För­valt­ning i Åbo

”I rol­len som för­säl­ja­re har jag nå­gon gång rätt så trum­pet på­mint om den för­köps­re­gle­ring som i äld­re ti­der styr­de tor­goch mark­nads­han­del.”

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - ANN-CATRIN öSTMAN är do­cent och lek­tor i histo­ria vid Åbo Aka­de­mi.

Var­je gång blir jag li­ka ir­ri­te­rad. I de fi­na trä­hus­kvar­ter där jag bor ord­nas år­li­gen ett stort gårds­lop­pis med start ett visst klock­slag. Denna trev­li­ga kvar­ters­mark­nad loc­kar män­ni­skor från he­la sta­den, ty­värr även i far­sots­ti­der. Alltso­mof­tast dy­ker de mest in­bit­na lop­pis­grä­var­na upp fö­re an­gi­ven start­tid­punkt, de skan­nar av ut­bu­det och för­sö­ker dra nyt­ta av si­tu­a­tio­nen.

I rol­len som för­säl­ja­re har jag nå­gon gång rätt så trum­pet på­mint om den för­köps­re­gle­ring som i äld­re ti­der styr­de torg- och mark­nads­han­del. Han­dels­ut­by­tet fick in­te äga rum fö­re ut­satt tid, nå­got som möj­lig­gjor­de över­hets­kon­troll men som även gjor­de va­ror­na till­gäng­li­ga på ett rätt­vi­sa­re sätt.

Då var för­köp ing­en oan­sen­lig för­se­el­se och kun­de lik­som lands­köp med­fö­ra bö­ter. Han­del skul­le för­sig­gå i stä­der­na och des­sa kun­de av­lö­na så kal­la­de ”ut­ri­da­re”, ryt­ta­re med upp­gift att bland an­nat spa­na in otill­bör­lig för­sälj­ning. In­ställ­ning­en till vis­sa av lag­tex­ter­na var li­ka av­slapp­nad som stäm­ning­en på en som­mar­mark­nad – det var be­hän­digt att få kö­pa det nöd­vän­di­ga el­ler det be­gär­li­ga ock­så på vi­schan. An­gi­vel­ser­na var där­för få­ta­li­ga. När det gäll­de för­syn­del­ser – till ex­em­pel troll­dom el­ler dub­belt hor – som an­sågs kun­na åsam­ka he­la kol­lek­ti­vet hår­da, gu­dom­ligt ba­se­ra­de straff var tjal­lar­na fle­ra.

I för­mo­dern tid kun­de de­lar av han­dels­re­gle­ring­en for­mu­le­ras på ett sätt som gav ut­rym­me för tolk­ning. Histo­ri­ker har sett det prag­ma­tis­ka i det­ta, som nå­got som möj­lig­gjor­de skif­tan­de prax­is i det om­fat­tan­de ri­ket. Lag­stift­ning­en kun­de va­ra mot­sä­gel­se­full, men även om läs­kun­nig­he­ten var be­grän­sad så fanns en för­vå­nans­värt stor kun­skap om nyt­ti­ga fö­re­skrif­ter.

Un­der 1800-ta­let fun­ge­ra­de lan­dets för­valt­ning en­ligt mal­lar från den svens­ka ti­den: be­slut fat­ta­des på läns­ni­vå un­der led­ning av lands­höv­ding­en, se­na­re be­nämnd gu­ver­nör. Till­sam­mans med mi­na kol­le­ger har jag för­sjun­kit i källse­ri­er från de oli­ka läns­sty­rel­ser­na och vi har stu­de­rat hur myn­dig­he­ter­na då han­te­ra­de män­ni­skor som bröt mot reg­ler för transna­tio­nellt grän­sö­ver­skri­dan­de.

När vi in­ser att mönst­ren för be­sluts­fat­tan­de va­ri­e­rar från län till län blir vi först för­vå­na­de. Som histo­ri­ker är vi dock tack­sam­ma över att den re­gi­o­na­la läns­för­valt­ning­en i Åbo var ak­tiv, då lik­som nu. Det­ta har gett oss säll­syn­ta käl­lor, do­ku­ment som er­bju­der in­blic­kar i hur fat­ti­ga, som av för­sörj­nings­skäl tving­a­des till rör­lig­het, lev­de.

När sam­häl­let mo­der­ni­se­ras sker nå­got som är yt­terst vik­tigt: de tex­ter som ut­gör fun­da­ment för sam­häl­let styrs upp, rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter sti­pu­le­ras på en­het­li­ga sätt, det ska in­te läng­re gö­ras skill­nad på stad el­ler land, på kvin­nor el­ler män ur oli­ka stånd. Li­kaså ska be­hand­ling­en va­ra li­ka för al­la.

Just denna vec­ka har vi upp­märk­sam­mats på be­ty­del­sen av tyd­lig­het i re­gle­ring men ock­så fått än­nu en på­min­nel­se om att den tid vi le­ver i er­bju­der nya, ovän­ta­de hot. Gi­vet­vis vill jag in­te plä­de­ra för en åter­gång till det för­mo­der­na. Men när vi i dag – på en an­nan si­da av det mo­der­na – står in­för si­tu­a­tio­ner som är svå­ra att re­gle­ra in­ne­bär det att in­di­vi­der­nas an­svar ökar, in­te minst ef­tersom för­se­el­ser­na kan hem­sö­ka oss kol­lek­tivt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.