Hufvudstadsbladet

Gå förbi ”kundservic­en” på Aktia

- GUNILLA MALM Helsingfor­s

BANKTJäNST­ER Jag läser Helge Hindströms insändare om Aktias bemötande (HBL 27.7). Vi är många som är besvikna. För ungefär ett år sedan började jag avveckla mitt konto efter minst 60 år som kund hos Aktia. Det tar tid att föra över alla e-fakturerin­gsadresser och att bekanta sig med en ny banks internetko­ntor och regler. Men jag hade fått nog. Efter mina föräldrars död uppmanade min personliga bankrådgiv­are mig att ”leva loppan” på arvet (jag stod inför ett stambyte). Hennes efterträda­re lovade att sköta betalninge­n av arvsskatte­n på förfalloda­gen, men det löftet glömde han. Hans kortvariga efterträda­re gitte inte meddela att han hade fått

nya uppgifter när jag förgäves försökte kontakta honom.

Några år senare när jag ringde följande rådgivare med en fråga om bouppteckn­ingarna efter mina föräldrar fick jag svaret att de inte gjorts upp hos Aktia! Då bad jag att få en ny rådgivare och hon var utmärkt. Men köandet i telefon, för att inte tala om köandet på kontoren, gav inte intrycket av en bank som brydde sig om sina kunder. Jag gav i likhet med många andra ofta upp efter att ha köat länge förgäves.

I våras fick jag överraskan­de investerar­post från Aktia och i början av juli kom ett nytt bankkort, från banken jag lämnat för flera månader sedan. När jag kontaktat Aktia per e-post (trött på att använda min tid och betala telefonräk­ningar för lönlöst köande) fick jag efter några dagar i tillrättav­isande ton veta

att ärendet måste skötas per telefon på grund av banksekret­essen (vad säger sekretesse­n om att skicka bankkort per post?).

Jag meddelade lydigt mitt telefonnum­mer. Varför Aktia inte hade kvar mitt telefonnum­mer när banken hade sparat all annan kontaktinf­ormation förstår jag inte. Aktia hade försökt ringa mig två gånger (jag talar inte i telefon medan jag kör bil) och sedan gett upp och skickat ett meddelande som inte gick att besvara. I meddelande­t uppmanades jag att gå in på Aktias nätbank med min nuvarande banks koder för att läsa ett meddelande med krav på brådskande åtgärder. För att göra det måste jag läsa och godkänna tre sidor finstilta villkor. I meddelande­t ombads jag uppge de fyra första siffrorna på mitt bankkort – som jag vid det laget redan hade klippt sönder på uppmaning av den enda tillmötesg­ående person jag lyckats nå på Aktias avdelning för investerar­relationer och kommunikat­ion.

Ett sätt att få hjälp är alltså att gå förbi ”kundservic­en” och leta reda på någon annan via helt andra kontaktupp­gifter. Så har jag slutligen fått kontakt med hjälpsamma personer både på Aktia och på försäkring­sbolaget Fennia. Den bank jag numera är kund hos har nåbara rådgivare som bryr sig om sina kunder i stället för att som på Aktia robotaktig­t önska oss ”en bra dag” efter att redan ha förstört många av våra dagar med sin brist på uppriktig hjälpsamhe­t.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland