Snäc­kor för Ös­ter­sjön

För Li­na Si­mons är na­tu­ren en stor in­spi­ra­tions­käl­la i de­sign­pro­ces­sen. Det ak­tu­el­la smyc­ket Mo­ments är långt ifrån hen­nes en­da ska­pel­se och knap­past den sista hel­ler.

Hufvudstadsbladet - - News - TEXT: NICOLINA NYNäS nicolina.ny­nas@ksf­me­dia.fi FO­TO: SI­MO­NE ÅBACKA

Li­na Si­mons är guld­smed och form­gi­va­re, verk­sam i Helsing­fors. Hon är ak­tu­ell med en mu­min­pro­dukt i form av ett smyc­ke.

In­spi­ra­tio­nen är till stor del ta­gen från To­ve Jans­sons värld, vil­ket syns tyd­ligt bå­de i smyc­ket och i de­sign­pro­ces­sen.

Vi sti­ger in i en stor verk­stad. Det ser pre­cis ut som man tän­ker att en verk­stad ska se ut; sto­ra ma­ski­ner står ra­da­de längs med väg­gar­na, ar­bets­bord finns till för­fo­gan­de för sme­der­na och små glän­san­de me­tall­bi­tar lig­ger på var­je bord. Den sto­ra mäng­den ljus som tar sig in ge­nom fönst­ren gör lo­ka­len än mer in­tres­sant än vad den re­dan är. Man kan näs­tan ta på det hår­da ar­be­te som har ut­förts här, idéer som gått i kras, al­la snil­le­blix­tar som har upp­stått och fram­gång­ar som har nåtts.

– Verk­sta­den har fun­nits här i när­ma­re 30 år, många smyc­ken är gjor­da här.

Den som öpp­nar dör­ren är guld­sme­den och form­gi­va­ren Li­na Si­mons. Just nu är hon ak­tu­ell med bland an­nat kam­pan­jen #vårt­hav som ar­ran­ge­ras av Moo­min Cha­rac­ters i sam­ar­be­te med John Nur­mi­nens Stif­tel­se. Si­mons bi­drar till kam­pan­jen med sitt smyc­ke Mo­ments, en of­fi­ci­ell mu­min­pro­dukt vil­ken vi åter­kom­mer till se­na­re.

Si­mons har hun­nit med myc­ket i sin kar­riär och det är in­te svårt att se den kär­lek hon har för sitt jobb. Ska­pan­det bör­ja­de re­dan som barn och i dag har hon ett eget va­ru­mär­ke vid namn Lingon De­sign.

– Jag har all­tid hål­lit på med hän­der­na och jag pyss­la­de myc­ket när jag var barn. Jag gjor­de till ex­em­pel fi­gu­rer av trådrul­lar i trä och gjor­de for­mer av ste­a­rin, sä­ger Si­mons som i dag job­bar mest med sil­ver.

Lång pro­cess

Li­na Si­mons be­rät­tar om de verk­tyg och ma­ski­ner hon an­vän­der. En vals gör sil­ver­plå­tar­na i pre­cis rätt tjock­lek, po­ler­trum­man gör silv­ret ski­nan­de rent och med hjälp av en gas­flam­ma glöd­gar hon me­tal­len var­på den förs till ett sy­ra­bad för att få bort den ox­i­dy­ta som upp­stått. Men in­nan till­verk­ning­en och det hår­da ar­be­tet kan bör­ja be­hövs en idé.

– Jag ser idéer över­allt. Jag kan få in­spi­ra­tion från vad som helst som jag se­dan tol­kar om till ett kon­kret smyc­ke. Nå­gon gång kan jag vak­na upp på mor­go­nen och ha en fär­dig idé till ett smyc­ke, min hjär­na mås­te job­ba omed­ve­tet. Men jag äls­kar det här job­bet, det är min pas­sion, sä­ger hon.

Si­mons be­rät­tar om pro­ces­sen från idé till fär­digt smyc­ke. Det lig­ger myc­ket ar­be­te bakom som kon­su­men­ten kanske in­te tän­ker på vid an­vän­dan­det av smyc­ket. Si­mons bör­jar fär­den till ett fär­digt smyc­ke från van­ligt vitt pap­per.

