Kjell Westö tävlar bara med sig själv
Kjell Westö tar farväl av Helsingfors, åtminstone temporärt. – Den finlandssvenska skärgårdsmiljön är mig lika kär som Helsingfors, säger Westö. Nya romanen utspelar sig i en fiktiv skärgårdskommun.
Som ung författare upptäckte Kjell Westö att den litterära världen är en tävling – om att bli utgiven, bli översatt och få pris. Upptäckten var chockerande och förstörde en del av skrivandets glädje. I dag är läget annorlunda. – Jag har tanken att jag vill skriva romaner bara så länge jag tycker att jag blir bättre, säger Westö i dagens HBL-intervju.
”Jag vet inte varför det är så svårt att prata”, säger Reidar Lindell hjälplöst när hans dotter försöker tvinga honom att se sanningar han vill förtränga.
Änklingen och hobbymusikern Reidar Lindell är den ena huvudpersonen i Kjell Westös nya roman Tritonus – En skärgårdsberättelse. Den andre huvudpersonen är den uppburne dirigenten Thomas Brander. Den spirande vänskapen mellan de två herrarna i övre medelåldern är ett bärande tema i romanen.
– Relationen mellan dem är en manlig vänskap med friktion, säger Kjell Westö.
– De två männen har levt olika liv, den ene är nomad den andre rotad. De tycker inte om varandra först men sakta växer vänskapen fram. Och de förenas av kärleken till musik.
Också Thomas Brander blir påmind om sina blinda fläckar när han trevande försöker nå sin son. Har Kjell Westö motsvarande erfarenheter i umgänget med sina två vuxna söner?
– Jo, från det att de blev vuxna har de sett och påpekat vissa drag jag helst inte vill se, medger Westö beredvilligt.
Musiker- och skärgårdsroman
Historien om de två kontrahenterna Thomas Brander och Reidar Lindell föddes en höst för några år sedan. Natten var beckmörk när Kjell Westö åkte ut till fritidshuset i Nagu. När han hade burit in alla kassar och andra grejer flög en fladdermus in i huset och orsakade vissa besvär innan den äntligen var ute.
Några veckor senare återvände Westö till skärgården, nu tillsammans med sin hustru, tog datorn, stängde in sig i arbetsrummet och skrev de två första kapitlen i Tritonus.
Han hade kommit i gång med en länge närd dröm – en musikerroman förlagd till skärgårdsmiljö. Berättelsen om Brander och Lindell utspelar sig nästan uteslutande i den fiktiva skärgårdskommunen med dess vardagsliv som fond.
Efter 32 förlängda somrar i den sydvästra skärgården visste Kjell Westö att han inte kunde skildra sin verkliga skärgårdsvärld rakt av – då hade det blivit omöjligt för honom att återvända.
– Jag byggde upp en egen skärgårdsmiljö och hittade på nya ortsnamn och det var roligt. Den som kan geografi ser säkert vissa likheter med skärgården utanför Åbo men de kommer också att märka att koordinaterna inte stämmer. Det är min egen skärgård, min fantasi var inte i Åboland när jag skrev.
Hur svårt var det att lämna Helsingfors? – Steget var mindre än jag trodde.
Thomas Branders framgångsrika dagar som eftertraktad dirigent på de internationella konsertscenerna är på väg utför, han dricker för mycket och hans flickvän har lämnat honom och terroriserar honom om nätterna med manipulativa sms. I ett försök att mota rastlösheten bygger han en magnifik villa – Casa Tritonus – ute i skärgården.
Tävling och konkurrens
Kjell Westö befinner sig ännu på toppen av sin karriär. Hur mycket oroar han sig för konkurrens och för att framgången en dag ska ta slut?
