Ovanligt lite ozon i atmosfären i år

Den här sommaren har mängden UV-strålning varit extra stor i Finland. Det beror på att det är ovanligt lite ozon i atmosfären just nu. – En så här kraftig uttunning ser man väldigt sällan. På 18 kilometers höjd hade vi 90 procent mindre ozon än normalt,

Mängden UV-strålning över Finland har varit extra stor i år. Antalet dagar då UV-indexet stigit över 6 är det näst högsta någonsin, trots det svala vädret i juli. På lång sikt håller ozonlagret ändå på att återhämta sig, men återhämtningen är sämre på våra breddgrader.

Sista veckan i juni höll sig UVindexet i södra Finland stadigt över 6, vilket är den högsta nivån som brukar uppmätas i Finland under somrarna. Någon enstaka gång har indexet nått 7, men det hör till undantagen.

I juli sjönk temperaturen och molnigheten ökade, men UVindexet fortsatte att vara högt.

– Data för södra Finland visar att sommaren 2020 hade näst mest dagar med UVI 6, bara 2011 hade fler. Om vädret inte hade varit så dåligt i juli hade vi nog haft flest UVI 6-dagar denna sommar, säger ozonforskaren Leif Backman vid Meteorologiska institutet. Men han är inte överraskad. – Vi hade ovanligt lite ozon i atmosfären på norra halvklotet denna vinter och vår och det påverkade UV-strålningen under sommaren.

Redan förra hösten lade Backman märke till kraftiga vindar i den arktiska stratosfären. Den så kallade polarvirveln var ovanligt stark och kall, något som händer väldigt sällan, vilket fick Backman att reagera.

– En kall polarvirvel för med sig kraftig ozonbrytning, säger han och minns några kalla dagar i slutet av januari:

– Då kunde man se polarstratosfärmoln i Helsingfors. De syns inte i dagsljus, men då solen gick upp vid horisonten kunde man se dem hänga där.

Det betydde att polarvirveln svängde in över Finland och förde med sig ett konstant lågtryck som skapade det milda vintervädret.

– Vi hade motsvarande förhållanden år 2011 med en polarvirvel som ger lämpliga förhållanden för ozonnedbrytning i stratosfären, där ozonet alltså ligger.

Situationen blev plötsligt extra intressant och Backman spenderade fler kvällar åt att följa med satellitdata från stratosfären. När vårens första strålar nådde polarvirveln kom ozonnedbrytningen i gång på allvar, vilket ledde till en rekordstor nedbrytning.

– En så här kraftig uttunning ser man väldigt sällan. På 18 kilometers höjd hade vi 90 procent mindre ozon än normalt.

Lite ozon, mycket UV-strålning

Ozonlagret påverkas av både meteorologiska förhållanden och av ozonnedbrytande ämnen som vi släpper ut i atmosfären. Att det senare har en stor effekt insåg man redan på 1970-talet.

– På 70-talet när man insåg att utsläppen skulle påverka ozonet negativt, trodde man ändå att den största effekten skulle vara på en sådan höjd att totalozonet inte påverkades kraftigt. Paniken kom då man upptäckte ozonhålet i mitten på 80-talet. Sedan förvärrades situationen ännu under flera år in på 90-talet, varefter det var ganska stabilt, säger Backman.

– I praktiken kunde det inte bli värre ovanför Antarktis eftersom nästan allt ozon försvann på den höjd som påverkades av nedbrytningen.

Det försvinnande ozonskiktet skapade en global kris och ledde slutligen till en överenskommelse som begränsade användningen av farliga freoner som äter upp ozonet.

Men det är först nu effekterna börjar synas. Och Backman är försiktigt positiv.

– Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen har minskat kraftigt och ozonskiktet kommer att återhämta sig, men det syns ännu inte så tydligt i atmosfären. Vissa freoner kan hänga kvar där i över hundra år. Och utsläppen kan komma med fördröjning.

