Inte vår sak att kommentera
Vi har ingen rätt att kommentera andras utseende. Inte ens om de är elitidrottare.
– det är ju inte kul att bli kallad en bulldeg.
Nähä. Det kan vi säkert alla vara överens om. Och vi kan säkert också enas om att det inte är sakligt att kalla någon annan för en bulldeg.
Men det är en kommentar som stavhopparen Wilma Murto fått höra, berättar hon för Helsingin Sanomat. Det kommer tyvärr inte ens längre som någon överraskning för mig. Jag hörde att folk diskuterade hennes utseende förra året. Iltalehtis krönikör skrev att Murto behöver vara ”mer atletisk”. Läs: gå ned i vikt. Murto motsvarade inte det vanliga kroppsidealet inom friidrott, med magrutor, väldefinierade muskler och synliga vener längs med benen.
det är förstås inte vår sak hur en 22-årig kvinna ser ut. Inte ens då det gäller en av landets bästa friidrottare. Allting är mätbart i friidrott, sekunder, centimeter, och, ja, kilogram. Det finns en viss fördel av att vara lättbyggd i löpning, precis som det finns en fördel av att vara muskulös i släggkastning, eller lång i basketboll.
Det betyder inte att prestationsförmåga, resultat och utseende är synonyma med varandra. Men för en ung idrottsutövare med svag självkänsla kan det vara svårt att inte uppleva stress över sitt utseende. Inte minst i friidrott, där de flesta använder tajta och tättsittande tävlingsdräkter.
den före detta elitlöparen Jonna Skrifvars intervjuade elever vid friidrottsgymnasier i Sverige om kroppsideal och ätstörning inom friidrott för sin kandidatuppsats i idrottsvetenskap. Så här kommenterade en av deltagarna i undersökningen:
– Jag tror att många jämför sig med andras kroppar och prestationer. Man kanske tror att om man ser ut som någon annan kommer man också prestera lika bra som denne, och så börjar man fokusera mera på utseende och mindre på själva träningen.
Unga idrottsutövare påverkas förstås inte bara av kroppsideal inom idrottsvärlden, utan av skönhetsideal i samhället, och det här gäller förstås inte bara kvinnor. Män kan också påverkas av rådande kroppsideal, som väldefinierade magmuskler och stora bröstmuskler.
I sin magisteruppsats i idrottsvetenskap vid universitetet i Kalmar intervjuade Jonna Skrifvars tränare inom längdåkning. Tränarna är fullt medvetna om hur unga idrottsutövare påverkas av kroppsideal.
– Det här med muskler är kanske ännu mera med pojkar att de vill träna jättemycket styrka och jag undrar… att vissa gånger, är det att de ska bli bättre skidåkare eller är det för att de ska få muskler för att se bra ut? kommenterar en tränare.
alla borde förstås utgå från sina egna styrkor, sin egen kropp och sin egen träning. Men det är inte lätt då omgivningen uppmuntrar till en viss kroppshets.
– Mycket som handlar om vad de ser på Instagram. Det kan handla om när de ser när folk lägger upp vad de äter och hur mycket de tränar och det blir som en konstant ångest och en typ av prestationskrav som de ständigt upplever, säger en tränare i Skrifvars magisteruppsats.
Instagram är förstås inte verkligheten. Folk lägger ut bilder som får dem att se bra ut, berättar bara om sina bästa träningspass, och tar bilder av sin sallad.
det är mycket vanligt med ätstörningar bland idrottsutövare. Enligt olika undersökningar är prevalensen 10–20 procent.
Det är skäl att påpeka att ätstörningar inte bara är anorexi, utan att ätstörningar kan ge sig uttryck på många olika sätt. Ibland kan resultaten vara riktigt bra, åtminstone för en tid, men idrottsutövaren mår säkert inte bra psykiskt. Energibristen kan ha långsiktiga följder för hälsan.
Jonna Skrifvars led själv av ätstörningar under flera år, samtidigt som hon bland annat vann FM-silver på 400 m. Då vi pratade under sommaren berättade hon att hennes kropp fortfarande inte är helt återställd, fast det är flera år sedan hon tillfrisknade från ätstörningarna.
Omgivningen har ett stort ansvar för att förebygga psykisk ohälsa bland unga idrottsutövare. Vi har ingen rätt att kommentera andras utseende. Inte ens om de är elitidrottare. Vi måste också kunna dra en klar linje mellan idrottsutövarens prestationer, utseende, och person. Det gäller inte bara unga idrottsutövare, fast de är mera känsliga för intryck, utan likväl vuxna, män, kvinnor, friidrottare, ishockeyspelare och fotbollsspelare. Ingen förtjänar att bli kallad en bulldeg.
– Det handlar om den rådande kulturen inom idrotten, våra samhälleliga värderingar, och mediernas sätt att behandla idrottsutövare. I synnerhet i elitidrott anser sig många ha rätt att kommentera utseende, inte bara resultat, och ofta sammankopplas de här sakerna, säger Jonna Skrifvars.