Nack­hå­ren lig­ger ri­sigt till

Som zom­bi­e­film är Pe­nin­su­la en be­svi­kel­se. Som ac­tion­film har den ett visst un­der­håll­nings­vär­de, men tea­met bakom fil­men ver­kar mest ha ar­be­tat med dollar­tec­ken för ögo­nen.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - KRIS­TER UGGELDAHL kris­ter.uggeldahl@ko­lum­bus.fi

The Wit­ch in the Win­dow är en ry­sa­re som in­te en­dast är ute ef­ter att skräm­mas. Li­ka myc­ket är det en film om för­äld­ra­skap och de upp­off­ring­ar som det krä­ver. RY­SA­RE

The Wit­ch in the Win­dow

Re­gi och ma­nus: An­dy Mit­ton. Fo­to: Jus­tin Ka­ne. I rol­ler­na: Alex Dra­per, Char­lie Tac­ker, Ari­ja Ba­re­i­kis, Greg Naughton. 77 min. F12

I köl­vatt­net av co­ro­na­pan­de­min finns det tec­ken på att allt fler män­ni­skor fun­de­rar på att ge vi­schan och lands­bygds­bo­en­det en chans. Lyc­ka till ba­ra, i sam­ma ba­nor re­so­ne­rar ock­så Si­mon (Alex Dra­per), förs­ta vi­o­li­nist i The Wit­ch in the Win­dow.

I Ver­mont har han köpt upp ett gam­malt hus – för att re­no­ve­ra och se­dan säl­ja med vinst. Så he­ter det åt­minsto­ne. Med på re­san föl­jer tret­ton­å­ri­ga so­nen Finn (Char­lie Tac­ker) som ställt till det på hem­ma­plan hos mor­san i New York.

Det är nå­got med nä­tet, så­dant som en tret­ton­å­ring ab­so­lut in­te ska kas­ta ett öga på. Plus att Finns mam­ma (Ari­ja Ba­re­i­kis) fått nog av den ur­ba­na om­giv­ning­en, av skol­skjut­ning­ar,

mil­jöpro­blem och, den sit­tan­de pre­si­den­ten.

Så var­för in­te an­das ut i Ver­mont och dess öpp­na land­skap. Där vän­tar ett ve­ri­ta­belt re­no­ve­rings­ob­jekt och styc­ke folk­lo­re, för­vis­so av det mind­re trev­li­ga sla­get.

Det är elekt­ri­kern Lou­is (Greg Naughton) som be­rät­tar om en gam­mal kär­ring – Ly­dia he­ter ska­tan i frå­ga – som bod­de i hu­set och som en­ligt ryk­tet ha­de li­vet av man och barn. In­te nog med det: res­ten av sitt liv ter­ro­ri­se­ra­de hon al­la för­bi­pas­se­ran­de, ba­ra ge­nom att sit­ta i en få­tölj vid fönst­ret på and­ra vå­ning­en.

Se­ri­ös skräm­sel­hic­ka

Det är ing­et som Si­mon och hans son tar no­tis om, åt­minsto­ne in­te för­rän

det bör­jar hän­da sa­ker och ting. Och så plöts­ligt en dag sit­ter Ly­dia där, i sin få­tölj.

Si­mon och Finn blir in­te över­ras­kan­de skräck­slag­na och det blir ock­så tit­ta­ren. Fak­tum är att nack­hå­ren re­ser sig och där­med har An­dy Mit­ton, fil­mens re­gis­sör och ma­nus­för­fat­ta­re, in­tro­du­ce­rat sig.

Den mo­der­na ry­sa­ren är in­te säl­lan en rätt så gri­sig gen­re vars främs­ta syf­te ver­kar va­ra att fram­kal­la sla­gan­fall hos vux­eng­e­ne­ra­tio­nen. Det­ta till skill­nad från Mit­ton och The Wit­ch in the Win­dow, en kläd­samt låg­mäld och nyk­ter in­die­pro­duk­tion.

I stäl­let för att latt­ja med spe­ci­a­lef­fek­ter och an­nat lör­dags­go­dis väl­jer An­dy Mit­ton att lig­ga lågt och in­led­nings­vis när­mast in­tro­du­ce­ra si­na ka­rak­tä­rer. Därav ett mäk­ta sym­pa­tiskt far och son-för­hål­lan­de som på fö­re­kom­men an­led­ning snart blir mind­re sym­pa­tiskt.

Som sagt, när det gäl­ler be­rät­tan­det är det li­tet är vac­kert som gäl­ler, men det oak­tat är en för­sik­tig köpre­kom­men­da­tion på sin plats.

Till sa­ken hör att The Wit­ch in the Win­dow in­te en­dast är ute ef­ter att skräm­mas. Li­ka myc­ket är det en film om för­äld­ra­skap och de upp­off­ring­ar som krävs ibland. Det är näs­tan så man får lust att ta­la om vux­enun­der­håll­ning.

