DEN SVåRA TVåSAMHETEN
Nej, journalisten Riikka Suominen skrev inte en fackbok om klimatförändringen såsom många hade väntat. I stället blev det en bok om olust, öppna förhållanden och frihet. Suominen hade fått nog av den enformiga och konservativa synen på relationer.
Den traditionella kärlekshistorien är så väletablerad i vår kultur att journalisten Riikka Suominen inte kunde motstå frestelsen att röra om lite i narrativet. Resultatet blev en debutroman om öppna förhållanden. – Jag är särskilt nöjd med att det uppstått en så bra diskussion kring olust och normkritik och inte bara en massa spekulationer kring mitt privatliv, säger Suominen.
Mänskliga relationer, kärlek och sex är spännande. Därför brukar journalisten Riikka Suominen läsa artiklar som tangerar dessa teman. Men allt som oftast blir hon besviken på hur dåliga – och framför allt konservativa – råd också kvalitetstidningar som The New York Times har att erbjuda sina läsare.
– ’Expert förutser att en våg av otrohet hotar efter coronaepidemin’ stod det på en löpsedel i dag. Jag förstår varför de här artiklarna skrivs men de representerar en så snäv världsbild. Dessutom handlar det om spekulationer. Människor är otrogna oberoende om det pågår en pandemi eller inte, säger Suominen.
Människor upplever så kallade otillåtna förälskelser. Vad som är tilllåtet och inte tillåtet beror på olika gränsdragningar och överenskommelser, menar Suominen. Men det som irriterar henne särskilt mycket är att den värdegrund som reflekteras i tidningarnas relationsartiklar inte stämmer överens med hennes omgivning. Suominen gissar att det beror på att medierna brukar vända sig till ett rätt begränsat antal relationsexperter och bland experterna förekommer också rätt konservativa åsikter.
– Folk har alla möjliga sorts relationer och lever sina liv på väldigt fantasifulla sätt, men medierna låtsas som att det är ovanligt och onaturligt med exempelvis otrohet, säger Suominen.
Vikten av normkritik
Eftersom den traditionella kärlekshistorien också är så väletablerad i vår kultur kunde Suominen inte motstå frestelsen att röra om lite i narrativet. Resultatet blev romanen Suhteellisen vapaata (ungefär Förhållandevis fritt). Huvudpersonen i romanen har varit tillsammans med sin man i några år men känner ingen passion eller lust längre och bestämmer sig för att föreslå ett öppet förhållande som botemedel.
– Tänk om man inte är lyckliga i alla sina dagar – vad gör man då? Man lever med det, såsom människor gör hela tiden, säger Suominen.
Även om Suominen berättat i offentligheten att hon själv har ett öppet förhållande är berättelsen i romanen fiktiv. I och med att det är lättare att relatera till en verklig person var hon välförberedd på att hennes eget äktenskap skulle intressera allmänheten mera än det fiktiva förhållandet som hon skildrar i sin debutroman.
– Jag är särskilt nöjd med att det uppstått en så bra diskussion kring olust och normkritik och inte bara en massa spekulationer kring mitt privatliv, säger Suominen.
Hon ångrar inte sitt beslut att berätta öppet om sitt eget äktenskap. Att människor som lever i annorlunda familjekonstellationer eller bryter mot normer i något avseende är öppna med det känns värdefullt och nyttigt. Finland och finländarna visade sig vara mer progressiva än hon hade förväntat sig.
– Ingen har blivit arg eller skällt ut mig. Men det handlar också om att jag har den ställningen som jag har. Om jag var präst eller statsminister skulle det kanske inte vara lika enkelt, säger Suominen.
Svårt ämne att forska i
Det finns ont om pålitlig statistik om öppna förhållanden, flersamhet och otrogenhet. Enligt en amerikansk studie i icke-monogama relationer har cirka 21 procent av den amerikanska befolkningen haft öppna förhållanden. Bland män, sexuella minoriteter och könsminoriteter är öppna förhållanden ännu vanligare.
Enligt Finsex-undersökningen har finländarnas attityder kring sex och sexualitet blivit liberalare men vad beträffar otrogenhet är åsikterna stränga. Mellan 5 och 15 procent av män i olika åldrar godkänner utomäktenskapliga förhållanden, bland kvinnor är siffran något lägre. På frågan om man någonsin haft utomstående förhållanden svarade 39 procent av männen och 30 procent av kvinnorna jakande i den senaste undersökningen, som gjordes 2015.
Eftersom Finsex-undersökningen är en uppföljningsstudie är frågorna samma som på 1970-talet, något som Riikka Suominen ställer sig kritisk till.