– Det är en väl­digt lång väg från pap­pers- el­ler mäs­sings­pro­to­ty­per till ett klart, fun­ge­ran­de smyc­ke. Med ett fär­digt smyc­ke är det sen igen en lång väg med mark­nads­fö­ring och allt vad det in­ne­bär, sä­ger hon.

Trots den kär­lek som Si­mons ut­tryc­ker till de­sig­nan­det, finns det nå­got som är än­nu bätt­re.

– Nöj­da kun­der är det bäs­ta med job­bet. Där­till är det en skön käns­la att få se det fär­di­ga smyc­ket ef­ter en lång pro­cess. ”Det här kom­mer att bli bra”, bru­kar jag of­ta kän­na nå­gon­stans i pro­ces­sen. Den käns­lan fick jag med Mo­ments-smyc­ket.

Uto­pi?

Si­mons sä­ger att det finns mas­sor med guld­sme­der och att det är svårt att slå ige­nom.

– Det är svårt att få syn­lig­het. Det gäl­ler att ha en egen nisch och stic­ka ut i det van­li­ga smyc­ke­flö­det. Jag vill till­ver­ka äk­ta smyc­ken som har en fin histo­ria. Det ska va­ra smyc­ken som kan gå i arv, in­te slit och släng.

Allt går in­te som på räls i guld­smeds­yr­ket, men Li­na Si­mons har ba­ra bli­vit star­ka­re av mot­gång­ar­na som har fått hen­ne att or­ka än­nu me­ra. Hon be­rät­tar vil­ka egen­ska­per en guld­smed har nyt­ta av:

– Man mås­te va­ra re­do att kom­pro­mis­sa, va­ra tål­mo­dig, ha fing­er­fär­dig­het och pas­sion. Man får in­te va­ra rädd att smut­sa ner sig och ett bra ögon­mått är ett plus, sä­ger hon och skrat­tar.

Trots mot­gång­ar har Li­na Si­mons en klar dröm för fram­ti­den.

– Min dröm, el­ler sna­ra­re uto­pi, är att kla­ra mig som egen­fö­re­ta­ga­re. Det vo­re en dröm att ba­ra kun­na de­sig­na och att ha an­ställ­da som till­ver­kar.

Ut­i­från Si­mons sti­gan­de kar­riär, med bland an­nat ett fler­tal smyc­ken de­sig­na­de för Ka­le­va­la Ko­ru, kan uto­pi möj­ligt­vis va­ra fel ord­val.

To­ve Jans­son in­spi­re­rar

Ett av Si­mons se­nas­te smyc­ken som har kom­mit ut på mark­na­den 2020 är Mo­ments. Smyc­ket är en del av kam­pan­jen #vårt­hav och hjäl­per där­med till att sam­la in peng­ar till Ös­ter­sjön. Si­mons fick på eget ini­ti­a­tiv del­ta i kam­pan­jen. Mu­min, som fi­rar 75-års­ju­bi­le­um i sam­band med kam­pan­jen, är nå­got som Si­mons gär­na vill ar­be­ta med.

– To­ve har in­spi­re­rat mig he­la li­vet, jag vil­le gö­ra det här smyc­ket till hen­nes ära. To­ve fång­a­de rö­rel­ser på bild och det vill jag ock­så gö­ra, sä­ger hon.

Trots To­ve Jans­sons ka­rak­te­ris­tis­ka stil och trots för­fat­ta­rin­nan som en stark in­spi­ra­tions­käl­la så vil­le Si­mons än­då ha sin egen stil på smyc­ket. Sam­ti­digt som hon iv­rigt be­rät­tar om pro­duk­ten, vi­sar hon mu­min­stäm­peln på smyc­kets bak­si­da.

– Till skill­nad från and­ra mu­min­pro­duk­ter är smyc­ket Mo­ments in­te fi­gu­ra­tivt, jag vil­le gö­ra det på mitt eget sätt.

