Gillar måsar jazz? Så präglar miljön liveskivor inspelade i Helsingfors
Jazz låter ofta bäst live. Men eftersom de flesta av sommarens begivenheter ställdes kan man nöja sig med livemusik på skiva. Två aktuella utgåvor på We Jazz-bolaget bjuder på livejazz i Helsingforsmiljö.
JAZZ We Jazz Live Plates Vol. 2 @ Ateneum Vol. 3 @ Lonna
(We Jazz Records)
Under de senaste åren har det helsingforsiska We Jazz-kollektivet stigit fram som en av våra viktigaste aktörer på den samtida inhemska jazzscenen. Centralt för verksamheten har varit att stadigt expandera, söka nya scener och vidga vyerna för var och hur man kan framföra jazz.
I enlighet med den här linjen kom också först den natursköna ön Lonnan utanför Helsingfors sommaren 2016 att få stå scen för livejazzen. Därefter stod sedan Ateneums kafé i turen.
Jazzkafé i museimiljö
På två aktuella skivutgåvor kan man höra ett urval av de band som uppträtt på dessa tillställningar. Förutom att här bjuds på bra musik från en representativ samling av de bästa inom samtida finsk jazz, är det också intressant att lyssna till hur musiken låter i den specifika miljön där den framförs.
Då är det kanske lite överraskande hur lite den intima kafémiljön egentligen gör sig gällande på Ateneumskivan. Klirr från bestick, glas och tallrikar, som man kunde vänta sig och som utannonseras i promobladet, får man nog lyssna mycket noga efter. Inte ens i de mer lågmälda partierna av Timo Lassys och Teppo Mäkynens saxofon-trummor-duo hörs några påtagliga bakgrundsljud från publiken, förutom applåderna på slutet.
Med detta dock inte sagt att soundet överlag inte vore förstklassigt. I synnerhet Ok:ko – en kvartett som representerar det yngsta gardet inom den inhemska jazzen och som får inleda skivan med två spår från sitt uppföljaralbum från i fjol – imponerar och låter till och med bättre än på studioskivan.
Den unga generationen träder fram
Ok:kos stil har beskrivits som modern ”spiritual jazz”, men det att pianisten Toomas Keski-Säntti har ersatt det akustiska pianot med ett Fender Rhodes-elpiano bidrar till ett mer elektriskt sound och tillför en ny nivå till spelandet.
Till livesituationen hör att killarna tar ut svängarna lite yvigare i solona och särskilt Jarno Tikka på tenorsaxofon ger järnet på inledande Syrtti – en höjdare redan på studioskivan. Också rytmduon Okko och Mikael Saastamoinen på trummor respektive bas får utrymme att briljera.
Nämnda Jarno Tikka är för övrigt med också i Alder Ego, en annan ung kvartett ledd av trummisen Joonas Leppänen. Liksom de övriga artisterna får kvartetten på två spår presentera sin ”arkitektoniskt utformade” moderna jazz; Cubism låter här livligare än jag minns den på studioskivan från några år tillbaka medan Mystery Room Nr. 6 är tidigare outgiven.
Utomhusstämning
Om Ateneums bistro/kafé är ett intimt rum är uteserveringen på Lonnan desto luftigare, ljudbilden är följaktligen en annan. Inte lika precist och exakt utan mera ditåt, det hörs att man befinner sig utomhus. Det hör till och handlar inte om dålig mixning – av teknikern Juho Luukkainen.
Inledningsvis hörs lite av vindens sus i mikrofonerna innan Aleksi Heinola Quintet drar i gång med sin energiska svängjazz i post bop-stil. För mig är den här combon en ny bekantskap, men åtminstone Manuel Dunkel på tenorsax och Mikael Jakobsson på Fender Rhodes är bekanta från andra sammanhang och om stilen inte är direkt nydanande, så är det här livemusik av yppersta kvalitet, som kan tänkas lämpa sig perfekt för Lonnans natursköna miljö en solig sommareftermiddag.
En mera utmanande typ av modern avantgardejazz spelar den andra nya bekantingen på Lonnaskivan, Oaagaada, en kvartett från Tavastehus som faktiskt gör sin skivdebut här. Oaagaadas musik kräver kanske lite mera av lyssnaren, men om jag säger att musiken tidvis bär spår av Pharoah Sanders och Alice Coltranes österländskt influerade postspiritual jazz, betyder det att det är mödan värt.
En skojig ljudmässig överraskning infaller när Antti Lötjönen tar vid med sitt Quintet East som nyligen skivdebuterade och det blir liv i måsarna. Kanske också våra bevingade vänner förstår att uppskatta hornintrot till Don Cherrys Art Deco eller så tycker de att Verneri Pohjola på trumpet och Mikko Innanen & Jussi Kannaste, baryton respektive tenorsax, behöver förstärkning?
Hur som helst sitter tjuten prima och visar hur miljön kan spela in och ge det där lilla extra åt en liveinspelning. Slut ögonen och du kan inbilla dig att du är där.