Be­la­rus

Tids­press kan le­da till att ar­bets­ta­ga­re upp­le­ver så kal­lad mo­ra­liskt be­ting­ad stress. Stres­sen upp­står när en ar­bets­ta­ga­re är tvung­en att ut­fö­ra job­bet på ett sätt som in­te sam­man­fal­ler med vär­de­ring­ar.

Hufvudstadsbladet - - Lördag - BILLE SIRÉN bille.si­ren@ksf­me­dia.fi

● Hu­vud­stad: Minsk

● In­vå­na­ran­tal: 9,5 mil­jo­ner

● Of­fi­ci­el­la språk: be­la­ru­sis­ka och rys­ka

● År 1991 blev Be­la­rus själv­stän­digt. År 1994 val­des Alek­sandr Lu­ka­sjen­ko till pre­si­dent. Han höll tre oli­ka folk­om­röst­ning­ar 1995, 1996 och 2004. I des­sa om­röst­ning­ar be­slöt man bland an­nat att lå­ta Lu­ka­sjen­ko stäl­la upp för en tred­je pe­ri­od, trots att grund­la­gen ba­ra tillå­ter två pre­si­dent­pe­ri­o­der.

● Lu­ka­sjen­ko (bil­den) har sys­te­ma­tiskt tra­kas­se­rat op­po­si­tio­nen och fal­si­fi­e­rat al­la val. Ef­ter pre­si­dent­va­len 2006 och 2010 hölls sto­ra de­mon­stra­tio­ner mot val­fus­ket. De sking­ra­des med våld och op­po­si­tio­nens pre­si­dent­kan­di­da­ter miss­hand­la­des på öp­pen ga­ta.

Du har all­tid har drömt om att job­ba med äld­re män­ni­skor. Hjäl­pa dem i li­vets slut­fas. Få gö­ra skill­nad. Din passion är att skän­ka dem me­ning i en an­nars ens­lig till­va­ro.

Så du plug­gar i någ­ra år och blir klar. Men det som mö­ter dig i job­bet är in­te vad du för­vän­tat dig. Du har fem­ton mi­nu­ter för att skö­ta allt och hin­ner knappt vär­ma mat in­nan du ger dig av igen. Nå­gon av­bry­ter dig mitt i job­bet. Jag kän­ner mig en­sam, sä­ger hen, men du hin­ner in­te stan­na upp för tio and­ra be­hö­ver din aku­ta hjälp.

Så med en en­kel fras, ”så ja, så ja”, läm­nar du rum­met med en vet­skap om att det du gör är fel, men att du är il­la tvung­en att fat­ta be­slu­tet.

Den här gna­gan­de, sli­tan­de käns­lan kan le­da till nå­got som kal­las för mo­ra­liskt be­ting­ad stress. Det är en term myn­tad av Tomas Bryt­ting, pro­fes­sor i or­ga­ni­sa­tions­e­tik vid Ers­ta Skön­dal Bräc­ke Hög­sko­la i Stock­holm.

– Pre­cis som vil­ken an­nan stres­sig si­tu­a­tion finns det fy­ra kän­ne­tec­ken. Ett, det ställs höga krav på dig, på att lö­sa en upp­gift. Två, du upp­le­ver att du in­te har för­må­gan att lö­sa upp­gif­ten. Tre, du har ing­en att vän­da dig till för att få ade­kvat hjälp. Och fy­ra, du vet in­te när det kom­mer va­ra över.

Stress har de fles­ta av oss upp­levt, men vad är då mo­ra­liskt be­ting­ad stress?

– Man be­hö­ver in­te gö­ra det så svårt för sig. Mo­ra­liskt be­ting­ad stress är helt en­kelt en typ av stress.

Ir­ri­ta­tion och ång­est över lä­get

Den mo­ra­liskt be­ting­a­de stres­sen kan ta sig oli­ka ut­tryck. Du har svårt att som­na, du kän­ner dig matt på job­bet, ång­es­ten sköl­jer över dig på sön­da­gar. Du är ir­ri­te­rad, har svårt att kon­cen­tre­ra dig, har ont i ma­gen, går kanske upp i vikt.

Du mår helt en­kelt in­te bra ef­tersom du kän­ner dig tving­ad att ar­be­ta på ett sätt som in­te sam­man­fal­ler med de vär­den du tyc­ker att en per­son i din bransch ska ha.

Ett sätt för att slip­pa kän­na mo­ra­liskt be­ting­ad stress är att över hu­vud ta­get va­ra mo­ra­liskt kom­pe­tent, me­nar Tomas Bryt­ting. Det sker i tre steg.

