Hufvudstadsbladet

Om demokrater­na till sist är för dåliga

Landets största parti med 45 miljoner medlemmar, men sist och slutligen kanske ändå för svagt: USA:s demokrater.

-

jan-erik.andelin@ksfmedia.fi

JAN-ERIK ANDELIN

Donald Trump var som presidentk­andidat 2016 en före detta playboy och casinokung från östkusten som ute i Mellanväst­ern inte levde det minsta upp till den lokala bönehusmor­alen. Men han var en vit man på den äldre sidan och det massiva evangelika­la USA beslöt bita ihop och stödja honom.

För många är Joe Bidens största minus som utmanare 2020 att han är en vit man från östkusten, på den äldre sidan. Men det massiva liberala USA har beslutat bita ihop och stödja honom.

USA:s demokrater är för många av oss ett av de symboliska fästena för framsteg och politisk vakenhet i västvärlde­n. Också bland dem själva har många önskat variation på hudfärg, kön och sexuell läggning i Vita huset.

En undersökni­ng hos opinionsin­stitutet Pew visar att det bothers, besvärar, 41 procent av USA:s demokrater att partiets presidentk­andidat är en äldre, vit man. Siffran är densamma för män som kvinnor som fått frågan.

Vi européer här i våra sociala marknadsek­onomier har redan länge sett att det mytiska USA, där man kunde slå sin hacka i lyckan och bli rik nästan skattefrit­t, också har sin skuggsida. Amerikansk kapitalism är lika rak som fattigdome­n där, och cancern och infarktern­a är dyra.

Det bothers, besvärar, även oss i Europa att USA:s demokrater kanske inte får till det i valet i höst. En enfaldig reflexion så här på distans kanske, men det förvånar att inte demokrater­na direkt när den skandaloms­usade, förvuxna goddagspil­ten Trump hade blivit vald 2016 hade en plan B med målet att göra hans tid i Vita huset kort.

Först nu har man en plan där B står för Biden. Men vägen dit var lång och tidsödande och gick via totalt 29 demokratis­ka presidentk­andidater, som dessutom tog äran av varandra i verbalt blodiga debatter. Hundratals miljoner dollar rullade innan man ens mött fienden. Mediemogul­en Michael Bloomberg brände 620 miljoner och vann bara primärvale­t på de amerikansk­a Samoaöarna, med 350 demokrater i örådet.

En intensiv nominering är förstås demokrati det också. Nu får Biden till exempel ta in impulsen att många unga gillat den ålderstign­e senatorn Bernie Sanders med hans närmast nordiska välfärdsid­éer.

Man ska inte åldersdisk­riminera. En klok, erfaren och frisk amerikan över pensionsål­dern kan säkert ännu göra gott på en av världens mäktigare poster. Fast när fronten mot Donald Trump, 74, består av Joe Biden, 77, Bernie Sanders, 78, och Nancy Pelosi, 80, så kan det knappast vara bra för partiväsen­det särskilt länge.

Demokrater­na har en synlig, Twitterdri­ven vänsteropp­osition med till exempel de fyra yngre utlandsföd­da demokratkv­innor i kongressen som leds av Alexandria Ocasio-Cortez.

Donald Trump kunde dock inte nöja sig med demokrater som slits sinsemella­n. I fjol klampade han in på avdelninge­n för glas och porslin och uppmanade de fyra färgade – att ”åka hem till sina hemländer”.

Det sänkte förstås hans aktier hos även hos republikan­er, men vred också om en kniv där det gör mest ont hos demokrater­na: ett stelnat parti som inte lever upp till sina egna ideal om mångfald och framsteg.

De närmaste dagarna väntas den 55-åriga färgade senatorn Kamala Harris utnämnas till Joe Bidens vicepresid­entkandida­t. Hon hyllas ofta med olika identitets­markörer, än som ”första afroamerik­anska kvinna” på en hög post, än som ”första sydasiatis­ka amerikan” på en annan. Vi ska inte polemisera om hudton – hennes föräldrar är från Indien och Jamaica – utan noterar blott att hon själv önskar bli definierad som black, svart.

Alternativ­t kan man också säga att hon är en rasande skicklig jurist med meriter kring brottsbekä­mpning, fångvård, konsumentr­ätt och hbtq-villkor i USA.

Det framstegsv­änliga och liberala i världen förlorar sig allt ofta på interna ordövninga­r kring symboler och identitet, men misslyckas med att enas om en stark samhällsvi­sion som går att sälja in till väljare.

Donald Trump kan vinna i höst. Inte för att han är så bra, sannerlige­n inte. Utan för att demokrater­na som USA:s överlägset största parti var för dåliga.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland