Skär­går­dens plå­go­an­dar.

By­bor­na på Hitis och Rosala är för­ban­na­de på vitsvans­hjor­tar­na som äter upp allt i sin väg. ”Jakt, in­te slakt”, sä­ger de lo­ka­la jä­gar­na som job­bar hårt för att mins­ka stam­men men vill be­va­ra sin hob­by som den är. En­ligt Viltcentra­len har man vak­nat all­del

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - TEXT & FOTO: EL­SA KEMP­PAI­NEN/SPT

På Hitis och Rosala har vitsvans­hjor­tar­na bli­vit så många att jä­gar­na be­skri­ver jak­ten sna­ra­re som ett tvång än en hob­by. Hjort­dju­ren har flytt un­dan vargarna på Ki­mi­to­ön och fun­nit sig en fristad på öar­na läng­re ut i skär­går­den. Hjor­tar­na äter allt i sin väg och så­väl bybor som jä­ga­re är tröt­ta. – Hjor­tar­na har bli­vit en plå­ga, sä­ger Six­ten Lai­ne som i vå­ras plan­te­ra­de 1 000 jord­gubbs­plan­tor – som hjor­tar­na ka­la­sa­de på.

Land­ska­pet på Hitis öpp­nar sig fram­för jakt­che­fen Su­ne From­holz som så många gång­er förr, men trots som­marprak­ten ser na­tu­ren in­te rik­tigt ut som an­nan­stans. Sko­gar­na är töm­da på blå­bär och kan­ta­rel­ler, ingen­ting finns kvar till män­ni­skor­na. Sti­gar har bil­dats i det höga grä­set in­till grus­vä­gen. Här har nå­gon gått – of­ta.

In­till hus som lig­ger en bit upp­för bac­ken har sy­ren­bus­kar­na inga blad ner­till och blom­ra­bat­ter­na ser ynk­li­ga ut, som om de läm­nats vind för våg he­la som­ma­ren.

De en­da som över­le­ver tycks va­ra de gu­la blom­mor­na. Res­ten har vitsvans­hjor­tar­na ätit upp.

Det är mitt på da­gen och hjor­tar­na lig­ger an­tag­li­gen i skug­gan och idiss­lar i skydd för so­lens star­ka sken. Su­ne From­holz, chef för Hi­tisRo­sa­la jakt­lag, kör upp längs yt­ter­li­ga­re en grus­väg och spa­nar ut över går­dar­na.

– På för­mid­da­gen såg jag en hel hjort­fa­milj pre­cis här. Men chan­sen att se hjor­tar den här ti­den är gans­ka li­ten.

Just då glim­tar någon­ting ljus­brunt och vitt till bakom en bergs­knal­le.

För­bi­sedd hjort

Vitsvans­hjor­tar­na har bli­vit så många att jä­gar­na be­skri­ver jak­ten sna­ra­re som ett tvång än som ett fri­tids­in­tres­se. En av dem är Eric Malm­lund, den älds­ta jä­ga­ren i la­get. Han har ja­gat i 74 år.

Än­då in­fin­ner sig lug­net när han sit­ter rik­tigt stil­la och vän­tar på by­tet i tim­mar. Mitt på en slätt står Eric Malm­lunds göm­stäl­le i det höga grä­set. Han har byggt ett li­tet hus av fa­ner­ski­vor med en glugg som vet­ter ut mot fäl­tet.

– Man ska nog va­ra li­te to­kig i hu­vu­det för att hål­la på med det här.

Myg­gor­na och flu­gor­na är en pi­na. Dem slip­per jakt­la­get när de in­le­der sä­song­en li­te se­na­re på hös­ten då luf­ten sval­nat. Från slu­tet av sep­tem­ber på­går jak­ten fram till feb­ru­a­ri med pa­us ba­ra för någ­ra helg­da­gar kring jul och all­hel­go­na.

Malm­lund minns för sex, sju år se­dan när hjor­tar­na blev fler. På 1990-ta­let ha­de Hitis-Rosala jakt­lag drygt tio li­cen­ser för att fäl­la vitsvans­hjor­tar. I fjol ha­de de 60 och fick an­sö­ka om fler mitt i jakt­sä­song­en.

Vitsvans­hjor­tar­na har bli­vit ett pro­blem på Hitis. Jä­gar­na be­skri­ver jak­ten sna­ra­re som ett tvång än ett fri­tids­in­tres­se.

Vargarna på Ki­mi­to­ön har dri­vit hjor­tar­na hit. Hitis är en plats som pas­sar hjor­tar­na, här finns sto­ra obe­bod­da om­rå­den, det finns all­tid vat­ten i när­he­ten och kli­ma­tet är svalt. De mil­da vint­rar­na får stam­men att växa och bli star­ka­re.

