Storspiggen äter upp rovfisken
Storspiggen har ökat markant i Östersjön, i synnerhet i svenska vatten men också i Finland. Orsakerna är inte helt säkerställda, men en av följderna är desto klarare: abborren och gäddan drabbas.
Storspiggen ökar i Östersjön och det leder till att rovfisken riskerar att minska. För även om rovfisk som abborre och gädda äter spigg, blir rovfiskens ägg och yngel effektivt uppätna av en armada spiggar.
Storspiggens andel av småfiskens totala biomassa i Östersjön har ökat från några få procent till tio procent. Detta enligt en storskalig uppskattning av beståndet som gjordes åren 2000–2014. Fenomenet uppmärksammades av Jens Olsson vid Sveriges lantbruksuniversitet och hans forskarlag i en vetenskaplig artikel i ICES Journal of Marine Sciences för drygt ett år sedan.
– Vi vet att ökningen har fortsatt efter det. Det finns ännu mera spigg nu än då studien avslutades, säger Olsson.
Uppskattningen gjordes på öppet hav och som ett internationellt samarbete. Också på de finska havsområdena har storspiggen ökat, bekräftar Juha Lilja på Naturresursinstitutet Luke med hänvisning till data från forskningsfartyget Aranda och dess provfiske i Bottniska viken.
Det kommersiella trålfisket bedrivs med en maskstorlek som inte tar spigg. Därför beräknas spiggförekomsten i Finland bara i samband med Arandas beståndsuppskattningar på strömming och skarpsill (vassbuk), som görs med finmaskig trål.
– Mängden storspigg varierar från år till år, men bytet 2018 var det största hittills. Förekomsten är störst i Bottenhavet. De bästa platserna varierar, men ofta får vi riktigt mycket spigg på öppet hav utanför Raumo. Spiggen finns som mattor på tio till tjugo meters djup, säger Lilja.
Storspiggens biomassa kan inte på långt när mäta sig med strömmingens, men i de finska vatten som saknar skarpsill är storspiggen tvåa i förekomst.
Småfisk äter rovfisk
Sedan Jens Olssons studie publicerades har Sveriges lantbruksuniversitet lanserat två nya forskningsprojekt. Det ena ska utreda orsaker, det andra vilka följder storspiggens ökning har på ekosystemnivå.
Resultat finns inte än, men nog en hypotes om att orsakerna är kopplade till svaga rovfiskbestånd, uppvärmning och övergödning som ger mer planktonföda. Följderna vågar Jens Olsson däremot uttala sig om med större säkerhet. Storspiggens framfart drabbar tveklöst rovfisk som abborre och gädda.
– Det är helt klart att abborren och gäddan minskar på grund av storspiggen, eftersom den äter deras rom och yngel innan ynglen är lika stora som spiggen själv, men vi känner inte till precis hur den här mekanismen fungerar, säger han.
En möjlighet är att rovfiskens tillbakagång främst drivs av andra faktorer, som överfiske eller kraftig predation av säl och skarv, vilket gynnar spiggen i och med att dess naturliga predatorer minskar. Alternativt kan det vara så att övergödningen har skapat så gynnsamma förhållanden för spiggen att den ökat så kraftigt att den lokalt har börjat eliminera abborrens och gäddans möjligheter att fortplanta sig. Spiggen äter rovfiskens yngel och ägg och konkurrerar om samma föda som ynglen.
Ställvis vid svenska kusten finns nämligen redan områden där abborre och gädda inte längre klarar av att fortplanta sig. Jens Olsson har en känsla av att situationen kan vara bättre i Finland, men det finns ingen forskning kring detta. Spiggen har i dag inget kommersiellt värde och hör inte till de arter som inventeras, med undantag för Arandas forskningsuppdrag på öppet hav.
Svår ekvation
Man vet inte om spiggen redan har påverkat bestånd av abborre och gädda i Finland. Juha Lilja befarar ändå att spiggen kommer att fortsätta öka, och därmed dess födointag.
– Sker det i Sverige är det naturligtvis inte omöjligt att spiggen kan bli ett hot mot rovfisken hos oss, säger han.
En del forskningsinitiativ har diskuterats för att kartlägga storspiggens betydelse för de marina ekosystemen i Finland, men än finns inte beslut om någonting konkret. Men eftersom storspiggen ökar kan det finnas skäl att oroa sig för rovfisken.
Frågan är vad man kunde göra. – Det finns väldigt mycket spigg så man kunde säkert fiska bort mycket mer av den utan negativa konsekvenser, säger Jens Olsson.
Men både han och Juha Lilja betonar att det i så fall gäller att vara försiktig, för ett urskillningslöst spiggfiske skulle automatiskt drabba yngel av torsk och strömming. Vidare utgör spiggen viktig föda för rovfisk och för fåglar som tärnor, tordmular och sillgrisslor.
– Men jag tror ändå att vi kunde fiska en hel del spigg utan att det skulle drabba någon. Frågan är ändå om det är det vi ska göra, säger Olsson.
Både Olsson och Lilja menar att spiggen borde nyttjas som en resurs, eventuellt som djurfoder, om man börjar fiska den. Spiggen däremot kommer knappast någonsin att duga som matfisk eftersom den är liten och svårhanterlig.
– Piggarna är sylvassa och gör hål på vilka gummihandskar som helst, säger Juha Lilja.
Det finns heller ingen ekonomi i spiggfiske. För att ett subventionerat spiggfiske ska göra miljönytta måste det vara selektivt för att undvika oönskade bifångster. Vidare så borde beståndet uppskattas betydligt noggrannare och regelbundet för att uttaget inte skulle bli för stort.