Ma­ria Jo­tu­ni ja­gar kvin­no­li­vets ex­i­sten­ti­el­la frå­gor i miniatyr

Hufvudstadsbladet - - Kultur - BaR­bRO eNCKell-GRImm

Te­at­te­ri Jurk­kas iscen­sätt­ning av iko­nen Ma­ria Jo­tu­ni är en för­sik­tig, tyd­lig och in­tim bild av ett lys­kraf­tigt och olyck­ligt men rikt kvin­no­liv där två män ang­er to­nen – en hög­ljudd ma­ke och en sakt­mo­dig äls­ka­re. te­a­teR

Ma­ri­an sydän (Ma­ri­as hjärta)

Ma­nus: Kirsti Val­ve. re­gi: Ant­ti Korhonen och He­le­na Kal­lio. Mu­sik, kom­po­si­tion och ar­range­mang: Ant­ti Korhonen. på sce­nen: Kirsti Val­ve, Ant­ti Korhonen och Jou­ko pu­o­lan­to. pre­miär på te­at­te­ri Jurk­ka 13.8.

För­fat­ta­ren Ma­ria Jo­tu­ni (1880– 1943) är en av för­grunds­ge­stal­ter­na i den fin­länds­ka kvin­no­saks­rö­rel­sen. Hen­nes mot­sä­gel­se­ful­la men sam­ti­digt pa­ra­dox­alt följd­rik­ti­ga liv är där­för som gjort att gö­ra dra­ma av – Jo­tu­ni skrev ock­så själv för sce­nen. Hen­nes no­vel­ler är som dun­kelt glim­ran­de pär­lor och den postumt ut­giv­na äk­ten­skaps­ro­ma­nen Hu­oju­va ta­lo (Ett va­jan­de hus) var ett bomb­ned­slag på sin tid. Ing­et nytt un­der stjär­nor­na?

När Kirsti Val­ve nu ta­git sig an Jo­tu­nis liv för Te­a­ter Jurk­ka har hon skri­vit ett ma­nus med lätt hand­grepp och hon har ett följ­samt stöd av Ant­ti Kor­ho­nens kom­po­si­tio­ner. Korhonen tar av­stamp i jaz­zigt glät­ti­ga to­ner och ock­så den na­tio­nel­la mu­sikskat­ten som går i me­lan­ko­lisk moll: Alek­sis Ki­vi, Jo­el Lehto­nen.

Fram­för ögo­nen har vi ett tri­ang­eld­ra­ma i si­no pryd­no: Ma­ria Jo­tu­ni åter­håll­samt och ut­trycks­fullt ge­stal­tad av Kirsti Val­ve, den res­li­ge Jou­ko Pu­o­lan­to som ma­ken och lit­te­ra­tur­ve­ta­ren Vil­jo Tar­ki­ai­nen och Ant­ti Korhonen som för­fat­ta­ren och äls­ka­ren Jo­el Lehto­nen.

Vem ang­er to­nen?

Vem var Ma­ria Jo­tu­ni, vad tänk­te och kän­de hon och hur gick tu­rer­na bakom te­a­ter­ku­lis­ser­na och hem­mets gar­di­ner? Ut­i­från sett ger Tar­ki­ai­nen sitt ful­la stöd till sin hust­ru, han står bakom hen­ne och tar hand om sö­ner­na på som­mar­vis­tet me­dan Jo­tu­ni sit­ter och skri­ver i Helsing­fors. Dä­re­mel­lan slår han hen­ne och drar sig in­te för att skän­da de­ras skatt, stun­der­na bland smult­ro­nen.

Han ång­rar sig – tills han slut­li­gen be­fri­ar hen­ne från äk­ten­skaps­löf­tet, som han ut­tryc­ker det. Jo­tu­ni tar sin till­flykt till en sakt­mo­dig Jo­el Lehto­nen. Lehto­nen är Jo­tu­nis mu­sa me­dan Tar­ki­ai­nen står för det ra­tio­nel­la för­stån­det. Sam­ti­digt är det ock­så tvärtom: den käns­lo­sam­ma, of­ta låg­mäl­da mu­si­ken är en bätt­re föl­je­sla­ga­re för Jo­tu­ni än Tar­ki­ai­nens våld­sam­ma käns­lo­kast.

Vart tit­tar Korhonen när Pu­o­lan­to tor­nar upp sig? Var­för skru­var Jo­tu­ni-Val­ve upp sig, vill hon få i gång ma­ken?

Kor­ho­nens och He­le­na Kal­li­os re­gi har en en­kel­het som känns själv­klar, rakt på sak, i den här kom­pli­ce­ra­de och verk­lig­hets­trog­na ge­stalt­ning­en av ett äk­ten­skap och för­fat­tar­skap.

Ma­ri­an sydän spe­las på Te­at­te­ri Jurk­ka 13-15.8

Fo­to: Andre­AS JA­nett/preSS­Bild

Kirsti Val­ve i rol­len som Ma­ria Jo­tu­ni på Te­a­ter Jurk­ka.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.