Coronakrisen sätter press på psykvården
Den psykiska ohälsan har ökat kraftigt under coronakrisen men det är fortsättningsvis svårt att få hjälp. Köerna till offentlig vård ringlar sig långa och därför har terapi med lägre tröskel blivit allt mer populärt.
Antalet som ansöker om stöd för psykoterapi från Folkpensionsanstalten har ökat stadigt i flera år men coronakrisen har accelererat ökningen. I april månad beviljades 5 000 personer stöd för psykoterapi.
Ökningen sedan 2011 är särskilt tydlig bland kvinnor i åldrarna 20–24. Men också bland män i samma ålder har antalet som söker stöd ökat märkbart.
25-åriga Sonja Wikström går i samtalsterapi för tvångssyndrom sedan tio år tillbaka. Eftersom hon tampas med tvångstankar kring hygien har covid-19 försvårat hennes tillvaro. Då coronakrisen var som värst i Finland kunde hon inte gå utanför lägenheten utan att känna sig smutsig och tvungen att gå i duschen direkt efteråt.
– Terapin gjordes först på distans eftersom jag inte kände mig bekväm att ta mig dit med lokaltrafik. Det var bättre än att inte alls få terapi. Det roliga var ändå att jag egentligen kände mig normal för första gången, då alla gjorde som jag; undvek ytor och tvättade och desinficerade händerna.
Wikström berättar att även om hennes tvångstankar kring att tvätta händerna blev vanligare försämrades hennes mående inte så mycket som hon trott.
– Jag använde mig aktivt av mitt sunda bondförnuft, vad som är normalt och hur jag skall förhålla mig till situationen.
Wikström har märkt att många i hennes bekantskapskrets söker hjälp för psykisk ohälsa.
– Många har vant sig vid tanken att det är okej att skaffa hjälp även om det inte är kris. Terapi har blivit betydligt mer vanligare och mer accepterat. Sådana som aldrig skulle ha gått i terapi förr så gör det nu.
Enligt henne har stigmat kring psykisk ohälsa minskat avsevärt sedan hon gick i högstadiet.
– Då jag gick i högstadiet berättade jag bara för de absolut närmaste att jag gick i terapi, och uppmanade dem att hålla det hemligt. Men ju äldre jag blivit har det blivit mer normaliserat, säger hon och fortsätter:
– Det är ju fortfarande inte som att säga att man ska till läkaren, men det går ditåt.
Enligt Wikström borde man kunna tala om psykiska skador på samma sätt som fysiska. Hon vill uppmana folk att gå i terapi även om de inte känner ett akut behov.
– Man måste inte må skit, ha gått igenom ett trauma eller lång tids sjukdom för att gå i terapi. Alla har sitt bagage, oavsett vad man har gått igenom. Livet är inte bara solsken och det är mycket bättre att man går och pratar innan det blir akut.
Allt fler söker vård privat
En väldigt ung åldersgrupp, nämligen 7–15-åringar, sticker också ut i FPA:s statistik.
Enligt planerare Irma Paso vid FPA:s juridiska enhet för förmånsrelaterade tjänster avviker
ändå inte tillväxttrenden för åldersgruppen 7–15 år signifikant från andra åldersgrupper, utan det finns en jämn ökning i nästan alla åldersgrupper.
Ökningen beror delvis på att kriterierna har ändrat. Sedan 2016 måste man inte längre få stöd för ett ”högre funktionshinder” för att få stöd för psykoterapi.
– Det finns också allmänt en ökad medvetenhet om tillgängliga rehabiliteringsformer. Förändringar i samhället återspeglas också i behovet av psykoterapi. Under de senaste åren har antalet människor som söker vård för psykiska störningar ökat tydligt, säger Paso.
FPA har inte ännu någon statistik om huruvida behovet av psykoterapi har ökat under coronavåren, men det kommer att utredas i framtiden enligt Paso.
Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör vid föreningen Psykisk Hälsa Finland och forskningsprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd, menar att det här inte nödvändigtvis behöver betyda att barn mår allt sämre.
