DEN SVå­RA TVåSAMHETE­N

Nej, jour­na­lis­ten Ri­ik­ka Su­o­mi­nen skrev in­te en fack­bok om kli­mat­för­änd­ring­en såsom många ha­de vän­tat. I stäl­let blev det en bok om olust, öpp­na för­hål­lan­den och fri­het. Su­o­mi­nen ha­de fått nog av den en­for­mi­ga och kon­ser­va­ti­va sy­nen på re­la­tio­ner.

Hufvudstadsbladet - - News - LAU­RA KLINGBERG lau­ra.klingberg@ksf­me­dia.fi

Den tra­di­tio­nel­la kär­leks­hi­sto­ri­en är så väle­ta­ble­rad i vår kul­tur att jour­na­lis­ten Ri­ik­ka Su­o­mi­nen in­te kun­de mot­stå fres­tel­sen att rö­ra om li­te i nar­ra­ti­vet. Re­sul­ta­tet blev en de­but­ro­man om öpp­na för­hål­lan­den. – Jag är sär­skilt nöjd med att det upp­stått en så bra dis­kus­sion kring olust och norm­kri­tik och in­te ba­ra en mas­sa spe­ku­la­tio­ner kring mitt pri­vat­liv, sä­ger Su­o­mi­nen.

Mänsk­li­ga re­la­tio­ner, kär­lek och sex är spän­nan­de. Där­för bru­kar jour­na­lis­ten Ri­ik­ka Su­o­mi­nen lä­sa ar­tik­lar som tan­ge­rar des­sa te­man. Men allt som of­tast blir hon be­svi­ken på hur då­li­ga – och fram­för allt kon­ser­va­ti­va – råd ock­så kva­li­tets­tid­ning­ar som The New York Ti­mes har att er­bju­da si­na lä­sa­re.

– ’Ex­pert för­ut­ser att en våg av otro­het ho­tar ef­ter co­ro­nae­pi­de­min’ stod det på en löp­se­del i dag. Jag för­står var­för de här ar­tik­lar­na skrivs men de re­pre­sen­te­rar en så snäv världs­bild. Dess­utom hand­lar det om spe­ku­la­tio­ner. Män­ni­skor är otrog­na obe­ro­en­de om det på­går en pan­de­mi el­ler in­te, sä­ger Su­o­mi­nen.

Män­ni­skor upp­le­ver så kal­la­de otillåt­na för­äls­kel­ser. Vad som är till­lå­tet och in­te tillå­tet be­ror på oli­ka gräns­drag­ning­ar och över­ens­kom­mel­ser, me­nar Su­o­mi­nen. Men det som ir­ri­te­rar hen­ne sär­skilt myc­ket är att den vär­de­grund som re­flek­te­ras i tid­ning­ar­nas re­la­tions­ar­tik­lar in­te stäm­mer över­ens med hen­nes om­giv­ning. Su­o­mi­nen gis­sar att det be­ror på att me­di­er­na bru­kar vän­da sig till ett rätt be­grän­sat an­tal re­la­tions­ex­per­ter och bland ex­per­ter­na fö­re­kom­mer ock­så rätt kon­ser­va­ti­va åsik­ter.

– Folk har al­la möj­li­ga sorts re­la­tio­ner och le­ver si­na liv på väl­digt fan­ta­si­ful­la sätt, men me­di­er­na låt­sas som att det är ovan­ligt och ona­tur­ligt med ex­em­pel­vis otro­het, sä­ger Su­o­mi­nen.

Vik­ten av norm­kri­tik

Ef­tersom den tra­di­tio­nel­la kär­leks­hi­sto­ri­en ock­så är så väle­ta­ble­rad i vår kul­tur kun­de Su­o­mi­nen in­te mot­stå fres­tel­sen att rö­ra om li­te i nar­ra­ti­vet. Re­sul­ta­tet blev ro­ma­nen Suh­te­el­li­sen va­paa­ta (un­ge­fär För­hål­lan­de­vis fritt). Hu­vud­per­so­nen i ro­ma­nen har va­rit till­sam­mans med sin man i någ­ra år men kän­ner ing­en pas­sion el­ler lust läng­re och be­stäm­mer sig för att fö­re­slå ett öp­pet för­hål­lan­de som bo­te­me­del.

