Om demokraterna till sist är för dåliga
Landets största parti med 45 miljoner medlemmar, men sist och slutligen kanske ändå för svagt: USA:s demokrater.
jan-erik.andelin@ksfmedia.fi
JAN-ERIK ANDELIN
Donald Trump var som presidentkandidat 2016 en före detta playboy och casinokung från östkusten som ute i Mellanvästern inte levde det minsta upp till den lokala bönehusmoralen. Men han var en vit man på den äldre sidan och det massiva evangelikala USA beslöt bita ihop och stödja honom.
För många är Joe Bidens största minus som utmanare 2020 att han är en vit man från östkusten, på den äldre sidan. Men det massiva liberala USA har beslutat bita ihop och stödja honom.
USA:s demokrater är för många av oss ett av de symboliska fästena för framsteg och politisk vakenhet i västvärlden. Också bland dem själva har många önskat variation på hudfärg, kön och sexuell läggning i Vita huset.
En undersökning hos opinionsinstitutet Pew visar att det bothers, besvärar, 41 procent av USA:s demokrater att partiets presidentkandidat är en äldre, vit man. Siffran är densamma för män som kvinnor som fått frågan.
Vi européer här i våra sociala marknadsekonomier har redan länge sett att det mytiska USA, där man kunde slå sin hacka i lyckan och bli rik nästan skattefritt, också har sin skuggsida. Amerikansk kapitalism är lika rak som fattigdomen där, och cancern och infarkterna är dyra.
Det bothers, besvärar, även oss i Europa att USA:s demokrater kanske inte får till det i valet i höst. En enfaldig reflexion så här på distans kanske, men det förvånar att inte demokraterna direkt när den skandalomsusade, förvuxna goddagspilten Trump hade blivit vald 2016 hade en plan B med målet att göra hans tid i Vita huset kort.
Först nu har man en plan där B står för Biden. Men vägen dit var lång och tidsödande och gick via totalt 29 demokratiska presidentkandidater, som dessutom tog äran av varandra i verbalt blodiga debatter. Hundratals miljoner dollar rullade innan man ens mött fienden. Mediemogulen Michael Bloomberg brände 620 miljoner och vann bara primärvalet på de amerikanska Samoaöarna, med 350 demokrater i örådet.
En intensiv nominering är förstås demokrati det också. Nu får Biden till exempel ta in impulsen att många unga gillat den ålderstigne senatorn Bernie Sanders med hans närmast nordiska välfärdsidéer.
Man ska inte åldersdiskriminera. En klok, erfaren och frisk amerikan över pensionsåldern kan säkert ännu göra gott på en av världens mäktigare poster. Fast när fronten mot Donald Trump, 74, består av Joe Biden, 77, Bernie Sanders, 78, och Nancy Pelosi, 80, så kan det knappast vara bra för partiväsendet särskilt länge.
Demokraterna har en synlig, Twitterdriven vänsteropposition med till exempel de fyra yngre utlandsfödda demokratkvinnor i kongressen som leds av Alexandria Ocasio-Cortez.
Donald Trump kunde dock inte nöja sig med demokrater som slits sinsemellan. I fjol klampade han in på avdelningen för glas och porslin och uppmanade de fyra färgade – att ”åka hem till sina hemländer”.
Det sänkte förstås hans aktier hos även hos republikaner, men vred också om en kniv där det gör mest ont hos demokraterna: ett stelnat parti som inte lever upp till sina egna ideal om mångfald och framsteg.
De närmaste dagarna väntas den 55-åriga färgade senatorn Kamala Harris utnämnas till Joe Bidens vicepresidentkandidat. Hon hyllas ofta med olika identitetsmarkörer, än som ”första afroamerikanska kvinna” på en hög post, än som ”första sydasiatiska amerikan” på en annan. Vi ska inte polemisera om hudton – hennes föräldrar är från Indien och Jamaica – utan noterar blott att hon själv önskar bli definierad som black, svart.
Alternativt kan man också säga att hon är en rasande skicklig jurist med meriter kring brottsbekämpning, fångvård, konsumenträtt och hbtq-villkor i USA.
Det framstegsvänliga och liberala i världen förlorar sig allt ofta på interna ordövningar kring symboler och identitet, men misslyckas med att enas om en stark samhällsvision som går att sälja in till väljare.
Donald Trump kan vinna i höst. Inte för att han är så bra, sannerligen inte. Utan för att demokraterna som USA:s överlägset största parti var för dåliga.