Lättklädda dansande kvinnor är en sexistisk tradition och en symbol för kvinnoförtryck
”Att inte acceptera kvinnor i korta och tajta kläder som underhållning för den manliga publiken är inte att beröva kvinnor rätten att bestämma över sina kroppar. Det är att bryta ett skadligt mönster och att minska objektifieringen och sexualiseringen av kvinnokroppen.”
På tisdagen fylldes sociala medier och diskussionsforum på nätet av män som var oroliga för kvinnornas rättigheter och för att kvinnor inte har rätt att bestämma över sina egna kroppar.
Vad var det som så plötsligt fick dessa hockeyälskande män att bli feminister och bry sig om kvinnans ställning i den mansdominerade och macholuktande hockeyvärlden? Lättklädda kvinnor, förstås. Eller rättare sagt den plösliga avsaknaden av lättklädda kvinnor.
Ni kanske ser paradoxen och problematiken.
Då ishockeyligaföreningen HIFK:s dansgrupp Big Red Cats meddelade att man inte kommer att fortsätta underhålla publiken under IFK:s hemmamatcher i Ishallen var det många män som av en eller annan orsak kände att de behövde uttrycka sitt missnöje.
En del ansåg att cheerleading är en krävande sport som inte ska nedvärderas genom att kalla det för ”lättklädd dansunderhållning för gamla gubbar” medan andra tyckte att det inte är någon skillnad om det är tjejer eller killar som dansar så länge de gör det snyggt. Någon kommenterade att tjejerna kunde också gärna klä på sig mera kläder om det störde andra män att de bar kort kjol och åtsittande toppar utan ärmar.
Här är det viktigt att skilja på cheerleading som sport och det som de lättklädda kvinnorna gör i trappan i en ishall. Grenen cheerleading är fysiskt oerhört krävande med sina volter, hopp och människopyramider och kan inte likställas med ishallsdansen.
Det fanns män som såg det problematiskt att andra män ville förbjuda kvinnor från att dansa i trapporna. Kvinnor måste ju få bestämma själva, hette det.
Ett vanligt argument är att fråga om man alls hört vad tjejerna själva tycker – ”de gillar faktiskt vad de gör”.
Det är på alla sätt fint och välkommet att så många män engagerar sig och är oroliga över kvinnors rättigheter. Det är inte så vanligt. I synnerhet inte inom idrotten och speciellt inte inom hockeyn. Tyvärr slår oron helt fel. Då man försvarar de lättklädda dansande tjejerna i ishallarna försvarar man inte jämställdhet eller kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar.
Det man försvarar är de patriarkala strukturerna inom samhället som upprätthåller ojämställdheten och som gör livet svårare för dem som inte är män.
Det är sant att de här tjejerna säkert njuter av att dansa i ishallen.
Men de njuter garanterat inte av de berusade männens ögon som vandrar över och granskar varje millimeter av deras kroppar. De får knappast heller någon njutning av de ovälkomna beröringarna då de här männen ”av misstag” gnider sig mot tjejerna då de ska till sina sittplatser. Och de uppskattar troligtvis inte heller hur deras kroppar och utseende recenseras i sexistiska ordalag av män i alla åldrar.
Nej, man kan inte se ”dansflickorna” (ursäkta uttrycket) som symboler för feminismen eller den moderna fria kvinnan. Det är en sexistisk tradition som för länge sedan borde ha levt ut sin tid. Precis som de så kallade grid girlsen som formel 1 gjorde sig av med 2018.
Då en man tafsar en av dansarna i ishallen på baken eller kommenterar hennes utseende handlar det inte om isolerade incidenter. Det är en del av de patriarkala strukturerna och det systematiska kvinnoförtrycket.
De dansande tjejerna är en symbol och en produkt av en gammalmodig kvinnobild och skadliga könsstereotyper.
Det finns samband mellan könsstereotypier, ojämställdhet och våld mot kvinnor. Då män ser kvinnor som sexsymboler och som en del av underhållningen i stället för att se dem som jämställda och likvärda sänks ribban för annan sorts olämpligt beteende.
Sexistiskt språk, sexistiska skämt och att försvara killars dåliga beteende med att ”pojkar är pojkar” är några av de beteenden som finns i våldspyramidens botten. Följande nivå i pyramiden är bland annat ovälkomna rop eller visslingar och tafsande. Följande steg är då män berövar kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar. I förlängningen kan det leda till våldshandlingar mot kvinnor.
Därför är det viktigt att bryta mönstret i ett tidigt skede och inte acceptera att kvinnors kroppar objektifieras och sexualiseras.
Att inte acceptera kvinnor i korta och tajta kläder som underhållning för den manliga publiken är inte att beröva kvinnor rätten att bestämma över sina kroppar.
Det är att bryta ett skadligt mönster och att minska objektifieringen och sexualiseringen av kvinnokroppen.
Det är att ta ställning mot sexism, mot ojämställdhet och mot sexuella trakasserier – och i förlängningen mäns våld mot kvinnor.
Om man på riktigt är orolig för kvinnors och flickors ställning inom ishockeyn, om man på riktigt vill jobba för en mer jämställd idrottsvärld där kvinnor har samma möjligheter som män föreslår jag att ni vidgar era vyer och besöker en match där kvinnor spelar hockey. Och om ni är aktiva inom en förening rekommenderar jag att ni stödjer den kvinnliga kandidaten då förtroendeuppdrag delas ut och styrelsemedlemmar väljs in nästa gång.
Genom att ha fler kvinnor med makt inom hockeyn kommer också flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter att garanteras bättre.
Om man på riktigt är orolig för kvinnors och flickors ställning inom ishockeyn, om man på riktigt vill jobba för en mer jämställd idrottsvärld där kvinnor har samma möjligheter som män föreslår jag att ni vidgar era vyer och besöker en match där kvinnor spelar hockey.