En svensk restaurang

Kul­tur­chef Fred­rik Sonck jäm­för Sve­ri­ges och Fin­lands kul­tur­po­li­tik un­der co­ro­nakri­sen.

Hufvudstadsbladet - - News - FRED­RIK SONCK Kul­tur­chef

kan till ex­em­pel väl­kom­na hund­ra­tals gäs­ter och det är okej så länge där in­te finns en scen med en tru­ba­dur el­ler en ståupp­ko­mi­ker. Då är det frågan om ett för­bju­det kul­tu­re­ve­ne­mang.

Sve­ri­ge har som be­kant ut­märkt sig in­ter­na­tio­nellt med si­na jäm­fö­rel­se­vis mil­da co­ro­na­re­strik­tio­ner. Mju­ka re­kom­men­da­tio­ner och tillit har va­rit me­lo­din.

Men på ett om­rå­de – kul­tu­rens – fram­står Sve­ri­ge som klart strik­ta­re än till ex­em­pel Fin­land. Här har Sve­ri­ge helt so­ni­ka för­bju­dit kon­ser­ter, te­a­ter­fö­re­ställ­ning­ar och dikt­upp­läs­ning­ar med mer än 50 per­so­ner i publi­ken.

Sam­ti­digt laddar det fin­länds­ka kul­tur­fäl­tet för en höst som vis­ser­li­gen blir an­norlun­da, men som än­då ver­kar bli av. Pre­miä­rer är fast­slag­na, kon­sert­kväl­lar är in­pric­ka­de, re­pe­ti­tio­ner på­går och oli­ka mått och steg vid­tas för att mins­ka ris­ken för smitt­sprid­ning.

I Sve­ri­ge har de­lar av kul­tur­bran­schen pro­te­ste­rat hög­ljutt, och helt klart skul­le en del svens­ka ar­tis­ter gär­na se att Fin­lands väg ock­så var Sve­ri­ges. Det som sär­skilt ver­kar re­ta svens­ka kul­tur­ar­be­ta­re är det ab­sur­da i att det är just kul­tur­bran­schen som kläms åt, men in­te de­talj­han­deln, for­donsin­du­strin el­ler re­sebran­schen. En restaurang kan till ex­em­pel väl­kom­na hund­ra­tals gäs­ter och det är okej så länge där in­te finns en scen med en tru­ba­dur el­ler en ståupp­ko­mi­ker. Då är det frågan om ett för­bju­det kul­tu­re­ve­ne­mang.

Den som pro­te­ste­rat mest hög­ljutt är ko­mi­kern, ar­tis­ten och för­fat­ta­ren Jo­nas Gar­dell som i en krönika i Ex­pres­sen 3.8.2020 kräv­de kul­tur­mi­nis­ter Aman­da Linds av­gång. För­u­tom den up­pen­bart in­kon­se­kven­ta po­li­ti­ken lyf­te han fram bris­ten på fram­för­håll­ning och av­sak­na­den av or­dent­li­ga stöd­pa­ket till kul­tur­in­du­strin.

En­ligt Gar­dell har Lind in­te kun­nat häv­da sig in­ternt i re­ge­ring­en och är en svag och okun­nig fö­re­trä­da­re för en jät­te­bransch. Re­ge­ring­en som hel­het ban­na­de han för att be­trak­ta kul­tur som ett lätt­vik­tigt om­rå­de: ”Slu­ta se på kul­tur och un­der­håll­ning som gräd­den på mo­set, nå­got trev­ligt till kaf­fet, nå­got som in­te är på rik­tigt all­var.”

Det är lätt att in­stäm­ma i det­ta. Men se­dan är Gar­dells och and­ra kul­tur­pro­du­cen­ters öns­kan om fram­för­håll­ning, att ve­ta vad som gäl­ler fram­ö­ver, ing­en lätt ek­va­tion un­der en pan­de­mi då just osä­ker­het är en del av kri­sens na­tur. Ing­en an­svars­full po­li­ti­ker kan ge någ­ra bomb­säk­ra löf­ten om fram­ti­da re­strik­tio­ner el­ler upp­öpp­ning­ar.

Yt­ligt sett kan det allt­så fram­stå som om det fin­länds­ka kul­tur­li­vet har det bätt­re för­spänt, men det finns ab­so­lut inga ga­ran­ti­er för att kul­tur­hös­ten kan äga rum som pla­ne­rat.

Mel­lan skål och vägg ta­las det till och med om kul­tur­pro­du­cen­ter som helst skul­le vil­ja stäl­la in re­dan nu, men som ut­an ut­tryck­li­ga på­bud från myn­dig­he­ter­nas si­da i så fall skul­le ris­ke­ra att ham­na i eko­no­mis­ka el­ler ju­ri­dis­ka trång­mål. Det be­hövs ett for­ce ma­jeu­re för att sä­ga upp av­tal och kon­trakt.

I Fin­land är det ve­ter­li­gen ing­en som krävt kul­tur­mi­nis­tern An­ni­ka Saa­rik­kos av­gång, men så har hon ny­li­gen åter­vänt till sin post ef­ter en läng­re för­äld­ra­le­dig­het. I en Yle-in­ter­vju 12.8 re­flek­te­ra­de hon om det smått per­ver­sa fin­länds­ka sy­ste­met där kul­tu­ren i hög grad fi­nan­sie­ras med Ve­ikkaus­me­del (el­ler i klar­text: med peng­ar som of­ta ge­ne­re­rats av män­ni­skors spel­miss­bruk).

Saa­rik­ko har rätt i att en re­form för­ut­sät­ter en tro­vär­dig och er­sät­tan­de fi­nan­sie­rings­form, men kanske kun­de co­ro­nakri­sens ned­släck­ta spel­au­to­ma­ter (med på­föl­jan­de bort­fall av många mil­jo­ner) in­ne­bä­ra en gyl­le­ne chans att gö­ra om sy­ste­met? När fi­nan­sie­ring­en än­då mås­te tryg­gas på an­nat sätt?

Det för­ut­sät­ter en stark kul­tur­mi­nis­ter, och om stall­tip­set hål­ler – att Saa­rik­ko de­tro­ni­se­rar Katri Kul­mu­ni som cen­terord­fö­ran­de på par­ti­stäm­man i sep­tem­ber – vo­re hon den star­kas­te kul­tur­mi­nis­tern i man­na­min­ne.

Nor­malt vo­re det­ta ett osan­no­likt sce­na­rio. Det van­li­ga är att le­da­ren för ett stör­re re­ge­rings­par­ti till­skan­sar sig en mi­nister­post som – för att dra en pa­ral­lell till Sve­ri­ge – upp­fat­tas som tyng­re än kul­tur­mi­nis­terns. Men Saa­rik­ko har re­dan sagt att hon som po­ten­ti­ell Cen­ter­le­da­re öns­kar att Mat­ti Van­ha­nen fort­sät­ter som fi­nans­mi­nis­ter. Så vem vet?

Två kul­tur­mi­nist­rar – Sve­ri­ges Aman­da Lind (Mil­jö­par­ti­et) och Fin­lands An­ni­ka Saa­rik­ko (Cen­tern). Den ena upp­fat­tas som svag, den and­ra kan bli den star­kas­te i man­na­min­ne.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.