Nils Holgersson är slarvern som blir uppfostrad av gäss
Sagan om Nils Holgersson som på en gåsrygg flyger över Sverige är mer än en lektion i Sveriges geografi. Den är en utvecklingshistoria om att växa som människa och våga ta ansvar – med gässen som vägledande pedagoger.
I drygt tre veckor har den ohängde slyngeln Nils Holgersson färdats på tamgåsen Mårtens rygg. Resan har gått från det fattiga lilla torpet i Skåne över Blekinge, Öland och Gotland och nu är gåsflocken på väg norrut över Småland.
Det regnar och blåser och Nils fryser. Mot kvällen ser gässen och han en bondgård som ligger isolerat och verkar övergiven och de går ner för natten.
I ladugården hälsas tamgåsen Mårten, vildgåsen Dunfin och Nils välkomna av en råmande ko. Kon är hungrig och omjölkad och oroar sig för sin matmor. Hon lyckas övertala Nils att gå in i huset och försäkra sig om att matmodern lever.
Nils, som inte vill visa sig för människor, stretar emot men faller till föga när kon insisterar. Inne i huset hittar han matmodern död men han ser också spår av ett liv som kunde ha blivit mindre ensamt för den stackars gamla kvinnan – om inte alla hennes barn och barnbarn hade åkt till Amerika i hopp om ett bättre liv.
Nils sluter den gamla kvinnans ögon, tänder ett ljus för att hedra den döda, läser lite ur psalmboken och tänker på sin egen mamma, hon som lever men som inte har någon aning om vart hennes ende son försvann.
Berättelsen om Nils och den döda kvinnan är ett av de första tecknen på att Nils håller på att inse vad omtanke om andra innebär. Lärdomen har han inhämtat under sina veckor med gässen – veckor då han upptäckt att gässen, under sin ledargås Akka vågat livet för att rädda honom från att slukas av den hungriga räven Smirre eller de elaka kråkorna.
Pedagogiska gäss
När vi först möter Nils Holgersson är han en elak slarver, förtjust i att plåga djur och synnerligen ovillig att hjälpa sina stackars hårt arbetande föräldrar. Efter att ha bråkat med gårdstomten förvandlas Nils till en pyssling och slumpen gör att han av misstag sveps iväg på tamgåsen Mårtens rygg när en flock vildgäss lockar Mårten att följa med på en resa mot fjällen i norr.
Selma Lagerlöf (1858–1940) skrev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som ett beställningsverk på en geografibok över Sverige. Boken blev en klassiker, inte som en lärobok för folkskolan men som en berättelse om hur en lat och elak
förpubertal pojke utvecklas till att bli klok, modig och kärleksfull.
Gässen banar vägen för Nils transformation och främst bland gässen är förstås den visa ledargåsen Akka.
I dag är vi, när det gäller gäss, upptagna av att förbanna de vitkindade gässen och deras framfart i parker och på stränder. Desto mer uppfriskande är det då att läsa om gäss som inte glufsar i sig all grönska, som inte skitar ner och som drivs av en frihetslängtan.
Inga dumma gäss
Vad gäller gässens karaktär har Selma Lagerlöf rätt – gäss är inte dumma trots att talesättet ”dum som en gås” förlett oss att tro så. När det handlar om solidaritet och samarbete har gässen en hel del att lära oss.
Lärdomar av gäss (Lessons from Geese) är rubriken på ett tal hållet av antropologen Angeles Arrien vid en konferens 1991. Talet inspirerades av prästen Milton Olsons tankar och dess teser har varit vägledande för bland annat organisationer för personer med funktionshinder.
Huvudtanken är att talesättet dum som en gås inte stämmer, gässen är kloka – de hjälper varandra och är bra på att samarbeta, till exempel genom att flyga i V-formation. Tack vare formationen blir flockens räckvidd längre än om varje fågel flög för sig. En gås som faller ur formationen upptäcker omedelbart hur mycket större motståndet då blir och återvänder snabbt till formationen.
Den gås som flyger främst i formationen sköter det tyngsta jobbet men gässen turas om att ”dra” flocken och låter därmed de övriga vila mellan varven. När gässen kacklar och tutar under sin flygfärd handlar det om att uppmuntra de gäss som flyger främst att orka leda flocken.
Och om en gås blir skadad, sjuk eller skjuten och faller ur formationen får den hjälp av två andra gäss som följer med den ner till marken och stannar hos den tills den antingen återhämtat sig eller avlidit. Efter detta ansluter sig gässen till en annan gåsflock och fortsätter färden.
Enligt den svenska organisationen DHR (Delaktighet Handlingskraft
Rörelsefrihet) tjänar gässen som förebild för människor då det gäller vikten av uppmuntran, samarbete och att vi står vid varandras sida.
Folkbildning
Selma Lagerlöf blev entusiastisk då hon fick anbudet att skriva den bok som kom att handla om Nils Holgersson och gässen. Dels insåg hon att en lärobok för skolan skulle vara en lukrativ affär och hon behövde pengar för att kunna köpa tillbaka barndomshemmet Mårbacka, dels var hon intresserad av folkbildning och hade inlett sitt yrkesliv som lärare.
Sverige var ett fattigt land i början av 1900-talet och Selma Lagerlöf såg folkbildning som ett led i fattigdomsbekämpningen. Dessutom fick hon ägna sig åt ett gammalt intresse – kärleken till äventyrsberättelser. Inspirationen med djur som kunde tala kom från bland Rudyard Kiplings Djungelboken.
”Selma Lagerlöf lyckas förena sagans moraliska struktur med både humoristiska inslag och en vild,
lycklig frihetskänsla”, skriver Anna-Karin Palm i boken Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf.
När Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige slutligen var klar var den så tjock att den gavs ut i två band (1905 och 1906). Boken kunde aldrig användas som lärobok eftersom Lagerlöf hade glömt bort ett landskap, Halland. Men den blev en framgång och en klassiker, flerfaldigt utgiven och älskad världen över. Och Selma Lagerlöf fick tack vare boksuccén råd att köpa tillbaka sitt älskade Mårbacka.
Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. I mars 1940 avled hon på Mårbacka.