– Köerna till svenskspråkig psykoterapi kommunalt i Helsingfors är väldigt långa. Ökningen kan också tolkas som att barn och vuxna inte får den behandling de behöver inom offentliga vården och därför söker de stöd för terapi på privata sidan.
Wahlbeck berättar att samtalen till föreningens kristelefon har ökat med kring 30 procent under coronakrisen. Också chatten för unga vuxna har fått mycket flera meddelanden.
– Först framkom mycket ångest, nedstämdhet och oro över att exempelvis smitta någon eller att man själv eller någon i ens närhet skulle smittas. Senare under krisens gång framkom också mer självdestruktivitet, säger Wahlbeck.
Enligt polisens statistik har självmorden i Finland ökat med 15 procent under perioden mars–maj jämfört med i fjol. Årligen begår kring 800 människor självmord i Finland.
– Självmorden har ökat i synnerhet i huvudstadsregionen. I huvudstadsregionen är den psykiska ohälsan överlag sämre än i resten av landet. Karantänen har varit speciellt svår för ensamboende stadsbor.
Färre än vanligt tog kontakt med Helsingforsmissionens krisjour för unga under mars och aprilmånad. Under sommaren har dock antalet stigit kraftigt, berättar socialpsykologen Charlotte Wieliczko som jobbar som teamansvarig vid krisjouren.
– Då samhället stängdes blev många unga mycket ensamma och vi möter många som börjat må dåligt under våren men som tar kontakt först nu. Utifrån vad vi ser och hör just nu kommer det att finnas ett stort behov för covid-19-krisens efterarbete och det är mycket viktigt att unga kan nå fram till hjälptjänsterna.
Enligt Wielizcko kommer lättillgänglig hjälp både inom tredje sektorn och den kommunala hälsovården att vara viktig under hösten. För tillfället är det en utmaning att köerna är så långa till den psykiska hälsovården, vilket sätter press på den privata och tredje sektorn.
Kommuner stängde mentalvården
En orsak till att den psykiska ohälsan ökat under coronakrisen är enligt Kristian Wahlbeck att kommuner stängt ner sina psykvårdstjänster under coronakrisen och därefter fortsatt hålla stängt under sommaren.
– Var det så klokt att lämna folk utan stöd i sin vardag? Det är vi mycket kritiska till.
FPA gick i mitten av mars ut med en rekommendation till terapeuter att terapi ska göras på distans eller läggas på paus.
Krisjouren för unga flyttade över all verksamhet online då regeringen utlyste undantagstillstånd och de erbjuder nu möjlighet att ses via videosamtal, telefon eller chatt.
– Väldigt få unga har lämnat bort samtalshjälpen på grund av distansarbetet, det fungerade för många till och med bättre än väntat och för en del unga var det uttryckligen möjligheten att ses på distans som fick dem att ta steget till att be om hjälp, säger Wieliczko.
Kristian Wahlbeck är synnerligen orolig för skolbarnens psykiska hälsa efter coronakrisen.
– Utsatta barn i familjer där det finns problem har farit illa den här tiden. För de här barn har skolan varit den enda trygga platsen och skollunchen kanske enda måltiden på dagen.
Statsrådet rekommenderar att skolor bjuder in både barn och föräldrar till samtal vid skolstarten för att diskutera läget. Wahlbeck hoppas att skolorna följer rekommendationen i höst.
En annan åldersgrupp som drabbats hårt mentalt är enligt Wahlbeck äldre över 70. Föreningen har också fått in många samtal av dem.
– Människor över 70 uppmanades strängt att isolera sig. För äldre som blir sjukare om de smittas har rädslan generellt varit mer påtaglig än för unga, säger Wahlbeck.
Låg tröskel populärt
Antalet klienter hos krisjouren för unga har varit på uppgång en längre tid. Sedan 2015 har de svenskspråkiga klienterna ökat med över 50 procent, och gruppen som ökat mest är flickor i åldrarna 15–19. Därefter kommer kvinnor i åldrarna 20–24.
