Kapten talar ut: ”Vi var gisslan i elva månader”
Spåren efter katastrofen i Beirut leder till den ryska affärsmannen Igor Gretjusjkin. Han lämnade medvetet skeppet lastat med ammoniumnitrat åt sitt öde i Beirut, helt enkelt eftersom det visade sig vara ekonomiskt lönsamt. Nu avslöjar kaptenen för ryska
– Jag skrev till Putin varje månad. Vi var som fångar på skeppet på obestämd tid. Blir man dömd till fängelse vet man åtminstone när man kommer ut. Vi hade ingen aning om vi någonsin skulle bli befriade!
Boris Prokosjev var kapten för skeppet Rhosus då det år 2013 anlöpte hamnen i Beirut. I lastrummet fanns 2 750 ton ammoniumnitrat, som hade lastats i Batumi i Georgien. Prokosjev hade mönstrat på kort därefter, i Tuzla i Turkiet.
– Där visade det sig att hela besättningen skulle bytas ut. Jag tyckte det var konstigt. Ingen talade om för mig att besättningen lämnade skeppet eftersom de inte hade fått någon lön på fyra månader, säger Boris Prokosjev till den oberoende ryska sajten sibreal.org.
Från Turkiet fortsatte Rhosus till Pireus i Grekland. Där skulle man bunkra, men när den anlände visade det sig att affärsmannen Igor Gretjusjkin inte hade några pengar att betala med. I stället skickade han skeppet till Beirut, där man skulle lasta på vägmaskiner för att finansiera den fortsatta resan till Moçambique.
– Maskinerna var så stora att de inte rymdes på däck. Det gick inte att lasta på dem. Gretjusjkin insisterade, men jag vägrade, skeppet var ju gammalt. Då kommenderade han oss att köra till Larnaka i Cypern (Gretjusjkin bor själv på Cypern). Men eftersom han inte hade betalat hamnavgiften vägrade de libanesiska hamnmyndigheterna släppa iväg oss, säger Prokosjev till sibreal.org.
Det hela slutade med att Boris Prokosjev och några till ur besättningen satt elva månader som gisslan i hamnen i Beirut. Libanon vägrade låta dem lämna landet så länge hamnavgiften var obetald. Gretjusjkin, som redan hade fått betalt för ammoniumnitratlasten, slutade svara i telefon.
– Han betalade oss inte en kopek. Vi fick inte ens pengar för att kunna äta. Hamnmyndigheterna gav oss mat. Jag skrev brev till Putin varje månad. Ryska konsulatet lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.
Till sist sålde besättningen bensin som fanns på båten för att kunna anställa en advokat. Därefter lyckades de lämna landet. Gretjusjkin betalade deras hemresa till Odessa i Ukraina, men inte en enda besättningsman hade fått sin lön.
Boris Prokosjev drog Gretjusjkin inför rätta i hans hemstad Chabarovsk. Rätten i Chabarovsk vägrade ta sig an fallet, eftersom Gretjusjkin bor på Cypern.
– Gretjusjkin var inte utan pengar. Han hade redan fått en miljon dollar för ammoniumnitratet. Sedan övergav han oss i Beirut och tjänade en miljon, säger Prokosjev.
Skeppet Rhosus? Det sjönk efter några månader och ligger fortfarande kvar som ett skeppsvrak i den förstörda hamnen i Beirut.
Jag skrev till Putin varje månad. Vi var som fångar på skeppet på obestämd tid.
Boris Prokosjev
Kapten