Hufvudstadsbladet

Jonas Kaufmann bestiger tenorernas Mount Everest

Jonas Kaufmanns gestaltnin­g av Otello hör till de allra bästa, men alltjämt står sig några betydligt äldre inspelning­ar i jämförelse. Jan Granberg ger ett historiskt perspektiv på inspelning­arna som är omöjliga att ignorera.

- jan.granberg@frilansksf.fi JAN GRANBERG

OPeRa

Verdi: Otello

Santa Cecilia-akademins i Rom kör och orkester, dirigent Antonio Pappano. I rollerna Jonas Kaufmann, Federica Lombardi och Carlos Álvarez. (Sony)

Titelrolle­n i Verdis nästsista opera Otello är enormt krävande och kallas ofta för tenorernas Mount Everest. Den skall sjungas högt och hårt men inte nog med det. I mer än hälften av musiken ville Verdi även ha mjukare nyanser. Det är nog därför så många väntat på att

Jonas Kaufmann skall axla rollen.

Verdi hade så att säga slutat komponera operor men lät sig drygt 15 år efter Aida övertalas av den geniale librettist­en Arrigo Boïto att tonsätta dennes briljanta libretto till Shakespear­es tragedi. Vid uruppföran­det 1887 sjöngs den krävande rollen av Francesco Tamagno så att La Scalas kristaller klirrade. Verdi lär inte ha varit överförtju­st i honom, berättade Arturo Toscanini som då spelade cello i orkestern.

Vill man få ett smakprov på Tamagnos tutande tenor, finns det inspelning­ar från början av förra seklet på YouTube. Toscanini gjorde långt senare (1947) sin bejublade inspelning med den barytonale tenoren Ramón Vargas från Chile, som var sin tids regerande Otello.

Hoppar vi sedan fram till stereoålde­rn finns Karajans beundrade första version med Mario del Monaco i titelrolle­n, en tenor med en fantastisk klang men en god dos vulgaritet och småslarv i fraseringe­n. Karajans andra inspelning har den kanadensis­ke tenoren Jon Vickers som gjorde två berömda inspelning­ar av Otello. Med sin kombinatio­n av dramatisk kraft och finess påminner han lite om Kaufmann. En rad andra tenorer kämpade också med rollen, inte minst Carlo Bergonzi.

I mitten av sin långa karriär var Plácido Domingo den främsta moderna Otellotolk­aren. Hans utseende passar rollen perfekt, hans musikalite­t är felfri och rösten är lätt barytonal med underskön klang. Bland hans tolkningar kunde man falla för Myung-Whun Chungs Parisinspe­lning 1993. Lorin Maazels version med Domingo och Ricciarell­i användes i Zeffirelli­s film, där musiken är skamligen förkortad och till exempel Videvisan struken.

Väl analyserad men inte så spontan

I dag är det ganska sällsynt att man över huvud taget spelar in operor i studio, men Jonas Kaufmanns Otello är så pass efterlängt­ad att Sony tog risken. Jonas sjöng sin första Otello för tre år sedan på Covent Garden i London och då gavs den också ut på dvd. Den versionen har både beundrats och kritiserat­s. Nu har tolkningen ytterligar­e finslipats och mognat på de nyutgivna skivorna.

Det är ett sant nöje att med lupp gå igenom Kaufmanns detaljerad­e tolkning. Han gör en ståtlig entré, sjunger en gripande kärleksdue­tt med utsökta pianissimo­n, han är skrämmande i sitt raseri över Desdemonas påstådda otrohet och kuslig då han helt tappar kontrollen. Dödsscenen är också väl utformad i alla detaljer tills Otello bara slocknar. Allting är fenomenalt väl analyserat men man kunde hävda att det kanske inte är så spontant upplevt.

Vänner av Kaufmanns konst skall inte tveka att ta del av denna ypperliga prestation. Antonio Pappano dirigerar starkt med gedigen insikt, Federica Lombardi sjunger en engagerand­e Desdemona och Carlos Álvarez är en god, något fantasilös Jago. Bland alla de långt över tjugo kompletta inspelning­arna som finns intar Kaufmann en självklar plats i täten men om han är allra bäst, får nog bli en smakfråga.

Om rangen som mest gripande Otello tävlar den gamla inspelning­en från 1960 med Jon Vickers under Tullio Serafins ledning och med Tito Gobbi som bästa tänkbara Jago. Ett annat alternativ vore någon av Plácido Domingos många inspelning­ar. Den pratglade fransk-siciliansk­e tenoren Roberto Alagna, som har en viss inblick i den moriska kulturen och också själv sjungit Otello, anser att rollen skall göras med en blandning av auktoritet och brutalitet. Om det är så man vill se den stolte moren, får man kanske möblera om i rangordnin­gen.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland