Bielsea och Leeds en frisk fläkt som behövs
Who needs Leeds? Så löd en slogan av det nationella spelbolaget Veikkaus Leeds då man marknadsförde långentipset på 1990-talet. Då vi skriver 2020 kan Leeds i bästa fall bli den vitamininjektion Premier League är i behov av.
Trots coronaviruspandemin och det långa avbrottet följde Premier League ett tämligen invant och föga överraskande mönster. Att Liverpool vann var en lågoddsare, att City var tvåa var sannerligen ingen skräll och att Manchester United och Chelsea lade beslag på de resterande Champions League-platserna kan inte anses särskilt överraskande eller upphetsande.
Arsenal har, om laget förstärker på rätt positioner och får en viss herr Aubameyang att stanna kvar i norra London, naturligtvis chansen att bland sig i den absoluta toppstriden igen. Tottenham, som måste förnya sig, hör till samma kategori.
Leicester, Wolves och Sheffield United gör det bra men i de här fallen tar resurserna slut.
Everton har mera pengar än på länge och en ytterligt meriterade coach i Carlo Ancelotti men den mediokerhet som präglat den andra Liverpoolklubben under mer eller mindre hela 2000-talet verkar ha kommit för att stanna.
Leeds är tillbaka i Premier League efter sexton års paus. Efter en paus som i värsta fall kunde ha slutat med konkurs och lapp på luckan.
Och trots att Leeds, åtminstone inte ännu, kan mäta sig ekonomiskt med giganterna finns här ett tillväxtpotential som de flesta nykomlingar traditionellt bara kan drömma om.
Historien är lång och ärofylld, Elland Road ett magiskt stadion, supporterunderlaget brett och så väcker laget i allra högsta grad känslor både för och emot.
De av Leeds ”supportrar” som, liksom många andra ”firmor” i England såg fotbollen som ett utmärkt fönster att få ut de värsta aggressionerna ur kroppen, hörde en gång i tiden till de mest fruktade och avskydda i England och bidrog ytterligare till att öka det emotionella svallet kring Leeds United.
Runt milleniumskiftet var Leeds en av Europas bästa klubbar. Mixen i laget var bra och David O’Learys turbofotboll lovordades på många håll.
Men då framgångarna uteblev föll korthuset ihop. Ordföranden Peter Ridsdales riskabla vanstyre visade sig ligga på ungefär lika trygg grund som Greklands statsobligationer.
Ridsdale, känd för att bjuda ut högre löner till nyförvärv än spelaren eller hans agent krävde, hade budgeterat med tv-pengar från Europa och då framgångarna i hemlandet uteblev började riskerna med ett framtungt ekonomiskt styre gå upp för anhängarna och spelarna. Spelarna flydde, många reades ut men då klubben bara ägde en viss procent av alla spelare fick man inte ordning på kassaflödet. Undergången var riktigt nära som värst.
Till de mest framgångsrika klubbarna i England hör Leeds visserligen inte men klubben har haft många profiler i sina led som gjort sitt till för att kasta ett mystikens skimmer över laget.
Billy Bremner, John Charles, Peter Lorimer, Jack Charlton, Gordon Strachan, Gary McAllister, Eric Cantona och Lee Chapman har alla, för att ta några exempel, gjort sitt för att skapa den kultstatus som alltjämt omger Leeds United.
I det Leeds som tidigare i sommar säkrade avancemang finns ingen profil som ens kan nämnas i samma mening som ovannämnda lirare. Men Leeds förfogar, åtminstone tills vidare, över Marcelo Bielsa som tränare.
Argentinaren delar åsikterna i fotbollsvärlden men ingen kommer ifrån det faktum att just Bielsa är en av läromästarna då det gäller de ideal som uppskattas högt i dagens fotboll. En oerhört intensiv press utan boll, ett ursinnigt passningstempo och en offensiv där alla förutom målvakten deltar hör till Bielsas varumärken. Att spela på små marginaler är något annat som alltid kännetecknat hans lag. Det kan innebära problem i Premier League där kvaliteten på spelet och spelarna ligger på en helt annan nivå än i The Championship. I synnerhet om inte Leeds förstärker med minst en högkvalitativ pjäs i varje lagdel.
Friska, oberäkneliga fläktar behövs och sådana är det ont om på den yttersta elitnivån i europeisk fotboll. Det är bara att ta en titt på serietabellerna för att konstatera det.
Leeds är långt ifrån en maktfaktor i dagens läge men kan, om man lärt sig från sina misstag, kanske bli en sådan någon gång i framtiden.
En fortsatt succé kräver att Bielsa stannar kvar men med den nyckfulla, egensinniga och i vissa fall excentriska 65-åringen vet man aldrig. Lite karikerat kan det räcka med att någon bytt ut hans pennställ eller gardiner i hans arbetsrum för att Bielsa ska meddela att han fått nog.
Bielsa är oberäknelig som få men det är en del av charmen med honom. Att han inte basat för ett Premier League-lag under alla sina år som tränare är anmärkningsvärt. Säsongen 2020–2021 är det dags. Eller sannolikt dags. Osvuret är bäst i fallet Marcelo Bielsa.