– Tävlan finns i all konst trots att konstnärlig kvalitet inte är objektivt mätbar. När jag kom in i den här världen som ung försökte jag strunta i det men sedan insåg jag att jag befann mig på startlinjen trots att jag inte ville det – författarskapet var inte bara skrivandets lycka utan också en tävling i att bli utgiven, bli översatt och få pris. Det förstörde en del av glädjen.
Läget är lugnare i dag. Kjell Westö fyller 60 år om ett år och säger att han ser endast några framtida böcker framför sig.
– Jag tävlar bara med mig själv numera. Jag har tanken att jag vill skriva romaner endast så länge jag tycker att jag blir bättre. Och jag har uppmanat mina förläggare att säga till om de tycker att jag blir sämre.
Som ung kunde Kjell Westö älta ett förfluget ord på krogen i åratal. I dag har han lärt sig att inte oroa sig för vad andra anser.
– Modet att vara kreativ handlar om att skapa sig ett eget mentalt rum där jag inte tänker på vad andra tycker om mig.
– Proffsen inom klassisk musik är extremt bra på det de gör och har höga krav på allt. De brukar tycka att böcker, filmer och tv-serier som handlar om deras värld är ytliga och usla men jag försöker att inte tänka på vad de ska tycka om min roman och jag har gjort mitt bästa. Researchen för den här romanen är den intensivaste jag har gjort, kanske jämsides med researchen för Där vi en gång gått.
Vi återkommer till diskussionen om framgången och omgivningens reaktioner på den som får synlighet.
– Grundinställningen är inte alltid generös gentemot den som lyckas. En del kallar mig Alexander Lukas men det är inte sant. Visst har jag haft tur ibland men de som jobbar nära mig, mina förläggare i Helsingfors och Stockholm till exempel, vet att jag jobbar stenhårt så gott som året runt och att jag aldrig lämnar något halvgjort.
– Jag har två bokidéer kvar och om det förunnas mig att skriva dem ska jag försöka knyta ihop mitt litterära universum. Om jag misslyckas kommer mina vänner att beklaga och trösta mig men det kommer också att finnas en och annan därute som inte är sorgsen.
Jaakko Blomberg ska precis sätta sig ned för en intervju, då en kvinna i svart keps tittar in genom dörröppningen och han måste svara på en snabb fråga om latexfärger. Det är konstnären Superflinda som behöver informationen då hon skyndar sig för att hinna komplettera sitt bidrag till den urbana konstfestivalen Concreate Urban Art som går av stapeln i Östra Böle denna vecka.
Concreate är en stadsfestival som förenar urban konst med musik, spoken word-poesi och annat liveprogram. Blomberg är en del av föreningen Helsinki Urban Art som kuraterar och förverkligar konstprogrammet medan live-performancedelen sköts av föreningen Naapurituottajat. Även om Concreate ordnas för första gången i år så har Blomberg länge arbetat aktivt med att liva upp Helsingfors på olika sätt.
– Jag har alltid fascinerats av staden som miljö, och hur invånarna i stadsmiljön kan förändra och påverka den, säger Blomberg som tidigare bland annat deltagit i att organisera evenemang som Städdagen och Kallio Block Party i Helsingfors.
– Det var för kanske fem år sedan som jag och några likasinnade bestämde oss för att vi ville jobba mer aktivt med att främja gatukonst.
Brutalism med oväntade möjligheter
Östra Böles smutsgrå kolossarkitektur kan vid första anblicken te sig lite betongtrist och avtändande för en åskådare som inte råkar vara en särskild vän av gammaldags brutalism. Men områdets speciella arkitektur och utseende erbjuder också oväntade fördelar:
– De tomma, kala betongytorna erbjuder en perfekt målarduk. I takt med att våra gatukonstprojekt väckt intresse och förtjusning här i öst har vi fått erbjudanden och förfrågningar om att göra liknande saker i västra Böle, men i och med att arkitekturen är så annorlunda där blir det helt enkelt ett praktiskt problem att hitta fina målningsytor bland alla kakel och tegelstenar, säger Blomberg.