– Tänk om man in­te är lyck­li­ga i al­la si­na da­gar – vad gör man då? Man le­ver med det, såsom män­ni­skor gör he­la ti­den, sä­ger Su­o­mi­nen.

Även om Su­o­mi­nen be­rät­tat i of­fent­lig­he­ten att hon själv har ett öp­pet för­hål­lan­de är be­rät­tel­sen i ro­ma­nen fik­tiv. I och med att det är lät­ta­re att re­la­te­ra till en verk­lig per­son var hon väl­för­be­redd på att hen­nes eget äk­ten­skap skul­le in­tres­se­ra all­män­he­ten me­ra än det fik­ti­va för­hål­lan­det som hon skild­rar i sin de­but­ro­man.

– Jag är sär­skilt nöjd med att det upp­stått en så bra dis­kus­sion kring olust och norm­kri­tik och in­te ba­ra en mas­sa spe­ku­la­tio­ner kring mitt pri­vat­liv, sä­ger Su­o­mi­nen.

Hon ång­rar in­te sitt be­slut att be­rät­ta öp­pet om sitt eget äk­ten­skap. Att män­ni­skor som le­ver i an­norlun­da fa­mil­je­kon­stel­la­tio­ner el­ler bry­ter mot nor­mer i nå­got av­se­en­de är öpp­na med det känns vär­de­fullt och nyt­tigt. Fin­land och fin­län­dar­na vi­sa­de sig va­ra mer pro­gres­si­va än hon ha­de för­vän­tat sig.

– Ing­en har bli­vit arg el­ler skällt ut mig. Men det hand­lar ock­så om att jag har den ställ­ning­en som jag har. Om jag var präst el­ler stats­mi­nis­ter skul­le det kanske in­te va­ra li­ka en­kelt, sä­ger Su­o­mi­nen.

Svårt äm­ne att fors­ka i

Det finns ont om på­lit­lig sta­tistik om öpp­na för­hål­lan­den, fler­sam­het och otro­gen­het. En­ligt en ame­ri­kansk stu­die i ic­ke-mo­no­ga­ma re­la­tio­ner har cir­ka 21 pro­cent av den ame­ri­kans­ka be­folk­ning­en haft öpp­na för­hål­lan­den. Bland män, sex­u­el­la mi­no­ri­te­ter och köns­mi­no­ri­te­ter är öpp­na för­hål­lan­den än­nu van­li­ga­re.

En­ligt Fin­sex-un­der­sök­ning­en har fin­län­dar­nas at­ti­ty­der kring sex och sex­u­a­li­tet bli­vit li­be­ra­la­re men vad be­träf­far otro­gen­het är åsik­ter­na stränga. Mel­lan 5 och 15 pro­cent av män i oli­ka åld­rar god­kän­ner ut­omäk­ten­skap­li­ga för­hål­lan­den, bland kvin­nor är siff­ran nå­got läg­re. På frå­gan om man nå­gon­sin haft ut­om­stå­en­de för­hål­lan­den sva­ra­de 39 pro­cent av män­nen och 30 pro­cent av kvin­nor­na ja­kan­de i den se­nas­te un­der­sök­ning­en, som gjor­des 2015.

Ef­tersom Fin­sex-un­der­sök­ning­en är en upp­följ­nings­stu­die är frå­gor­na sam­ma som på 1970-ta­let, nå­got som Ri­ik­ka Su­o­mi­nen stäl­ler sig kri­tisk till.

