Beethoven och det glada 20-talet i fokus vid Korsholms festspel

MUSIK

Musikfestspelen Korsholm

Strömmad öppningskonsert från Vasa stadshus 29.7. Mellersta Österbottens kammarorkester. Jan Söderblom, dirigent och violinsolist. Bartók, Gál, Sibelius, Beethoven.

Musikfestspelen Korsholm valde, på grund av rådande restriktioner, att hålla öppningskonserten för en publik som av applåderna att döma uppgick till, i bästa fall, tio procent av Finlands vackraste konsertsals kapacitet.

Den rejält slimmade festivalen startade alltså av förekommen anledning inte på traditionellt sätt i Korsholms kyrka utan i Vasa stadshus och det är inte den enda eftergiften konstnärliga ledaren Cecilia Zilliacus och verksamhetsledaren Monica Johnson tvingats till.

Zilliacus grundidé är tvåhövdad. Dels att, liksom så många av sina kolleger, ta avstamp i årets inte helt obekanta 250-åring, Beethoven. Dels att uppmärksamma det glada, och musikaliskt nog så spännande, 20-talet. Ett tema, som i sig hade förslagit för en hel festival av betydligt mer vidlyftigt snitt än de kortkorta, pauslösa tretton konserter vi nu får oss till livs.

Elektrifierande Bartók

Öppningskonserten lyckades dock missa nämnda 20-tal – två av de fyra styckena var skrivna på 1910-talet, ett på 30-talet – men Beethoven missades däremot inte. Inte heller missade Zilliacus att bjuda in festivalens husband, Mellersta Österbottens kammarorkester, till en öppning som, liksom resten av festivalen, sympatiskt nog strömmades avgiftsfritt.

Efter diverse tekniska problem rivstartade man med besked Bartóks hårt svängande Rumänska danser, som i orkesterns konstnärliga ledare Malin Bromans frånvaro tecknades ömsom elektrifierande, ömsom ömt känslosamt under Jan Söderbloms inlevelsefulla ledning.

Kontrasten till Hans Gáls Serenad för stråkar var avsevärd och Söderblom hade en bra poäng när han i den inledande festivalstudion påpekade att det är musik som kunde ha skrivits 50 år tidigare än vad som var fallet (1937), men att den äger en fräschör som gör den relevant. Samma gällde framförandet, där inte minst den undersköna Cavatinan berörde på ett tilltalande sätt.

Sensibel humoresk

Sibelius sex Humoresker för violin och kammarorkester hör till det mest inspirerade han satte på pränt och att Söderblom nu gjorde endast den fyra minuter långa fyran får närmast betecknas som (någons) tjänstefel; inte minst med tanke på Söderbloms sensibla musicerande. Hela verket är drygt tjugo minuter långt och månne inte publiken hade klarat av det tilllägget till konsertens blygsamma helhetsduration på 50 minuter.

Avslutningsnumret, Beethovens inom sin kontext mest radikala komposition, f-mollkvartetten op. 95, satte dock effektivt plåster på såren. Stycket är den av Beethovens kvartetter som lämpar sig bäst för stråkorkestersättning och Söderblom, som nu intagit konsertmästarpallen, piskade sina helhjärtat satsande musiker till ett lika engagerat som nyanserat spel.

Tre av de kommande konserterna strömmas från Nybrokajen i Stockholm med, förutom Zilliacus, namn som Torleif Thedéen, Emilie Hörnlund och Jannica Gustafsson på agendan. Mari Palo tolkar Gershwins odödliga örhängen 31.7 och vid avslutningskonserten 5.8 ställer sig en av våra mest spännande unga dirigenter, Emilia Hoving, framför Vasa stadsorkester. På återkommande därtill.

För 55 år sedan, 1965, föddes JK Rowling, författare till den bästsäljande barnbokssviten om Harry Potter. Joanne Kathleen Rowling arbetade under två år hos Amnesty International i London för mänskliga rättigheter i Afrika innan hon blev författare, men kom så småningom till Edinburgh i Skottland. De senaste åren har hon övergått till att skriva romaner för vuxna.