– Vi vet exempelvis från valforskning att människor förskönar sina svar för att inte framstå som lata eller ignoranta. Många av orden som förknippas med otrohet har en negativ klang och människor vill inte uppfattas så. Om vi verkligen vill veta hur allmänt förekommande öppna förhållanden eller otrohet är så borde vi ställa frågorna på ett sätt som inte upplevs som stigmatiserande, säger Suominen.
Vi är för stränga i våra förhållanden
Riikka Suominen betraktar inte öppna förhållanden som något sorts mirakelmedel som löser alla problem. Men hon tycker det är viktigt att föra en diskussion om monogami på samma sätt som man kanske diskuterar önskan att få barn.
– Monogami är det förinställda utgångsvärdet. Om man inte diskuterar saken och kommer överens om något annat är det monogami som gäller.
När Suominen läser om öppna förhållanden i olika tidsskrifter är det inte ovanligt att den intervjuade
Folk har alla möjliga sorts relationer och lever sina liv på väldigt fantasifulla sätt men medierna låtsas som att det är ovanligt och onaturligt med exempelvis otrohet.
Vi har för höga förväntningar på våra partners. Partnern ska vara vår rumskamrat, förälder till vårt barn, resesällskap och dessutom tillfredsställa oss sexuellt.
experten påminner om vikten av att försäkra sig om att beslutet faktiskt är ömsesidigt. Enligt experterna ska ingen känna sig tvingad till att öppna upp sitt förhållande.
– Men samma diskussion borde föras kring monogami. Vill båda parterna faktiskt vara monogama och kan man backa ur senare? Normen är så otroligt stark och därför blir jag oerhört glad varje gång någon säger att de ens fört en diskussion om att öppna upp sitt förhållande. Då har de i alla fall fattat ett aktivt beslut även om de sedan skulle landa i att det är monogami som gäller.
Suominen skyller inte enbart på monogamin. Hon anser att människor överlag har alltför stränga och höga förväntningar på sina partners och förhållanden. Också tvåsamhetsnormen är väldigt stark i vårt samhälle, påpekar Suominen. De som lever ensamma förväntas ständigt leta efter ett förhållande och romantiska relationer ses som en självklarhet.
– Dels betraktas otrohet som en sorts kardinalfel, dels förväntar vi oss också att en och samma person uppfyller alla våra behov. Partnern ska vara vår rumskamrat, förälder till vårt barn, resesällskap och dessutom tillfredsställa oss sexuellt. Det kan vara lättare att få familjelivet att gå ihop om man sänker på kraven litegrann.
Medan de traditionella romantiska förhållandena kan kännas svåra ser Suominen våra vänskapsrelationer som väldigt enkla och okomplicerade i jämförelse.
– Själv är jag väldigt lyckligt lottad eftersom jag har vänskapsförhållanden som varat i tiotals år. De är tusen gånger lättare än ett parförhållande i och med att jag själv kan påverka deras intensitet och där är varken pengar, barn eller sex inblandade.
I det här avseendet funderar Suominen om det kanske vore bättre att betrakta sin partner mera som en vän.
– Vi är så mycket mer barmhärtiga med våra vänner och bland annat därför borde vi kultivera många slags vänskaper i stället för att bara upprätthålla onödigt höga förväntningar för våra parförhållanden.
Fri kärlek är intressantare än konsumtion
Riikka Suominen har ägnat sitt yrkesliv åt att skriva om klimatförändringen och därför förväntade sig många att hon skulle debutera med en bok om miljön.
Själv ser hon en koppling mellan sin debutroman och klimatförändringen.
– Oberoende om vi når klimatmålsättningarna eller inte så förändras vår vardag. Däremot kommer många fina saker att finnas kvar, exempelvis våra mänskliga relationer. Om vi lade mera krut på relationerna skulle vi kanske inte ha ett så stort behov att konsumera saker och förstöra planeten.
Suominen menar att många av oss fyller ett oändligt tomrum genom att köpa varor och tjänster som vi egentligen inte behöver. Det finns starka kommersiella drivkrafter som uppmanar oss att leva på ett visst sätt och hindrar oss från att njuta av våra relationer – oberoende om de är vänskapsrelationer eller kärleksrelationer.
– Jag tycker att fri kärlek är betydligt intressantare och mer spännande än de flesta former av konsumtion. Vi överkonsumerar jordens kapacitet och är väldigt olyckliga – vi sitter utbrända bland en massa onödigt skrot.
Eftersom Finland ändå hör till de mest liberala demokratierna i världen undrar Suominen varför vi upplever att vi inte har några val även om vi är friare än många andra nationaliteter.
– Varför håller vi fast vid regler som gör oss olyckliga? Vår frihet är ingen självklarhet och vi borde ta fasta på det.
Otrohet förekommer oberoende om det pågår en pandemi eller inte.