Belarus demonstrationer unika
Belarusierna som demonstrerar mot president Lukasjenkos valfusk tar av sig skorna, samlar in skräp och uppmanar till kompromiss och dialog. Slagorden handlar om fred och solidaritet.
Bilden som spreds på Twitter väckte beundran. Demonstranter i Minsk har ställt sig på en bänk för att lyssna på talen. Men först hade de tagit av sig skorna, för att inte smutsa ned bänken.
Deltagarna i protestaktionerna mot Lukasjenko har vinnlagt sig om att inte kasta skräp. Alla kaffemuggar och plastflaskor som samlats under de så kallade solidaritetskedjorna – när vitklädda kvinnor ställer sig hand i hand – placeras omsorgsfullt i sopkärl och plastpåsar.
Vissa av demonstranterna har tagit på sig rollen att cirkulera i folksamlingarna och be folk lämna in sina tomma plastflaskor.
”Leve Belarus”
När jag senast besökte Minsk år 2017 reagerade jag på hur aktivt man samlade in plastflaskor för återanvändning. Kärl för plastflaskor fanns utanför varje höghus. Något sådant ser man sällan i Moskva.
I de forna sovjetländerna karaktäriseras belarusierna ofta som ordentliga och tråkiga. Den revolution de nu håller de på att genomföra kan kalllas ordentlig och hövlig, men knappast tråkig. Snarare är den ovanlig för postsovjetiska sammanhang.
Slagorden är helt andra än de som brukar skalla på gatorna i Moskva när Putinkritiska demonstranter drabbar samman med polisen. I Ryssland skriker man ”Putina na nary” (Putin bakom galler), ”My zdes vlast” (Det är vi som är makten) och ”Eto nasj gorod” (Det här är vår stad). I Minsk ropar folket ”Opustite sjtjity” (Lägg ner sköldarna), ”Armija s narodom” (Armén är med folket) och ”Zjyve Belarus” (Leve Belarus).
Oppositionen vill ha kompromisser
Oppositionsledarna kräver inte att Lukasjenko ska dras inför rätta. De vill ha förhandlingar och upprepar ständigt att de är redo att kompromissa.
Det var den ukrainska oppositionen absolut inte beredd att göra på Majdan i Kiev 2013-2014. Att förhandla med sittande president Viktor Janukovytj fanns inte på agendan, något rum för kompromisser existerade inte.
– Vi säger gång på gång till makthavarna: Låt oss sätta oss ner och förhandla. Tala med oss. Vi får hela tiden meddelande av folk inom Lukasjenkoeliten
Att tala om att bägge sidor ska leva kvar i landet är ovanligt i ett postsovjetiskt sammanhang.
om att de är redo att kompromissa, det här är en fråga om tid. Vi måste förstå att när allt det här är över ska folk på bägge sidor leva kvar i Belarus. Ju färre misstag vi gör nu, desto lättare blir det att bygga ett nytt samhälle, säger oppositionsledaren Maria Kalesnikava till den oberoende ryska tv-kanalen Dozjd.
Kalesnikava ingår i den kvinnliga trio som utmanade Lukasjenko i presidentvalet och jämte henne består av presidentkandidat Svjatlana Tsichanouskaja och Veronika Tsepkalo. Det är bara Kalesnikava som är kvar i Belarus. Tsichanouskaja och Tsepkalo har av säkerhetsskäl lämnat landet till Litauen respektive Ryssland.
Att tala om att bägge sidor ska leva kvar i landet är ovanligt i ett postsovjetiskt sammanhang. I Ukraina var kravet att den gamla eliten skulle dras inför rätta. Det är också något som den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalny ständigt upprepar. Men i Belarus vill oppositionen ha förhandlingar, ett gradvis och fredligt överlämnande av makten samt nyval.
De närmaste dagarna får utvisa om taktiken blir framgångsrik.