– Vi vet ex­em­pel­vis från val­forsk­ning att män­ni­skor för­skö­nar si­na svar för att in­te fram­stå som la­ta el­ler ig­no­ran­ta. Många av or­den som för­knip­pas med otro­het har en ne­ga­tiv klang och män­ni­skor vill in­te upp­fat­tas så. Om vi verk­li­gen vill ve­ta hur all­mänt fö­re­kom­man­de öpp­na för­hål­lan­den el­ler otro­het är så bor­de vi stäl­la frå­gor­na på ett sätt som in­te upp­levs som stig­ma­ti­se­ran­de, sä­ger Su­o­mi­nen.

Vi är för stränga i vå­ra för­hål­lan­den

Ri­ik­ka Su­o­mi­nen be­trak­tar in­te öpp­na för­hål­lan­den som nå­got sorts mi­ra­kel­me­del som lö­ser al­la pro­blem. Men hon tyc­ker det är vik­tigt att fö­ra en dis­kus­sion om mo­no­ga­mi på sam­ma sätt som man kanske dis­ku­te­rar öns­kan att få barn.

– Mo­no­ga­mi är det förin­ställ­da ut­gångs­vär­det. Om man in­te dis­ku­te­rar sa­ken och kom­mer över­ens om nå­got an­nat är det mo­no­ga­mi som gäl­ler.

När Su­o­mi­nen lä­ser om öpp­na för­hål­lan­den i oli­ka tids­skrif­ter är det in­te ovan­ligt att den in­ter­vju­a­de

Folk har al­la möj­li­ga sorts re­la­tio­ner och le­ver si­na liv på väl­digt fan­ta­si­ful­la sätt men me­di­er­na låt­sas som att det är ovan­ligt och ona­tur­ligt med ex­em­pel­vis otro­het.

Vi har för höga för­vänt­ning­ar på vå­ra part­ners. Part­nern ska va­ra vår rums­kam­rat, för­äl­der till vårt barn, re­se­säll­skap och dess­utom till­freds­stäl­la oss sex­u­ellt.

ex­per­ten på­min­ner om vik­ten av att för­säk­ra sig om att be­slu­tet fak­tiskt är öm­se­si­digt. En­ligt ex­per­ter­na ska ing­en kän­na sig tving­ad till att öpp­na upp sitt för­hål­lan­de.

– Men sam­ma dis­kus­sion bor­de fö­ras kring mo­no­ga­mi. Vill bå­da par­ter­na fak­tiskt va­ra mo­no­ga­ma och kan man bac­ka ur se­na­re? Nor­men är så otro­ligt stark och där­för blir jag oer­hört glad var­je gång nå­gon sä­ger att de ens fört en dis­kus­sion om att öpp­na upp sitt för­hål­lan­de. Då har de i al­la fall fat­tat ett ak­tivt be­slut även om de se­dan skul­le lan­da i att det är mo­no­ga­mi som gäl­ler.

Su­o­mi­nen skyl­ler in­te en­bart på mo­no­ga­min. Hon an­ser att män­ni­skor över­lag har allt­för stränga och höga för­vänt­ning­ar på si­na part­ners och för­hål­lan­den. Ock­så två­sam­hetsnor­men är väl­digt stark i vårt sam­häl­le, på­pe­kar Su­o­mi­nen. De som le­ver en­sam­ma för­vän­tas stän­digt le­ta ef­ter ett för­hål­lan­de och ro­man­tis­ka re­la­tio­ner ses som en själv­klar­het.

– Dels be­trak­tas otro­het som en sorts kar­dinal­fel, dels för­vän­tar vi oss ock­så att en och sam­ma per­son upp­fyl­ler al­la vå­ra be­hov. Part­nern ska va­ra vår rums­kam­rat, för­äl­der till vårt barn, re­se­säll­skap och dess­utom till­freds­stäl­la oss sex­u­ellt. Det kan va­ra lät­ta­re att få fa­mil­je­li­vet att gå ihop om man sän­ker på kra­ven litegrann.

Me­dan de tra­di­tio­nel­la ro­man­tis­ka för­hål­lan­de­na kan kän­nas svå­ra ser Su­o­mi­nen vå­ra vän­skaps­re­la­tio­ner som väl­digt enk­la och okom­pli­ce­ra­de i jäm­fö­rel­se.