En stor grupp av klienterna är utmattade kvinnor och flickor, berättar Wieliczko.
– Vi träffar många högpresterande och utmattade kvinnor. Det är tydligt att kvinnor har lägre trös
Man måste inte må skit, ha gått igenom ett trauma eller lång tids sjukdom för att gå i terapi.
Sonja Wikström
kel att söka hjälp. Men också män blir allt bättre på det.
Många som söker hjälp hos krisjouren är dessutom studerande. Enligt Wieliczko är studerandes vardag i dag väldigt självstyrd och splittrad vilket får dem att må dåligt. I och med covid-19 har den här situationen fått ytterligare element av osäkerhet.
– Förr fanns det kanske större möjlighet att bara vara med i ett studieprogram men numera ligger allt mer ansvar på individen att lägga ihop sin studieplan. Många uppger en stress över att vara aktiva på flera olika arenor: jobba vid sidan av studierna, ha hobbyer, ett socialt liv, och vara aktiva på sociala medier.
Ångest, nedstämdhet eller svårigheter i relationer hör till de vanligaste problemen bland dem som söker hjälp vid krisjouren, enligt den statistik som förs. Också panikångest, dåligt självförtroende och stress framkommer i statistiken.
Wieliczko ser också att en orsak till ökningen är att tabut kring psykisk ohälsa har minskat och att det är låg tröskel till krisjouren – dit man kan komma som anonym och utan att stå i kö. Verksamheten finansieras av statsstöd, donationer och övriga stöd.
– Det är ändå viktigt att minnas att vi erbjuder kortvarig samtalshjälp, inte terapi. Vi är ingen vårdinstans och kan inte ge remisser – men vi hjälper gärna dem som behöver mer stöd än vi kan erbjuda att hitta rätt i systemet, poängterar Wieliczko.
Skammen bland män stark
Wahlbeck menar att det är positivt att allt fler söker hjälp för sin psykiska ohälsa. Forskning vid THL visar att unga människor är mer positivt inställda, har mindre fördomar och är mer öppna när det gäller psykisk ohälsa.
– Det är en positiv sak. Samtidigt är det fortfarande ett faktum att skammen bland män ännu är stark. Det är också en förklaring till att fler kvinnor än män söker terapi, det är inte lika skamligt för kvinnor, säger Wahlbeck och fortsätter:
– Det finns mycket att göra, i synnerhet för mäns psykiska ohälsa. Det vore viktigt att vi skulle se rollmodeller, män som kommer fram och ger ett ansikte åt psykisk ohälsa och berättar vad de gått igenom och hur de har övervunnit det.
På sociala medier blir den psykiska ohälsan allt synligare. Konton med olika råd och tips för psykisk ohälsa är populära och en del av kontona upprätthålls av legitimerade terapeuter och psykologer.
Enligt Wielizcko är det bra så länge råden är sakliga och konstruktiva – och då tröskeln till hjälp är låg. Det lönar sig ändå att känna efter hur råden får en att må oberoende av forum, menar hon.
– Det viktiga är att man frågar sig själv: Hjälper det här mig? Jag vill uppmuntra att man söker hjälp där man känner att man får hjälp som passar en själv – via nätet, Facebookgrupper, kommunal hälsovård, tredje sektorns föreningar, alla alternativ kan vara ett steg mot att må bättre.
Flera forum på Facebook, stödgrupper, kan ändå vara problematiska, enligt henne. Att vara med i en grupp för deprimerade människor kan ha en stärkande effekt med tanke på ensamhetskänslan, men det kan också bli väldigt tungt då det enda som diskuteras är depression.
– Självhjälp är jättebra, men om självhjälpen blir en prestation i sig kan det vara bra att söka sig till någon form av dialog. När vi genomgår en kris är vi också mer lättpåverkade av vad vi läser på nätet.
Vi träffar många högpresterande och utmattade kvinnor. Det är tydligt att kvinnor har lägre tröskel att söka hjälp. Men också män blir allt bättre på det. Charlotta Wieliczko socialpsykolog