Om de­mo­kra­ter­na till sist är för då­li­ga

Lan­dets störs­ta par­ti med 45 mil­jo­ner med­lem­mar, men sist och slut­li­gen kanske än­då för svagt: USA:s de­mo­kra­ter.

Hufvudstadsbladet - - Leder l Nyheter -

jan-erik.an­de­lin@ksf­me­dia.fi

JAN-ERIK AN­DE­LIN

Do­nald Trump var som pre­si­dent­kan­di­dat 2016 en fö­re det­ta play­boy och ca­si­no­kung från öst­kus­ten som ute i Mel­lan­väs­tern in­te lev­de det mins­ta upp till den lo­ka­la bö­ne­hus­mo­ra­len. Men han var en vit man på den äld­re si­dan och det mas­si­va evan­ge­li­ka­la USA be­slöt bi­ta ihop och stöd­ja ho­nom.

För många är Joe Bi­dens störs­ta mi­nus som ut­ma­na­re 2020 att han är en vit man från öst­kus­ten, på den äld­re si­dan. Men det mas­si­va li­be­ra­la USA har be­slu­tat bi­ta ihop och stöd­ja ho­nom.

USA:s de­mo­kra­ter är för många av oss ett av de sym­bo­lis­ka fäs­te­na för fram­steg och po­li­tisk va­ken­het i väst­värl­den. Ock­så bland dem själ­va har många öns­kat va­ri­a­tion på hud­färg, kön och sex­u­ell lägg­ning i Vi­ta hu­set.

En un­der­sök­ning hos opi­ni­ons­in­sti­tu­tet Pew vi­sar att det bot­hers, be­svä­rar, 41 pro­cent av USA:s de­mo­kra­ter att par­ti­ets pre­si­dent­kan­di­dat är en äld­re, vit man. Siff­ran är den­sam­ma för män som kvin­nor som fått frå­gan.

Vi eu­ro­pé­er här i vå­ra sociala mark­nads­e­ko­no­mi­er har re­dan länge sett att det my­tis­ka USA, där man kun­de slå sin hac­ka i lyc­kan och bli rik näs­tan skat­te­fritt, ock­så har sin skugg­si­da. Ame­ri­kansk ka­pi­ta­lism är li­ka rak som fat­tig­do­men där, och can­cern och in­fark­ter­na är dy­ra.

Det bot­hers, be­svä­rar, även oss i Eu­ro­pa att USA:s de­mo­kra­ter kanske in­te får till det i va­let i höst. En en­fal­dig re­flex­ion så här på di­stans kanske, men det för­vå­nar att in­te de­mo­kra­ter­na di­rekt när den skan­dalom­su­sa­de, för­vux­na god­dags­pil­ten Trump ha­de bli­vit vald 2016 ha­de en plan B med må­let att gö­ra hans tid i Vi­ta hu­set kort.

Först nu har man en plan där B står för Bi­den. Men vägen dit var lång och tidsö­dan­de och gick via to­talt 29 de­mo­kra­tis­ka pre­si­dent­kan­di­da­ter, som dess­utom tog äran av varand­ra i ver­balt blo­di­ga de­bat­ter. Hund­ra­tals mil­jo­ner dol­lar rul­la­de in­nan man ens mött fi­en­den. Me­di­e­mo­gu­len Mi­chael Bloom­berg brän­de 620 mil­jo­ner och vann ba­ra pri­mär­va­let på de ame­ri­kans­ka Sa­mo­aö­ar­na, med 350 de­mo­kra­ter i örå­det.

En in­ten­siv no­mi­ne­ring är för­stås de­mo­kra­ti det ock­så. Nu får Bi­den till ex­em­pel ta in im­pul­sen att många unga gil­lat den ål­der­stig­ne se­na­torn Ber­nie San­ders med hans när­mast nor­dis­ka väl­färdsidéer.

Man ska in­te ål­ders­dis­kri­mi­ne­ra. En klok, erfaren och frisk ame­ri­kan över pen­sions­ål­dern kan sä­kert än­nu gö­ra gott på en av värl­dens mäk­ti­ga­re pos­ter. Fast när fron­ten mot Do­nald Trump, 74, be­står av Joe Bi­den, 77, Ber­nie San­ders, 78, och Nan­cy Pe­lo­si, 80, så kan det knap­past va­ra bra för par­tivä­sen­det sär­skilt länge.

De­mo­kra­ter­na har en syn­lig, Twit­ter­dri­ven väns­te­rop­po­si­tion med till ex­em­pel de fy­ra yng­re ut­lands­föd­da de­mo­krat­kvin­nor i kon­gres­sen som leds av Alex­an­dria Oca­sio-Cor­tez.

Do­nald Trump kun­de dock in­te nöja sig med de­mo­kra­ter som slits sinse­mel­lan. I fjol klam­pa­de han in på av­del­ning­en för glas och pors­lin och upp­ma­na­de de fy­ra fär­ga­de – att ”åka hem till si­na hem­län­der”.

Det sänk­te för­stås hans ak­ti­er hos även hos re­pu­bli­ka­ner, men vred ock­så om en kniv där det gör mest ont hos de­mo­kra­ter­na: ett stel­nat par­ti som in­te le­ver upp till si­na eg­na ide­al om mång­fald och fram­steg.

De när­mas­te da­gar­na vän­tas den 55-åri­ga fär­ga­de se­na­torn Ka­ma­la Har­ris ut­näm­nas till Joe Bi­dens vice­pre­si­dent­kan­di­dat. Hon hyl­las of­ta med oli­ka iden­ti­tets­mar­kö­rer, än som ”förs­ta afro­a­me­ri­kans­ka kvin­na” på en hög post, än som ”förs­ta syda­si­a­tis­ka ame­ri­kan” på en an­nan. Vi ska in­te po­le­mi­se­ra om hud­ton – hen­nes för­äld­rar är från In­di­en och Ja­mai­ca – ut­an no­te­rar blott att hon själv öns­kar bli de­fi­ni­e­rad som black, svart.

Al­ter­na­tivt kan man ock­så sä­ga att hon är en ra­san­de skick­lig ju­rist med me­ri­ter kring brotts­be­kämp­ning, fång­vård, kon­su­menträtt och hb­tq-vill­kor i USA.

Det fram­stegs­vän­li­ga och li­be­ra­la i värl­den för­lo­rar sig allt of­ta på in­ter­na or­döv­ning­ar kring sym­bo­ler och iden­ti­tet, men miss­lyc­kas med att enas om en stark sam­hällsvi­sion som går att säl­ja in till väl­ja­re.

Do­nald Trump kan vin­na i höst. In­te för att han är så bra, san­ner­li­gen in­te. Ut­an för att de­mo­kra­ter­na som USA:s över­läg­set störs­ta par­ti var för då­li­ga.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.