Och det är in­te ba­ra i Hitis hjor­tar­na or­sa­kar hu­vud­bry.

I sto­ra de­lar av syd­väst­ra Fin­land har stam­men vux­it un­der många år, men med sto­ra va­ri­a­tio­ner mel­lan land­ska­pen. I fjol bröts slut­li­gen den väx­an­de tren­den. Vid Fin­lands vilt­cen­tral för­kla­rar spe­ci­al­pla­ne­ra­re Mikael Wik­ström fe­no­me­net med att sy­ste­men för att kart­läg­ga vitsvans­hjor­tar­na och an­nat vilt va­rit oli­ka.

Hjor­tar­na har ti­di­ga­re fått för li­te upp­märk­sam­het me­dan re­sur­ser­na har satts på and­ra ar­ter, sä­ger han.

Nu ska nya in­ven­te­rings­me­to­der i kom­bi­na­tion med jakt få stam­men att mins­ka, men det tar tid.

– Man bor­de ha vak­nat till pro­ble­met för ti­o­tals år se­dan.

By­bo: Ka­ta­strof

Många bybor tyc­ker att jä­gar­na in­te gör nog för att få bukt med hjor­tar­na. En av dem är An­ni­ka Lam­min­hei­mo som flyt­ta­de hit från Helsing­fors för 13 år se­dan. Hon är för­ban­nad på hjor­tar­na som äter upp pre­cis allt.

– Förr för­sök­te jag än­nu gö­ra min träd­gård vacker, nu bryr jag mig in­te läng­re. Jag är ba­ra så arg, det här är en ka­ta­strof.

Hon har byggt sta­ket och på al­la sätt för­sökt hål­la dju­ren på av­stånd men ingen­ting hjäl­per. För fy­ra år se­dan sma­ka­de hjor­tar­na ba­ra på hen­nes svartvin­bär, i dag län­sar de bus­kar­na. Av sy­ren­bus­kar­na finns ba­ra top­par­na kvar.

– En mor­gon såg jag fem­ton hjor­tar på min gård.

Hon tyc­ker in­te läng­re att det hand­lar om en na­tur­lig fö­re­te­el­se och vill att många nya jä­ga­re tas in för att åt­gär­da sa­ken. Hon tyc­ker jä­gar­na bor­de släp­pa in fler som ja­gar.

– Hjor­tar­na mås­te skju­tas, sä­ger hon.

Fle­ra bybor har nu sam­lats på vägen och en vild de­batt tar fart. Det märks att det in­te är förs­ta gång­en den här dis­kus­sio­nen förs i byn.

– Skjut dem ba­ra, så myc­ket ni ba­ra or­kar, sä­ger en by­bo som kom­mer för­bi.

En an­nan som fått al­la si­na od­ling­ar uppät­na är Six­ten Lai­ne. Han sat­te näs­tan tu­sen jord­gubbs­plan­tor i vå­ras men nå­gon skörd blev det in­te ef­tersom hjor­ten tog sig ige­nom hans höga stäng­sel.

Ba­ra ett ja­panskt körs­bärs­träd står kvar – och al­la de gu­la blom­mor­na.

Lai­ne tyc­ker att om­rå­den som är över­be­las­ta­de av hjor­tar in­te bor­de be­hand­las en­ligt all­män­na kvo­ter ut­an få sär­skil­da till­stånd. By­bor­na är tröt­ta, jä­gar­na är tröt­ta – men det finns inga pa­tent­lös­ning­ar, sä­ger han.

– Hjor­tar­na har bli­vit en plå­ga pre­cis som skar­var­na bli­vit för fis­kar­na. För myc­ket är för myc­ket.

”Jakt, in­te slakt”

Jakt­la­get be­står av sex orts­bor och sex gäst­skyt­tar som har an­knyt­ning till nå­gon av de fy­ra by­ar­na på Hitis. Su­ne From­holz tyc­ker att de kri­tis

ka by­bor­na in­te rik­tigt för­står den pro­ble­ma­tik jä­gar­na står in­för. Han sä­ger att lo och varg bor­de skju­tas i Ki­mi­to för att få hjor­tar­na att slu­ta fly till Hitis.

– Det finns många lös­ning­ar men al­la skyl­ler på oss.

Själ­va skot­tet tar ba­ra en se­kund men att re­da upp ef­teråt tar tim­mar. Han minns en gång när jakt­la­get fäll­de 12 hjor­tar på tre­kvart. Sam­ma kväll höll jakt­la­get på med ef­ter­ar­be­tet än­nu kloc­kan sju.

Re­geln är att al­la jä­ga­re ska va­ra fast bo­sat­ta och jakt­la­get for­ma­des ut­tryck­li­gen för fy­ra by­ar. An­nars kan det bli frå­gan om kom­mer­si­ell jakt, nå­got jä­gar­na in­te alls vill be­fat­ta sig med.

