Alarmistiskt om 5G
STRÅLNING I tisdagens HBL (28.7) skriver tre medicine licentiater en insändare om 5G. Insändaren tillför ingen ny kunskap om elektromagnetiska fält, utan kommer med ett antal antaganden om deras påstådda farlighet. I stället hänvisas läsaren till en webbsida. Jag läste den svenska sammanfattningen och listan över källhänvisningar och fann naturligtvis ”strålskyddsstiftelsen”. Vill man diskutera elektromagnetiska fält och deras eventuella skadeverkningar och tas på allvar bör man nog inte använda denna ”stiftelse” som källa. Likaså skall man ta Lennart Hardells studier med en viss nypa salt.
Däremot ser jag med tillfredställelse att skribenterna på sin webbsida länkar till docent Dariusz Leszczynskis utmärkta blogg. Dariusz är kritisk mot 5G, men är samtidigt synnerligen kritisk mot Martin Pall. Han är även kritisk mot den anti-5G-rörelse som de tre insändarskribenterna representerar: man kan inte både ha kakan och äta den. Man kan inte samtidigt hävda att all forskning som visar på skadeverkningar av elfält är sann och riktig, samtidigt som man påstår att all forskning som visar att elfält, vid de nivåer som bestäms av gränsvärden, sannolikt är ofarligt är framtagen av industrin och inte att lita på.
Ett litet axplock från webbsidan: Arbetarskyddsstyrelsens rapport från 1987, paragraf 4. Den är inte tillämplig på 5G. En medicine licentiat borde naturligtvis inse detta.
Insändarskribenterna gör stort nummer av den kritik mot ICNIRP som kommer från europaparlamentarikerna Klaus Buchner och Michele Rivasi och accepterar uppenbarligen utan eftertanke deras påståenden. Detta trots att deras rapport bygger på den så kallade Bioinitiative report där man verkligen kan tala om intressekonflikter och trots att man på sidan 9 avsiktligen feltolkar NTP-studien från USA.
Som kunskapsläget är i dag så finns det inget vetenskapligt stöd för den alarmistiska tonen i insändaren. Det saknas övertygande bevis för att 5G skulle innebära större risker än dagens 4G eller 3G. Det finns heller inga övertygande vetenskapliga bevis för att elektromagnetiska fält är helt ofarliga så vad som behövs är mera och bättre forskning. Till dess bör vi kanske undvika att förpassa mera än 50 års forskning om elfält till ”vetenskapshistoriens papperskorg”?