Att festivalen, som också bjudit in ett antal internationella gästkonstnärer, alls kunde ordnas trots pandemin var en lyckträff. Blomberg säger att den egentligen var menad att hållas i maj, och att man länge i planeringsgruppen var osäker på om man skulle våga hålla den alls.
– Lyckligtvis bestämde vi oss ändå på att sikta på augusti och hoppas på det bästa, och i nuläget känns det som att vi fattade helt rätt beslut! säger Blomberg nöjt.
Personlig kontakt med konsten
Största delen av festivalprogrammet är koncentrerat till veckans slutskede och veckoslutet, men under hela veckan kan den som rör sig i Östa Böle få chansen att se någon av de deltagande konstnärerna i färd med att skapa sina verk på husfasader eller i parkeringsgrottor. Vi beger oss tillsammans ut på en expedition i betongdjungeln medan Blomberg berättar anekdoter om verk från tidigare år som fortfarande pryder byggnaderna och glädjer förbipasserande.
– Personen som satt modell för den där bor fortfarande här i området, säger Blomberg och pekar på en imponerande jättelik muralmålning som täcker en hel husfasad.
– Tänk att få se ett konstverk som du inspirerat och hjälpt till att skapa varje gång du går till matbutiken!
Ur en liten parkeringsnisch vid Stinsgatan ljuder en avslappnad latinamerikansk basrytm ur en portabel högtalare medan konstnären Ninjah arbetar. Den brasilianske konstnären, i dag bosatt i Norge, inspireras av ursprungsfolks kulturer och mytologier i sitt skapande:
– Därför målar jag en gädda, en fisk som har en framträdande plats i finsk folklore!
Medan vi går vidare och lite senare passerar en rebellisk Snorkfröken som poserar med en sprayburk på väggen utanför en pub, målad för några år sedan av ett besökande konstnärskollektiv från ryska Novgorod, berättar Blomberg att konstnärer från andra länder som besöker Finland första gången ofta inspireras av och väljer lokala motiv, antingen ur faunan eller kulturen:
– Då vi hjälper långväga gäster att hitta en plats får vi ibland artigt påminna dem om att också försöka välja sådana motiv som är nya och spännande att titta på också för en lokal publik, så det inte bara blir älgar eller fiskmåsar, flinar han.
Intill Klockbron håller den inhemska talangen Poppamaija på att färdigställa sitt bidrag till festivalen. Verket kombinerar ett vid första anblicken klassiskt heteronormativt motiv, kungen och drottningen i en kortlek, med Monica Helms Trans Pride-flaggas färger blå, blekrosa och vitt för ett lite mer subversivt budskap:
– Jag vill uppmärksamma ickebinära identiteter och hylla rätten att få definiera sig själv. Vi kan alla vara både kungar och drottningar om vi vill!
Utrymme för egen inspiration
Medan vi vandrar vidare genom Östra Böle och passerar verk som tar uttalat politisk ställning, men också sådana som fokuserar på lekfull absurditet, berättar Jaakko Blomberg att gräsrotsprojekt och evenemang som Concreate fortfarande spelar en viktig roll också fast gatukonsten fått en mer framträdande och legitim roll överallt i samhället:
– Då det kommer en beställning på ett färdigt verk till exempel från en kommersiell eller statlig aktör så innehåller det nästan alltid instruktioner, villkor eller önskemål som inskränker den fria kreativiteten. Vi erbjuder en chans för konstnärerna som deltar att använda sina egna favoritidéer!
TEXT: OTTO EKMAN FOTO: SIMONE ÅBACKA
Du kan hitta länkar till evenemanget samt de intervjuade artisternas och arrangörernas hemsidor via www.hbl. fi/kultur.
❞ – Tänk att få se ett konstverk som du inspirerat och hjälpt till att skapa varje gång du går till matbutiken!
Jaakko Blomberg
Arrangör, Concreate Urban Art Festival