– Det blir för myc­ket. Om en får lov att ja­ga här vill tio and­ra ha sam­ma sak, sä­ger Eric Malm­lund.

Om jakt­la­get väx­er och köt­tet säljs ställs dess­utom hög­re krav på den lo­kal där köt­tet han­te­ras. Då ska det va­ra som ett apo­tek, skil­da om­kläd­nings­rum, skydds­ut­rust­ning och an­nat som in­te fun­ge­rar i ett så här li­tet jakt­lag.

Ock­så Su­ne From­holz tyc­ker det är orim­ligt att ta in fler jä­ga­re för att få bukt med hjor­tar­na. När dju­ren skjuts ja­gar vargarna hit fler i stäl­let, det har ing­et slut.

Fram­för allt vill jä­gar­na vär­na om sin kä­ra hob­by som de är räd­da att går över i ett sans­löst skju­tan­de.

– Det ska va­ra jakt, in­te slakt, sä­ger From­holz.

Lös­ning­en nytänk och an­svar

Pro­ble­ma­ti­ken är be­kant för Mikael Wik­ström vid Fin­lands vilt­cen­tral. Han sä­ger att många jä­ga­re är nöj­da med ett mind­re byte och kött så det fyl­ler den eg­na fry­sen.

Men det finns ock­så många jä­ga­re i de sto­ra stä­der­na som tap­pat den na­tur­li­ga kon­tak­ten till jak­ten. De har in­te läng­re till­gång till far­fars mark och de sak­nar li­cens. Den här grup­pen läm­par sig väl som gästjä­ga­re, sä­ger Wik­ström.

Viltcentra­len har till­sam­mans med yr­kes­hög­sko­lan No­via, Svens­ka han­dels­hög­sko­lan och Åbo uni­ver­si­tet kart­lagt de ut­ma­ning­ar som hjor­tjak­ten tam­pas med – och hur man löst pro­ble­men. Gästjä­ga­re är en lös­ning, nya mo­del­ler för kött­han­te­ring­en är en an­nan.

Bland med­vet­na kon­su­men­ter finns det en skri­an­de ef­ter­frå­gan på in­hemskt vilt men i nu­lä­get im­por­te­ras myc­ket från bland an­nat Nya Ze­e­land och Est­land. Jä­gar­nas kött kan sät­tas i om­lopp ge­nom rätt han­te­ring, mark­nads­fö­ring och för­sälj­ning.

Slå ihop små jakt­lag?

Men stör­re vo­ly­mer och de hy­gi­en­krav det för med sig blir svå­ra för ett li­tet jakt­lag, vil­ket blir tyd­ligt i fal­let Hitis. Wik­ström vid Viltcentra­len fö­re­slår att fle­ra små jakt­lag kan slå ihop si­na kraf­ter för att kun­na byg­ga ge­men­sam­ma slakt­hus och nya lo­ka­ler för kött­han­te­ring.

Han sä­ger att ock­så små lag här mås­te ta sitt an­svar för att mins­ka hjort­stam­men, även om det för med sig vis­sa sats­ning­ar.

– Al­la jä­ga­re vet att jakt för med sig myc­ket jobb. Att ba­ra ja­ga och in­te job­ba för det går in­te ihop.

Da­gen bör­jar gå mot ef­ter­mid­dag på Hitis men än­nu har hjor­tar­na in­te gett sig ut på vägar­na. Luf­ten står stil­la på den an­nars så blå­si­ga ön när Su­ne From­holz kör till­ba­ka hemåt. Lju­det av däck mot grus­väg kly­ver tyst­na­den.

Van­ligt­vis bru­kar det till hemester­fi­rar­nas för­tret vim­la av hjor­tar på vägar­na. From­holz har satt upp en skylt som var­nar för hjor­tar vid färj­fäs­tet.

Som från ing­en­stans hop­par en vitsvans­hjort fram från en av de om­gi­van­de går­dar­na. Den stannar någ­ra me­ter fram­för mo­tor­hu­ven och spän­ner för en se­kund blic­ken i jä­ga­ren. Se­dan går den vi­da­re.

FOTO: JUS­SI NUKARI/LEHTIKUVA

An­ni­ka Lam­min­hei­mo och Su­ne From­holz dis­ku­te­rar hjort­lä­get på Hitis. Su­ne From­holz tyc­ker att de kri­tis­ka by­bor­na in­te rik­tigt för­står den pro­ble­ma­tik jä­gar­na står in­för.

Mitt på en slätt står jä­ga­ren Eric Malm­lunds göm­stäl­le i det höga grä­set. Här kan han sit­ta och vän­ta på by­tet i tim­mar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.