ACTION

Pe­nin­su­la

Re­gi: Ye­on Sang-ho. Ma­nus: Park Joo-Suk, Ye­on Sang-ho. Fo­to: Lee Hyung-de­ok. I rol­ler­na: Gang Dong-won, Kim Do-yoon, Lee Jung-hyun, Lee Re. 116 min. F16

I Ye­on Sang-hos zom­bi­et­hril­ler Train to Bu­san (2016) fick vi föl­ja en själv­upp­ta­gen af­färs­man som till­sam­mans med sin dot­ter för­sök­te ta sig till Bu­san med tåg för att und­kom­ma det zom­bi­e­ut­brott som fått sin bör­jan vid en när­lig­gan­de fa­brik. Det var en otro­ligt un­der­hål­lan­de, sub­tilt po­li­tisk film som in­no­va­tivt ut­nytt­ja­de tå­get som klaust­ro­fo­biskt zom­bi­e­slag­fält. Sam­ma år gjor­de Ye­on även det ani­me­ra­de pre­lu­di­et Se­oul Sta­tion (2016) och nu är det dags för Pe­nin­su­la, en fri­ståen­de upp­föl­ja­re som in­te har myc­ket med Train to Bu­san att gö­ra för­u­tom att den ut­spe­lar sig i sam­ma uni­ver­sum, fy­ra år ef­ter den syd­ko­re­ans­ka zom­bi­e­a­po­ka­lyp­sens bör­jan.

På­min­ner om pan­de­mi­ra­sism

Ma­rin­kap­te­nen Jung-se­ok (Gang Dong-won) är en av dem som lyc­kats fly från det nu­me­ra över­giv­na Syd­ko­rea till Hong­kong, men han li­der av skuld­käns­lor över dem han läm­na­de bakom sig. Till­va­ron är ock­så an­nars tuff då de syd­ko­re­ans­ka flyk­ting­ar­na be­hand­las som smitt­spri­da­re och ohy­ra – nå­got som i den på­gåen­de pan­de­min för tan­kar­na till ra­sis­men som upp­stod gente­mot asi­a­ter då co­ro­na­vi­ru­set nåd­de väst­värl­den.

Till­sam­mans med svå­gern Chul­min (Kim Do-yoon) blir Jung-se­ok er­bju­den att åter­vän­da till den ko­re­ans­ka halvön för att lo­ka­li­se­ra och åter­bör­da en last­bil med 20 mil­jo­ner ame­ri­kans­ka dol­lar i las­ten. Om de lyc­kas ska de be­lö­nas med hälf­ten av peng­ar­na. Men ett “lätt jobb” är ald­rig lätt på film, och väl fram­me i Syd­ko­rea vi­sar det sig att det in­te ba­ra är zom­bi­er de åter­vän­dan­de mås­te skyd­da sig mot.

Väst­vän­lig b-action

I Train to Bu­san lyc­ka­des Ye­on Sang­ho le­ve­re­ra en tät zom­bi­et­hril­ler som sam­ti­digt ut­fors­ka­de män­ni­skans själ­vis­ka na­tur och över­lev­nads­in­stinkt på ett em­pa­tiskt och be­rö­ran­de sätt. I Pe­nin­su­la har al­la så­da­na am­bi­tio­ner för­kas­tats till för­mån för ge­ne­risk, väst­vän­lig b-action. Om Train to Bu­san var Snowpi­er­cer med zom­bi­er är Pe­nin­su­la sna­rast Fast & Fu­ri­ous som för­sö­ker va­ra Mad Max med zom­bi­er.

Här är det verk­li­ga ho­tet in­te ens läng­re de le­van­de dö­da ut­an ett gäng ka­ri­ke­ra­de, skjut­gla­da lag­lö­sa som ta­git över en del av den över­giv­na

Ko­re­a­halvön och spor­tar med gla­dia tor­spel och all­mänt sa­dis­tiskt ma­t­ut­ö­van­de. Zom­bi­er­na blir främst nå­gon slags gen­re­mar­kör, en ku­liss som flim­rar för­bi i den ena biljak­ten ef­ter den and­ra. Även de mer in­no­va­ti­va zom­bi­e­sce­ner­na är så het­sigt klipp­ta att ef­fek­ten för­tas.

In­te hel­ler i ka­rak­tärs­ut­veck­ling kom­mer Pe­nin­su­la nä­ra sin fö­re­gång­a­re då det i stäl­let för be­rät­tel­se sat­sas på ett så il­la un­der­byggt och ut­dra­get slut, ac­kom­pan­je­rat av strå­kar och slow­mo­tion, att även den mest blö­di­ga kom­mer att him­la med ögo­nen.

Som zom­bi­e­film är Pe­nin­su­la en verk­lig be­svi­kel­se, sär­skilt med Train to Bu­san som re­fe­rens­punkt. Som mer re­gel­rätt ac­tion­film har den ett visst slött un­der­håll­nings­vär­de, men cy­nis­men träng­er sig ty­värr in i var­je scen. Pre­cis som fil­mens bad guys ter sig Ye­on Sang-ho och hans team här ha ar­be­tat med dollar­tec­ken för ögo­nen.

FO­TO: FILMIKAMAR­I

Den ko­re­ans­ka halvön är för­störd och Gang Dong-wons fö­re det­ta sol­dat, som har lyc­kats fly ut­om­lands, får ett ■ hem­ligt upp­drag att åter­vän­da.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.