Den berömda ”nån” ska lyfta SFP i Helsingfors
Rätt plötsligt uppstod en duell om ordförandeposten i SFP:s Helsingforskrets. Stalltipset är att det inte sker något ordförandebyte – men så är också utmaningen i Helsingfors så många lager tjockare än en kretspost.
Diskussionen om SFP:s huvudstadsprofil har böljat länge – de senaste turerna har varit efter riksdagsvalet, då partiet tappade 4 000 röster i Helsingfors.
I Mellannyland skedde ett tapp i Esbo och Vanda. Det verkar alltså vara en metropolproblematik. Under partidagen 2019 lyftes frågan upp, och partiledningen svarade med att bjuda in till öppna samtal.
Det är inte bara ett parti som står inför samma verklighet där huvudstadsregionen kräver en helt annan typ av förståelse och krut än alla andra håll i landet.
Men i SFP tycks diskussionen om Helsingfors nu i ett år ha böljat mellan ”huset brinner” och ”allt är bra, inget att se här”, beroende på vem man frågar.
För ovanlighetens skull ser det ut att bli personalval på toppen i SFP:s Helsingforskrets, men det sker med mycket kort varsel. Sittande ordförande Cecilia Ehrnrooth ställer upp för omval, och tre dagar före mötet anmälde sig kommunalvalskandidaten Linda Ahlblad, som är suppleant i revisionsnämnden och stadsfullmäktige. Fler än så har inte nappat. Ahlblad själv säger att hon vill vara med för att få erfarenhet, men också diskutera hur SFP når väljarna i dessa tider då man kanske inte kan samlas. Det ställer krav på kommunikationen utåt och tekniken.
Stalltipset är att sittande ordförande blir omvald. Ändå är det anmärkningsvärt att flera kommentarer från aktiva i Helsingfors handlar om att utmanare i sig behövs, att det gärna hade fått bli ett val med flera kandidater.
Driv och dragningskraft
När kommunalvalet står bakom hörnet och strategiarbetet är i gång är tidpunkten extra intressant. Det råder en oro för att kretsen haft låg profil och dragningskraft bland nya aktivister, och vad det ska innebära. För SFP vore det åtminstone viktigt att se till att man behåller en position i stadsstyrelsen, men ambitionen hos alla partier borde vara att dessutom växa.
I dagens läge är driv och dragningskraft mer komplicerat än ett internt kretsmöte.
Den svåra kinetiken gäller ännu mer i storstäder, där avståndet mellan organisation och mobilitet är mycket större, och det gäller i högsta grad Helsingfors. Kretsens arbete är en dimension, men det krävs också mycket i dagspolitik och kommunikation, förstås en lyckad kandidatnominering, och så krävs det en metropolpolitik på riksnivå.
Den berömda ”någon”, som ska lyfta SFP i Helsingfors, kan inte vara bara en av dessa.
Fortfarande höjs det röster för en aktiv metropolpolitik på riksnivå. ”Det behövs en större Helsingforsmedvetenhet”, och ”ingen tydlig Helsingforspolitik finns, även om SFP inte är ensamt om det”, sägs det.
Kretsens möte är på lördag. I vice ordförandevalet ställer åtminstone Paul Taimitarha, Ann-Louise Laaksonen och Niklas Rönnberg upp.