Det förs­ta är per­cep­tion. Du upp­fat­tar att en si­tu­a­tion är mo­ra­liskt lad­dad. Grund­läg­gan­de vär­den står på spel: gott och ont, liv och häl­sa, skam, skuld, och så vi­da­re. Och det är du som fat­tar be­slu­tet. Vad är rätt, vad är fel?

– Här bris­ter det of­ta, in­te minst i skan­da­ler som till ex­em­pel af­färs­män ibland ham­nar i. Of­ta vi­sar det sig att de in­te har fat­tat att de var ute i ett lä­ge där etik och mo­ral stod på spel. De kör­de på som van­ligt ba­ra.

Där­för har de hel­ler in­te äg­nat sig åt re­flek­tion, som är det and­ra ste­get på vägen mot mo­ra­lisk kom­pe­tens. Re­flek­tio­nen hand­lar om att kun­na for­mu­le­ra och vär­de­ra oli­ka hand­lingsal­ter­na­tiv.

Det tred­je ste­get är ak­tion, själ­va hand­ling­en.

– Jag har vänt och vri­dit på lä­get,

men lan­dar i att jag in­te kan gö­ra det jag vet att jag bor­de gö­ra. Det kan ha oli­ka an­led­ning­ar, du sak­nar mo­det att fat­ta ett svårt be­slut, el­ler ock­så finns det ett grupp­tryck som styr dig i be­slu­tet.

Ett ex­em­pel kan va­ra vård­per­so­nal som mås­te ne­ka en pa­ti­ent vård, rätt och slätt för att det in­te finns re­sur­ser. Din vet­skap om att en pa­ti­ent verk­li­gen be­hö­ver vård kan ri­va isär din mo­ra­lis­ka an­svars­käns­la och till slut stic­ka upp sitt hu­vud i form av kon­stant stress.

Stör­re krav på ar­bets­ta­ga­re i dag

Bryt­ting plug­ga­de själv eko­no­mi ti­di­ga­re. Han var med och bygg­de upp Cent­rum för etik och eko­no­mi vid Han­dels­hög­sko­lan i Stock­holm, och rik­ta­de sig ti­digt in på spän­nings­fäl­tet mel­lan etik och eko­no­mi. Den ba­nan har han va­rit på i drygt fyr­tio år. Han vet in­te om den mo­ra­liskt be­ting­a­de stres­sen ökat el­ler mins­kat, men helt klart är att job­ben i dag krä­ver mer av oss. Den som förr sa­de ”jag är flyg­vär­din­na” sä­ger i dag ”jag ger re­se­nä­rer­na en god flygupp­le­vel­se”, vil­ket kon­no­te­rar en mas­sa an­nat än ba­ra att ser­ve­ra kaf­fe och be folk hö­ja sä­tet in­för landning.

– Sam­ti­digt ser vi en ra­tio­na­li­se­ringstrend, där allt mer jobb ska ut­fö­ras på kor­ta­re tid och av fär­re per­so­ner, så jag kan ab­so­lut tän­ka mig att stres­sen ökat.

I sitt eget jobb med stu­den­ter­na på hög­sko­lan kän­ner Tomas Bryt­ting säl­lan mo­ra­liskt be­ting­ad stress.

– ”Stress” är att ta i, men i mitt ex­traknäck som fö­re­lä­sa­re kan jag ana den. En lo­kal kul­tur­för­e­ning el­ler för­sam­ling ber mig hål­la ett fö­re­drag, de sä­ger att de ty­värr in­te kan be­ta­la ar­vo­de för det, men det skul­le be­ty­da mas­sor för för­e­ning­ens med­lem­mar. Vad ska jag sva­ra på det? Vill jag va­ra med i ett me­nings­fullt sam­man­hang el­ler bli en så­dan som ba­ra tris­sar upp ar­vo­det, och vill tjä­na peng­ar?

Han pe­kar ut just vår­den som sär­skilt drab­bad av mo­ra­liskt be­ting­ad stress. Men han näm­ner med lätt­het fler ex­em­pel.

– Ta ditt jobb, sä­ger han till HBL:s jour­na­list.

– Du kanske pra­tar med tio–fem­ton män­ni­skor var­je dag. Då kan du knap­past en­ga­ge­ra dig känslo­mäs­sigt i dem al­la. Du be­hö­ver in­slag av em­pa­ti för att skild­ra det som på­går, men om du stan­nar upp och lyss­nar djupt på al­la män­ni­skor du är i kon­takt med, då kan du in­te skö­ta ditt jobb i läng­den.