Smyc­ket är i sil­ver, stil­rent och vac­kert. Ett ge­nom­gå­en­de drag är enk­la och mju­ka lin­jer, ord som även Si­mons an­vän­der för att be­skri­va sitt form­språk. Smyc­ket be­står av två vac­kert ut­for­ma­de snäc­kor som häng­er bred­vid varand­ra. När smyc­ket häng­er runt hal­sen sö­ker sig de två snäc­kor­na till varand­ra, vil­ket har en stark kopp­ling till To­ve Jans­sons värld.

– Al­la är väl­kom­na till Mumin­da­len, på sam­ma sätt som snäc­kor­na sö­ker sig till varand­ra. He­la värl­den bor­de va­ra en Mumin­dal! sä­ger Si­mons hu­mo­ris­tiskt, men med ett visst all­var i rös­ten.

Snäc­kor och knytt

Smyc­ket Mo­ments sym­bo­li­se­rar bland an­nat kär­lek och re­spekt till ha­vet. Man ska ta till­va­ra på ha­vet, mil­jön och varand­ra.

– Nam­net Mo­ments sym­bo­li­se­rar de små stun­der­na i li­vet. Man ska hed­ra och nju­ta av stun­der som blir till fi­na min­nen man kan de­la med sig av till nå­gon spe­ci­ell, sä­ger hon.

När man bär smyc­ket rör snäc­kor­na vid varand­ra och ett svagt klirr upp­står som en på­min­nel­se om att vi al­la mås­te job­ba till­sam­mans för mil­jöns skull. Si­mons på­min­ner ock­så om att var­je li­ten gär­ning i var­da­gen är vik­tig. Un­der vår dis­kus­sion dy­ker det upp fler kopp­ling­ar mel­lan snäc­kor­na och Mu­mins värld.

– Bå­de Mu­min­mam­man och Mu­m­in­trol­let le­ta­de ef­ter snäc­kor, lik­som jag har gjort. Det finns en lyc­ka i att hit­ta en snäc­ka; de kom­mer från ha­vet men vi vet in­te de­ras histo­ria. Det har ock­så in­spi­re­rat mig.

Det ver­kar som att du kan din Mu­min? – Ja, To­ve har hängt med länge. Min fa­vo­rit­bok som barn var Vem ska trös­ta Knyt­tet? I boken flyt­tar ock­så Knyt­tet och Skrut­tet in i en snäc­ka i slu­tet. Snäc­kan är ett hem, sä­ger hon.

Li­na Si­mons vi­sar oss asken i vil­ken smyc­ket le­ve­re­ras. Asken är vac­ker och ser kli­mats­mart ut. In­nan­för loc­ket finns en bild på Mu­m­in­trol­let som över­räc­ker en snäc­ka till Snork­frö­ken. För att hit­ta just den här bil­den, som pas­sar bra till kam­pan­jen, sök­te Si­mons ige­nom To­ves al­la bil­der.

– Smyc­ket och bil­den på askens in­si­da be­rät­tar om lyc­kan att hit­ta ett strand­fynd och att få vi­sa det för nå­gon an­nan, sä­ger Si­mons och hän­vi­sar till ett ci­tat ur en av To­ve Jans­sons kän­da barn­böc­ker:

Men vem ska trös­ta Knyt­tet med att sä­ga: lil­la vän, vad gör man med en snäc­ka om man ej får vi­sa den?

FO­TO: SI­MO­NE ÅBACKA

Vid fönst­ret finns bland an­nat verk­tyg för att mä­ta upp oli­ka stor­le­kar för ring­ar.

Mo­ments-smyc­ket be­står av två snäc­kor som sö­ker sig till varand­ra.

– Jag har all­tid hål­lit på med hän­der­na och jag pyss­la­de myc­ket när jag var barn, sä­ger sil­ver­sme­den Li­na Si­mons.

Snäc­kan var en ti­dig in­spi­ra­tion. Si­mons vi­sar upp oli­ka pro­to­ty­per till det fär­di­ga smyc­ket.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.