När Sverige struntar i finskan
Coronapandemin har drabbat Sverige hårt – och invandrare löper större risk att drabbas än infödda svenskar. Särskilt utsatta är sverigefinländarna. Inte så förvånande, det är den största invandrargruppen. Minoriteten har också funnits länge i Sverige och borde vara väl integrerad. Ganska svensk. Så hur kommer det sig? Språkförbistring, tydligen. Sverigefinländarnas delegation är kritisk till att det i början av pandemin var knappt med information på finska: ”Man tar för givet att folk som har bott i Sverige i femtio år kan svenska, men när det handlar om mer abstrakta termer och inte vardagssvenska kan det vara väldigt svårt, särskilt för dem som är äldre”, säger ordförande Eivor Olofsson.
Arbetskraftinvandringen var som störst på sent 60tal och tidigt 70-tal. Länge sedan nu, de som kom då borde ha hunnit lära sig svenska. Fast de hamnade ju direkt på Marabou, Volvo eller pappersbruket, där inte heller de andra talade svenska. Jobbade ett liv, umgicks med gamla landsmän, gick i pension. Lite sorgligt, men naturligt. Det som inte går lika lätt att förstå är att det inte snabbt kom information på finska när pandemin slog till. Visst, det lär talas bortåt 200 språk i Sverige, alla kan inte räkna med översättning dag ett, men det här är inte bara den största invandrargruppen.
Det är en officiell minoritet. Finskan är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk, vid sidan av tornedalsfinskan meänkieli, samiska, jiddish och romani. Nationella minoriteter är en del av kulturarvet. De ska inte integreras, som invandrare, de är redan svenskar. Med ett eget språk.
Det låter så fint, men vad är poängen om det inte betyder något särskilt? Då blir denna status bara pynt.
Coronapandemin kom med kris och kaos, ingenting var normalt. En förklaring till språkförbistringen, men inget försvar, är att finskan inte lever särskilt bra i vanliga fall heller. Just nu har tre familjer i Västerås anmält Sverige till Europadomstolen efter att barnen i en finsk klass förbjudits att tala finska utanför klassrummet.
Så där som under den bistra försvenskningen i Norrbotten förra seklet.
I praktiken är det upp till kommunala politiker och tjänstemän att definiera vad som är att ”stödja och främja nationella minoritetsspråk”. Att det inte står högst på listan över vad skattemedlen ska räcka till är förstås bara en gissning, men att det handlar om rätten till sitt språk, en mänsklig rättighet, det går inte att vifta bort.
Har nyheten om de många sverigefinländarna som avlidit i sviterna av covid-19 fått stor uppmärksamhet? Nej, bland diskriminerade minoriteter blir gamla arbetskraftsinvandrare ingen stor fråga. Och att över 5 750 har dött överskuggar förstås att många av dem var sverigefinländare.