– Själv är jag väl­digt lyck­ligt lot­tad ef­tersom jag har vän­skaps­för­hål­lan­den som va­rat i ti­o­tals år. De är tu­sen gång­er lät­ta­re än ett par­för­hål­lan­de i och med att jag själv kan på­ver­ka de­ras in­ten­si­tet och där är var­ken peng­ar, barn el­ler sex in­blan­da­de.

I det här av­se­en­det fun­de­rar Su­o­mi­nen om det kanske vo­re bätt­re att be­trak­ta sin part­ner me­ra som en vän.

– Vi är så myc­ket mer barm­här­ti­ga med vå­ra vän­ner och bland an­nat där­för bor­de vi kul­ti­ve­ra många slags vän­ska­per i stäl­let för att ba­ra upp­rätt­hål­la onö­digt höga för­vänt­ning­ar för vå­ra par­för­hål­lan­den.

Fri kär­lek är in­tres­san­ta­re än kon­sum­tion

Ri­ik­ka Su­o­mi­nen har äg­nat sitt yr­kes­liv åt att skri­va om kli­mat­för­änd­ring­en och där­för för­vän­ta­de sig många att hon skul­le de­bu­te­ra med en bok om mil­jön.

Själv ser hon en kopp­ling mel­lan sin de­but­ro­man och kli­mat­för­änd­ring­en.

– Obe­ro­en­de om vi når kli­mat­mål­sätt­ning­ar­na el­ler in­te så för­änd­ras vår var­dag. Där­e­mot kom­mer många fi­na sa­ker att fin­nas kvar, ex­em­pel­vis vå­ra mänsk­li­ga re­la­tio­ner. Om vi la­de me­ra krut på re­la­tio­ner­na skul­le vi kanske in­te ha ett så stort be­hov att kon­su­me­ra sa­ker och för­stö­ra pla­ne­ten.

Su­o­mi­nen me­nar att många av oss fyl­ler ett oänd­ligt tom­rum ge­nom att kö­pa va­ror och tjänster som vi egent­li­gen in­te be­hö­ver. Det finns star­ka kom­mer­si­el­la driv­kraf­ter som upp­ma­nar oss att le­va på ett visst sätt och hind­rar oss från att nju­ta av vå­ra re­la­tio­ner – obe­ro­en­de om de är vän­skaps­re­la­tio­ner el­ler kär­leks­re­la­tio­ner.

– Jag tyc­ker att fri kär­lek är be­tyd­ligt in­tres­san­ta­re och mer spän­nan­de än de fles­ta for­mer av kon­sum­tion. Vi över­kon­su­me­rar jor­dens ka­pa­ci­tet och är väl­digt olyck­li­ga – vi sit­ter ut­brän­da bland en mas­sa onö­digt skrot.

Ef­tersom Fin­land än­då hör till de mest li­be­ra­la de­mo­kra­ti­er­na i värl­den und­rar Su­o­mi­nen var­för vi upp­le­ver att vi in­te har någ­ra val även om vi är fri­a­re än många and­ra na­tio­na­li­te­ter.

– Var­för hål­ler vi fast vid reg­ler som gör oss olyck­li­ga? Vår fri­het är ing­en själv­klar­het och vi bor­de ta fas­ta på det.

Otro­het fö­re­kom­mer obe­ro­en­de om det på­går en pan­de­mi el­ler in­te.

FO­TO: CATA PORTIN

Fo­to: Cata Portin

Ef­tersom den tra­di­tio­nel­la kär­leks­hi­sto­ri­en ock­så är så väle­ta­ble­rad i vår kul­tur kun­de Su­o­mi­nen in­te mot­stå fres­tel­sen att rö­ra om li­te i nar­ra­ti­vet. Re­sul­ta­tet blev ro­ma­nen ”Suh­te­el­li­sen va­paa­ta” (un­ge­fär ”För­hål­lan­de­vis fritt”). ■

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.