Me­dan jour­na­lis­ten kan ha nyt­ta av att från och till dra fram em­pa­ti, är det ett fun­da­men­talt ar­bets­red­skap för psy­ko­lo­ger och te­ra­peu­ter.

– De mo­ra­lis­ka fö­re­bil­der­na är helt en­kelt oli­ka be­ro­en­de på yr­ke. Det är ing­et kons­tigt med det, det be­ty­der in­te att den ena är mer för­träff­lig än den and­ra, ba­ra att de dyg­der som kän­ne­teck­nar en god yr­kes­män­ni­ska va­ri­e­rar.

Risk för ut­matt­ning

Tätt sam­man­kopp­lat med den mo­ra­lis­ka stres­sen är käns­lan av skuld. Skul­den är en väckar­kloc­ka som på­min­ner om att man in­te le­ver ef­ter si­na eg­na ide­al, me­nar Tomas Bryt­ting, och går till­ba­ka till den på­hit­ta­de när­vår­da­ren i in­led­ning­en.

– Många som job­bar in­om hem­tjäns­ten är över­be­las­ta­de. De har ba­ra li­te tid för att vär­ma mat, även om de vet att de skul­le be­hö­va sit­ta någ­ra tim­mar för att pra­ta med de bo­en­de. Än­då be­hö­ver de gå hem ut­an att kän­na skuld över det de gjort.

Om käns­lan av skuld drab­bar när­vår­da­ren för det hen mås­te gö­ra, är ris­ken för ut­matt­ning över­häng­an­de.

Tomas Bryt­ting har egent­li­gen inga kon­kre­ta tips för den som kän­ner mo­ra­liskt be­ting­ad stress. Men he­la om­rå­det är om­gär­dat av psy­ko­lo­gis­ka co­ping­me­ka­nis­mer, som gör att stres­sen lind­rar för stun­den.

En så­dan me­ka­nism är öns­ke­tän­kan­de, att fö­re­stäl­la sig nå­got som mind­re all­var­ligt än det egent­li­gen är. En an­nan är för­träng­ning: Man stö­ter ifrån sig den mo­ra­lis­ka kon­flik­ten. Men det hål­ler in­te i läng­den. – En som för­träng­er käns­lan av otill­räck­lig­het kom­mer i läng­den få rent fy­sis­ka sym­tom. Man blir sjuk.

Den yr­kes­roll man går in i kan er­bju­da skydd mot den mo­ra­lis­ka stres­sen. Där­för är det na­tur­ligt att den som är ny på job­bet tit­tar runt på si­na kol­le­gor. Vad är nor­mal en­ga­ge­mangsni­vå? Hur kla­rar de av att gå vi­da­re ef­ter job­bi­ga be­slut? Vem tyr de sig till med svå­ra tan­kar om me­ning och fri­het?

– Grupp­tryc­ket är på gott och ont. Att gö­ra som al­la and­ra är en då­lig ur­säkt men en klok och en­tu­si­as­tisk om­giv­ning kan få oss att verk­li­gen ut­rät­ta stor­dåd.

❞ Vi ser en ra­tio­na­li­se­ringstrend, där allt mer jobb ska ut­fö­ras på kor­ta­re tid och av fär­re per­so­ner, så jag kan ab­so­lut tän­ka mig att stres­sen ökat.

Tomas Bryt­ting pro­fes­sor i or­ga­ni­sa­tions­tek­nik

FO­TO: NIKOLAY PETROV/ LEHTIKUVA

FO­TO: PRESS­BILD

Tomas Bryt­ting, pro­fes­sor i or­ga­ni­sa­tions­e­tik, har myn­tat ter­men mo­ra­liskt be­ting­ad stress.

FO­TO: CATA PORTIN/HBL-AR­KIV

En lä­ra­re har kanske haft dröm­men om en­ga­ge­ra sig i ele­ver­nas må­en­de, men drunk­nar i stäl­let i ad­mi­nist­ra­ti­va upp­gif­ter.

FO­TO: MOSTPHOTOS

Fusk­byg­gen kan ska­pa stress för snic­ka­re, om hen själv vet att det in­te kom­mer att hål­la i läng­den.

FO­TO: CATA PORTIN/HBL-AR­KIV

Den kon­stan­ta tids­pres­sen gör att hem­vår­den kon­stant får pri­o­ri­te­ra var hjäl­pen be­hövs mest.

FO­TO: CATA PORTIN/HBL-AR­KIV

Po­li­sen vet vem som är brotts­ling, men har in­te till­räck­li­ga re­sur­ser för att sam­la be­vis som kan fäl­la per­so­nen i rät­ten. Så kan mo­ra­liskt be­ting­ad stress ta sig ut­tryck för po­li­ser.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.