Skepsis är intelligens
KLIMATET Jag tackar Fredrik Åström för svaret (HBL 11.8) på min insändare (HBL 4.8). Om svaret var en intelligent satir ber jag om ursäkt för min bristande förståelse, men jag besvarar det i avsikt att skingra oklarheten kring syftet med min insändare, enligt min primärtolkning av Åströms svar. Åströms argument är goda och befogade. Jag är också lekman men medger att mina klimatvetenskapliga argument antagligen har mindre pondus då jag definitivt klassar mig som en åskådare i detta skådespel.
Min intention var emellertid att kritisera diskussionsklimatet, inte bidra till diskussionen om klimatet. Jag beskrev olika synpunkter på varför den information vi blir erbjudna kan vara skev och förargade mig över att minsta lilla tvivel i linje med denna risk leder till stämpeln klimatskeptiker (ironin i Åströms svar ligger i att jag genom min insändare tydligen är en företrädare för tendentiös denialism).
Vetenskap, generellt sett, bygger på att diskutera, opponera och revidera. Man ställer hypoteser och försvarar dem, bara för att sannolikt i ett senare skede förkasta dem. Alla forskare förväntas kritiskt granska sina kollegers alster och komma med kritik och förbättringsförslag – eller fördöma. Så tvivel. Intelligent diskussion handlar om argument och motargument. Man fördunklar inte sanningen då man ifrågasätter ett påstående, man verifierar den. Skepsis är intelligens.
Om du inte är med oss är du emot oss! Världens mesta klimataktivist (som också är en lekman) säger att vi genast skall investera flera triljoner i olika grönprojekt för att stävja klimatförändringen. Om jag inte nickar apatiskt och omedelbart, är jag då definitionsmässigt tendentiöst denialistisk?
Verkligheten kring de vetenskapliga anslagen är vad den är. Som utomstående kan vi inte sluta oss till den med hjälp av logiskt dryftande eller erfarenhet från egna vetenskapsinriktningar. Vi kan inte heller genom resonemang utesluta att det finns någon form av kult inom området. Jag talar inte om rituella spädbarnsoffer utan om någon form av skevhet. Söker det sig lika många traditionsfrämmande till det klimatvetenskapliga kollegiet? Är ateistfrekvensen bland teologerna 50 procent?
Politikerna drivs förhoppningsvis av ett genuint intresse för landets väl och ve. Makt korrumperar emellertid och till exempel den samhällsekonomiska kostnaden av en perifer, mastodontisk sjukvårdsförvaltning, svenskkunniga nordkarelare eller en punitiv ”solidaritetsskatt” utan ekonomisk betydelse är alla dyra offer på valframgångens altare. Människor är människor och människan är svag.
Min egen tro i klimatfrågan är av ringa intresse för omvärlden och jag ämnar inte vädra den publikt, ej heller inleda en ja-nej-diskussion med andra oinvigda. Min diskussionshunger väcks likvisst då någon säger ”detta bör inte diskuteras – jag är Sanningen” eller ”motargument sinkar Saken”. Tvärsäkerheten är fakticitetens värsta fiende.