KOFFHÄSTARNAS STALL LIGGER I HJÄRTAT AV HELSINGFORS.
Vid Bulevarden finns ett för många okänt stall där hästarna Gunnar, Ludvig och Fredrik bor och blir omhändertagna av Viola Kantola och Sami Lappalainen. HBL besökte Sinebrychoffhästarna som ofta syns stolt spatserande på Helsingfors gator.
Sinebrychoff-hästarna som klapprar fram på gatorna i Helsingfors iklädda blänkande seldon, är för många en bekant syn. Det som färre känner till är att hästarnas stall ligger i Sinebrychoffsparken vid Bulevarden. HBL har träffat Viola Kantola som tar hand om hästarna Fredrik och Gunnar.
– Vi börjar alltid morgnarna med att städa stallet och putsa hästarna, säger Viola Kantola, som tillsammans med Sami Lappalainen arbetar som bryggeriets hästförare. Kantola har jobbat i stallet sedan februari och arbetspartnern Lappalainen är inne på sitt fjärde år. Båda har sysslat med hästar i många år.
– Det är en livsstil, säger Kantola som också har ett eget stall i Anneberg.
Augusti är här och de tre hästarna har för några dagar sedan återvänt till storstadens myller efter sommarbete i Lojo. För att passa som arbetshäst i en stad krävs vissa egenskaper, och de jutska hästarna Gunnar, Ludvig och Fredrik har därför specifikt valts ut för arbetet.
– De är rutindjur och lugna till sin natur. De njuter av att bli ompysslade så här varje morgon, säger Kantola och avslutar morgontvätten med att spraya lite pälsglans på Gunnars gyllenbruna kropp.
Historisk koppling
Det lilla stallet i den gamla tegelbyggnaden i Sinebrychoffsparken vid Bulevarden är en levande påminnelse om platsen där Finlands äldsta bryggeri grundades för tvåhundraett år sedan. De senaste sextio åren har hästarnas uppgift varit att marknadsföra Sinebrychoff men när bryggeriet på 1800-talet inledde produktionen var hästarnas arbetsinsatser avgörande. Med hjälp av hästkrafter hölls maltkvarnen i gång och transporter levererades till Sandviken.
Inuti stallbyggnaden står tre hästboxar på rad och en spiraltrappa ner finns hästförarnas kontor med väggar täckta av fotografier på tidigare hästar och deras förare.
– Man lär fastna för det här jobbet, säger Lappalainen och berättar om de legendariska förarna som bland andra Markku Nyman, som tog hand om bryggeriets stall i 25 år.
De kraftiga hästarna väger kring 800 kilogram och var och en har unika personligheter.
– Gunnar är ledartypen, Ludvig är en trofast följeslagare och Fredrik har en mycket sprallig personlighet, säger Lappalainen.
Kantola polerar alla delar av de ståtliga seldonen så att emblemet med den inristade förkortningen ”Sff” glänser. Seldonen av läder är Lappalainens hantverk. 300 timmar behövde han för att slutföra beställningsarbetet.
Innan vi beger oss ut på dagens tur byter förarna kvickt om till röda uniformer med tillhörande hatt.
Sällskapet ser minst sagt stiligt ut. Redan innan vi klivit på vagnen kommer en förbipasserande fram med kameran i högsta hugg och ber om att få ta en bild.
– Härligt med Koffens hästar, säger han och ler stort.
Omtyckt sällskap
Ölhästarna som de också kallas, är Sinebrychoffs ikoner och det vanliga dagsprogrammet består av en tur genom staden, via barer och restauranger som säljer bryggeriets drycker. På veckosluten åker Lappalainen, Kantola och hästarna ibland till andra orter där evenemang ordnas.
– Vi besökte till och med Rovaniemi för några år sedan och om några veckor blir det Vilja rock i Jämsänkoski, säger Lappalainen.
Hovarna klappar mot Bulevardens kullerstenar och vagnen rulllar framåt. Människor stannar, tittar upp och ansikten spricker ut i breda leenden.
– Hästar har en lugnande effekt på människor. Det märks direkt. Det är ledsamt att människor så sällan kommer i kontakt med djur, säger Kantola som har sysslat med hästar sedan tioårs ålder. Hon skulle gärna se fler hästar i Helsingfors.
Allt Viola Kantola kan om hästar har hon lärt sig av Reijo Kuhakoski, hyrkusken som i över 30 års tid skjutsade folk i sin hästvagn i Helsingfors.
– Han var min mentor och det är nog tack vare honom som jag är hästförare i Helsingfors i dag, säger Kantola.
Koffhästarna har blivit en del av stadsbilden. Kantola förklarar att folk under coronavåren uttryckte sin tacksamhet över att hästarna skapar en känsla av trygghet och beständighet när världen omkring vacklar.
I Esplanadparken, vid Helsingfors äldsta kiosk sker dagens första stopp.
– Här brukar vi pausa, säger Lappalainen och hoppar ner för att ta sig en glass och konversera en stund med kioskens försäljare och andra intresserade förbipasserande.
Hästarna verkar vara helt ostörda trots trafiken och bullret.
– De är vana vid stadens myller och de har gått samma rutter många gånger. Om något obekant dyker upp, som en ny blomrabatt till exempel, lugnar de ner varandra, säger Kantola som också utstrålar ett beundransvärt lugn då hon styr vagnen bland bilar och cyklister.
Gunnar är ledartypen, Ludvig är en trofast följeslagare och Fredrik har en mycket sprallig personlighet.