När katten är borta

”America first” är ett begrepp som på sistone fått en klart negativ klang. Så inte inom ramen för filmbranschen där det länge varit något av en naturlag att de stora drakarna programsätts med den amerikanska hemmamarknadens bästa för ögonen.

Scenariot landsattes egentligen redan på 1970-talet när begreppet ”blockbuster” (kioskvältare på redig svenska) vann terräng, detta i kraft av filmer och fenomen som Hajen och Stjärnornas krig. Affärsmodellen var lika enkel som den var genialisk: satsa stort och brett och vinn ännu större.

I takt med digitaliseringen av biograferna har tempot och volymen ytterligare skruvats upp så att den globala filmmarknaden i praktiken blivit ett. I den meningen är det inte längre någon större skillnad ifall man bor i Ekenäs, Jakobstad eller Los Angeles.

Sedan slog coronapandemin till med den påföljd att lanseringen av de filmiska landsplågorna, bland dem Christopher Nolans tokhajpade Tenet, skjutits fram och skjutits fram – i USA och, följaktligen, även i resten av världen.

Ja, det vill säga tills Warner Brothers cigarrstab i veckan tog skeden i vacker hand, blåste av spelet och konstaterade att USA på förekommen anledning får lov att ställa sig i kö allt medan Europa et consortes går före (i skrivande stund är premiärdatumet för Tenet 26 augusti).

Det är ett trendbrott som heter duga, värsta ”systemfelet”, liksom det faktum att två svenska filmer – Pelle Svanslös och Min pappa Marianne – går upp hos oss under ett och samma veckoslut. Underförstått: när katten (sorry, Pelle) är borta dansar råttorna på bordet.