Vi är bätt­re än Fa­ce­book

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - PEPPE ÖH­MAN

En tan­ke­vur­pa som görs av många på sociala me­di­er är att många sa­ker kan ex­i­ste­ra sam­ti­digt och att en sak in­te nöd­vän­digt­vis ute­slu­ter en an­nan. Jag ska för­sö­ka kom­ma med någ­ra ex­em­pel: man kan till ex­em­pel job­ba emot mäns våld mot kvin­nor ut­an att man för den de­len tyc­ker att det är okej att ock­så män ut­sätts för våld. Man kan tyc­ka att al­la liv är vär­de­ful­la och än­då käm­pa för en dis­kri­mi­ne­rad grupps rät­tig­he­ter. Män­ni­skor kan va­ra tram­si­ga och skämt­sam­ma i ett fo­rum och sam­ti­digt va­ra de mest se­ri­ö­sa och kom­pe­ten­ta in­om sin bransch. Man kan tyc­ka att Do­nald Trumps po­li­tik säl­lan är nå­got att hur­ra för, men än­då im­po­ne­ras av hur smar­ta och kre­a­ti­va många ame­ri­ka­ner är. (Det sista var en per­son­lig er­fa­ren­het).

Men sociala me­di­er är ska­pa­de för att väc­ka käns­lor, få folk att de­la, skri­va ar­ga kom­men­ta­rer och gå i po­le­mik. Det gör man in­te li­ka of­ta om man för­står att värl­den är ny­an­se­rad. Till en bör­jan kan det kanske upp­le­vas som att dis­kus­sio­ner­na blir ljum­ma och trå­ki­ga.

Själv har jag un­der de fem­ton år jag bloggat fun­de­rat myc­ket på om mitt offentliga jag kom­mer att ska­das av blog­gen. Där blan­dar jag näm­li­gen högt och lågt, be­trak­tel­ser från se­mes­ter, bil­der och re­stau­rang­er med po­li­tis­ka och fe­mi­nis­tis­ka in­lägg. När jag som yng­re sök­te jobb svet­ta­des jag all­tid in­för ris­ken att den po­ten­ti­el­la ar­bets­gi­va­ren skul­le goog­la mitt namn och lan­da på blog­gen just en dag när jag skri­vit nå­got skämt­samt. (I ret­ro­per­spek­tiv har det vi­sat sig att blog­gen gett mig upp­drag, bok­kon­trakt, vän­ner och kom­pan­jo­ner, men det är ett an­nat in­lägg).

Det är så lätt att de­la in and­ra bi­närt. An­ting­en är hen det ena el­ler det and­ra. Ja el­ler nej. Gil­la el­ler ogil­la. För el­ler emot. Men verk­lig­he­ten fun­ge­rar in­te så och är­ligt ta­lat blir folk mer in­tres­san­ta när man för­står att de är el­ler tyc­ker mer än en sak. Vi är bätt­re och fram­för allt mer än de kor­ta tex­ter vi skri­ver på Fa­ce­book och Twit­ter.

Äh, nu blir det här en sån där trå­kigt upp­läx­an­de text som ing­en or­kar lä­sa, men jag vil­le ba­ra på­min­na om att folk kan va­ra många sa­ker sam­ti­digt och åsik­ter är of­tast mer ny­an­se­ra­de än vad Fa­ce­book och Twit­ter ger sken av.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.