Varmt och angeläget dansflöde i Mikko Makkonens maskulinitetsfunderingar
Actions x Figures.
Koreografi Mikko Makkonen och arbetsgruppen, på scenen Geoffrey Erista, Simeoni Juoperi, Pie Kär, Iiro Näkki, Oskari Turpeinen, dramaturgi Eira Virekoski, scenografi Kristian Palmu, ljud Viljami Lehtonen. Zodiak 15.3. (kvällsföreställningen). En tankfull blick på dansande manskroppar bjuder Mikko Makkonen med arbetsgrupp på i Actions x Figures, vars premiär blev uppskjuten i våras, men som nu äntligen kan förverkligas på Zodiaks mysiga hemscen.
Att diskutera maskulinitet känns angeläget och görs flitigt just nu inom olika konstformer. Koreografen Mikko Makkonen och hans arbetsgrupp närmar sig ämnet finstilt och varmt, utan att trycka några manifest i ansiktet på publiken. I stället öppnar sig ämnet lugnt genom ett jämnt flöde av rörelse.
Att diskutera maskulinitet genom dans ger ändå en extra resonansbotten i och med att dansande män under historiens lopp ofta betraktats som något feminint. Den tiden hoppas jag kunde förpassas till historien, men det tycks inte vara den främsta barlast dessa killar bär på, i stället gör de upp med ett hypermaskulint, aggressivt och kraftigt mansideal med ett begränsat känslouttryck.
Människor framför allt
I början glömmer jag nästan vad föreställningens ämne är och låter mig fascineras av varelserna på scenen, som till största delen bara är. Allas scennärvaro är väldigt naturlig. Scenografin och ljussättningen (signerade Kristian Palmu respektive Viljami Lehtonen) suddar effektivt ut dansarnas anletsdrag eller över huvud taget funderingar kring vilka individer som står på scen och ens vilka kön de har.
Så småningom vecklas ämnet ut lite tydligare, dansarna rabblar ord som sätter i gång analyserandet lite tydligare – samtidigt lyckas orden ansluta sig till dansflödet på ett lyckat sätt, så att de inte sticker ut som uttalade repliker utan ter sig mer som ett av många uttrycksmedel kroppen har.
Igen används ljussättningen skickligt för att placera utropstecken i flödet och skilja utvikningar åt det lite komiska hållet från det annars lugna men allvarliga grundtonfallet. Emellanåt sköljs dansarna i ljus och stannar upp för att granska fenomen med lutning åt stereotyper och självironi, utan att desto mer definiera de tankarna – var och en får själv fundera och jag granskar de grimaserande, öppna och självironiska samhällena och läser in historiska mansporträtt i dem.
Öppnar för skörhet
Intensiteten höjs lugnt men ihärdigt, för att nå en sorts klimax i en starkt rytmisk sekvens där man emellanåt rör sig på gränsen till akrobatik.
Kanske ännu starkare är laddningen ändå i det ögonblick då beröringen gör entré – arbetsgruppen lyckas skickligt fånga en skör, sensuell laddning då de rör vid varandra. Annars finns det något befriande i att blicken på de dansande kropparna inte känns sexualiserad – den är snarare tankfull och stöds lyckat av den lugnt framskridande musiken. Actions x Figures ges på Zodiak till 17.8.