Han varnar ändå för ständiga bakslag.

– I Kina började man för några år sedan olovligt återuppta tillverkningen av vissa freoner, främst för tillverkning av skumplast. Det gäller därför att hela tiden övervaka vad som görs, men med den mängd fabriker som finns i Kina är det svårt för myndigheterna att kontrollera. Utsläppen upptäcktes av forskare som gör noggranna mätningar i globala nätverk, vilket visar på hur stor betydelse också grundläggande forskning kan ha.

För att ”putsa upp” i atmosfären används så kallade fluorerade kolväten (HFC) som ersättning för de skadliga ämnena.

– De förstör inte ozonet, men däremot är de kraftiga växthusgaser och bidrar till klimatförändringen. Det är en ständig kapplöpning att ha koll på vad som kommer ut i atmosfären och hur det påverkar. Användningen av HFC begränsas därför numera.

Ny satellit ger bättre data

Samtidigt blir mätningarna mer exakta. I juni tog meteorologiska institutet i bruk ett nytt mätinstrumentet för UV-strålning, Tropomi, som kommer från den europeiska miljösatelliten Sentinel-5 Precursor.

– Vi kommer att få betydligt exaktare data om ozonskiktet och UV-strålningen. Med hjälp av satelliten har vi lyckats få ner pixelstorleken till 16 gånger mindre än den gamla. Det betyder att vi kan få mer lokal information, berättar specialforskaren Jukka Kujanpää.

Hur lokal?

– Vi talar om enskilda städer. Det går också att se både luftföroreningar och klimatutsläpp effektivare än med tidigare satelliter.

Också Kujanpää har noggrant studerat årets data tillsammans

med kollegan Kaisa Lakkala som spenderar en stor del av året vid meteorologiska institutets rymdcentral i Sodankylä där man bland annat mäter UV-strålning. Sedan 1990 har man mätt dagens högsta UV-index och kurvan för i år ligger betydligt högre än medeltalet.

– Årets UV-mängder sticker helt klart ut i hela landet, och speciellt i de södra delarna.

På lång sikt är Kujanpää och Lakkala ändå inte oroliga.

– Vi kan se tecken på att skiktet på många håll reparerat sig, även om återhämtningen inte är lika stor på våra breddgrader. Det finns fortfarande mycket lite ozon ovanför till exempel Sydpolen, men där orsakar strålningen ingen skada för människan. Sydamerika är också ett riskområde. Men längre ut vid polerna ligger solen ofta lågt på himlen, och då blir strålningen inte lika farlig trots att ozonlagret är tunt, säger Kujanpää.

Kan klimatförändringen påverka mängden UV-strålning på sikt?

– Svårt att säga, det finns för lite forskning om det. Det är mycket som inverkar på ozonlagret, men i slutändan är det alltid molnigheten som avgör hur mycket UV som når oss. Redan ett svagt molntäcke minskar mängden UV som når jordens yta. Det släpper visserligen igenom det mesta, men påverkar ändå, säger Lakkala.

Hur ska vi ställa oss till hög UVstrålning? – Det beror också på hur vana vi är vid solen. Folk på sydligare breddgrader med högt UV-index har lärt sig leva med det. Risken är större när vi nordbor reser söderut och blir utsatta för samma mängder. Ett UV-index på tio i Grekland kan vara väldigt skadligt för oss, säger Kujanpää.

Bästa sättet att skydda sig för UVstrålning är solkräm, breda hattar, kläder och skugga.

– Man kan bli exponerad för strålning också under mulna dagar. Bara ett tjockt och heltäckande molntäcke minskar UV-strålningen be

tydligt, påminner Lakkala.

Då UV-indexet överstiger 3, vilket sker i södra Finland mellan mars och mitten av september, finns det

skäl att skydda sig. Som högst står solen vid midsommaren, då också mängden UV-strålning är som kraftigast.