Många frå­gor om an­sikts­skydd

Hufvudstadsbladet - - Debatt - JAN-ERIK INGVALL Helsing­fors

CO­RO­NA­VI­RU­SET Ar­ti­keln om mun­skydd och and­nings­fil­ter i HBL 4.8 var bra som kom­ple­ment till Su­san­na Gin­mans le­da­re (HBL 3.8), men den väck­te sam­ti­digt en mängd nya frå­gor.

Om man in­te är smit­tad kan man in­te spri­da smit­ta. Det pri­mä­ra bor­de då va­ra att var och en skyd­dar sig själv, in­te att för­hind­ra vi­da­re sprid­ning av even­tu­ell smit­ta. Var­je smit­tad per­son ger ju re­dan vi­ru­set ökad sprid­ning! Och man skyd­dar in­te sig själv ge­nom att ny­sa i en näs­duk el­ler i arm­vec­ket, vil­ket vå­ra häl­so­vårds­myn­dig­he­ter helt ga­let på­står i af­fi­scher på of­fent­li­ga plat­ser. In­te hel­ler ge­nom att bä­ra hem­gjor­da masker av tyg. Man skyd­dar sig själv i risk­mil­jö­er ge­nom att bä­ra ett an­sikts­skydd av hög klass, even­tu­ellt kom­plet­te­rat med ett vi­sir som skyd­dar ögo­nen.

Inga masker är väl helt vär­de­lö­sa, och var­för en mask skul­le kun­na va­ra till ska­da, såsom som­li­ga ex­per­ter på­står, är svårt att be­gri­pa. Det bäs­ta, det vill sä­ga masker av klass FFP3, som tor­de kun­na fil­tre­ra bort ae­ro­so­ler, får in­te va­ra det go­das fi­en­de!

Men se­dan upp­står frå­gan hur of­ta man ska tvät­ta tyg­mas­ker. Ef­ter var­je an­vänd­ning? Vad be­ty­der en an­vänd­ning? Ett be­sök i en bu­tik, ef­ter vil­ket man tar masken av sig när man pro­me­ne­rar hem på en glest be­fol­kad ga­ta? El­ler en hel dags bruk? Om man re­dan har bli­vit smit­to­bä­ra­re hjäl­per det in­te läng­re en själv att tvät­ta mun­skyd­det, vil­ket man na­tur­ligt­vis gör in­nan det bli­vit så in­mängt med and­nings­luft att det bör­jar luk­ta. Att se­dan slänga en mask av tyg ef­ter en kor­ta­re an­vänd­ning är som att slänga si­na kal­song­er vid da­gens slut, vil­ket blir myc­ket kost­samt i läng­den. Ett vi­rus kan fin­nas en tid i dö­da ma­te­ri­al men in­te för­ö­ka sig; för det be­hö­ver det kon­takt med lämp­li­ga le­van­de cel­ler.

Det finns sto­ra eko­no­mis­ka in­tres­sen bakom till­verk­ning­en av masker med pap­pers­fil­ter. Filtren kan jäm­fö­ras med en­gångs­blö­jor i frå­ga om an­vänd­ning av na­tur­re­sur­ser och an­sam­ling av bränn­bart av­fall. Och när är ett pap­pers­fil­ter egent­li­gen fär­digt att by­tas? Det finns ing­en in­di­ka­tor som vi­sar när fil­te­ref­fek­ten har av­ta­git. Vad be­ty­der då i prak­ti­ken ”ef­ter var­je an­vänd­ning” som till­ver­kar­na och myn­dig­he­ter­na fö­re­skri­ver? Hur många an­de­tag kla­rar filt­ret? Nog bor­de man kun­na ta masken på sig fle­ra gång­er och in­te be­hö­va slänga den ef­ter var­je re­sa med kol­lek­tiv­tra­fik. En mask som va­rit i an­vänd­ning un­der en kort tid ger väl in­te säm­re skydd än ing­en mask alls?

Och det att man in­te får vid­rö­ra maskens fil­ter­del när man han­te­rar den vid av och på­sätt­ning kan sä­kert ha sin mo­ti­ve­ring, men det är en re­gel som mång­en nog i prak­ti­ken kom­mer att bry­ta emot. Man ska ju se till att masken sit­ter kor­rekt.

Det är allt­så många sa­ker som än­nu är syn­ner­li­gen okla­ra. Slut­li­gen frå­gar man sig hur nå­gon ut­om­stå­en­de kan kon­trol­le­ra att den mask man bär upp­fyl­ler ele­men­tä­ra krav, in­te är an­vänd fle­ra gång­er, och att den bärs så den slu­ter helt tätt. God­känns till ex­em­pel en bur­ka som mun­skydd? Pro­ble­men med an­sikts­mas­ker och mun­skydd är in­te så enk­la som som­li­ga gör gäl­lan­de. Det bör de som gör upp di­rek­tiv tän­ka på, så att de in­te ska­par reg­ler el­ler re­kom­men­da­tio­ner som in­te kom­mer att föl­jas i prak­ti­ken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.