att unga och lågavlönade står utanför kassorna. En del väljer bort det för att de tror de inte behöver det, men en stor orsak bland unga är också osäkerhet på grund av splittrat arbete.
Arbetsvillkoret för stödet kräver minst 18 timmar arbete i veckan i 26 veckor (13 veckor under coronakrisen).
– För många av de här unga har det varit ett rationellt val att inte höra till en kassa, då det varit osäkert om de ändå uppfyller arbetsvillkoret och får ut något av det. Vill man hjälpa dem, så borde man underlätta villkoren som krävs, säger Mäkynen.
– För dem som tjänar allra minst är det också osäkert om det inkomstrelaterade stödet ger så mycket mer än grunddagpenningen, men tanke på att man också ska betala kassa-avgift. Skulle man höja nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen för dem som har minst skulle det kunna löna sig för unga med snuttjobb eller små inkomster.
Ytterligare ett dilemma är att alla inte får sin inkomst från samma håll – en del är delvis företagare, delvis löntagare.
En utredning om kombinationsförsäkring för den här gruppen gjordes under Sipiläs regering, men frågan lades ner på grund av att kostnaderna ansågs höga.
Också i nuvarande regeringsprogram finns en skrivning om att försäkringen av företagar- och löneinkomster ”ska reformeras i riktning mot en kombinationsförsäkring”.