Coronahopp för klimatet

Skövlingen av regnskogen i Amazonas tar fart igen. Redan nu brinner ett ännu större område än i fjol, men det är något som inte riktigt nått över nyhetströskeln. Håller ansiktsskydd brandlukten borta?

I coronakrisens skugga har nya värmerekord den här sommaren slagits i världen. Det påminner oss om att klimatförändringen och den globala uppvärmningen inte tagit någon paus på grund av den pandemi vi bekämpar.

I amerikanska Death Valley uppmättes för några dagar sedan världens genom tiderna högsta temperatur. I Kalifornien härjar redan de årliga skogsbränderna. Det har inte regnat på många månader och tyvärr är man bara i början av skogsbrandssäsongen. Det är inte bara i Amerika som det är varmt. I Mellanöstern har det också varit fruktansvärt hett med temperaturer på över 50 grader i bland annat Iraks huvudstad Bagdad. Sibirien har också uppmätt mycket höga temperaturer och där finns stora frågetecken om hur det kommer att påverka permafrosten.

Den globala uppvärmningen påverkas av våra utsläpp. Det gör att vi kan vända på utvecklingen, men det kräver då också konkreta åtgärder samtidigt som vi bekämpar en pandemi. Kanske kan pandemin också innebära lite hopp för klimatarbetet.

Sedan coronavirusets utbrott har världens läkemedelsindustri, universitet och forskare lagt i högsta växeln med att hitta ett vaccin mot viruset. Det här är hela världens gemensamma prioritet nummer ett. Många länder har redan förbundit sig att med enorma summor köpa vaccin trots att de inte ens är färdigutvecklade.

Tänk om vi kunde få samma konkreta engagemang i klimatarbetet. Om den gemensamma viljan vi ser att bekämpa coronaviruset, och de enorma resurser som snabbt hittats för det, också skulle användas för klimatarbetet skulle det gå oerhört mycket snabbare att bromsa den globala uppvärmningen. Det här inger hopp eftersom det visar att det går att åstadkomma saker snabbt bara man har en tillräckligt stark gemensam vilja.

Samma vilja borde hittas också i klimatarbetet där världen verkligen behöver gå från ord till handling. Den viljan kunde också stöda den ekonomiska återhämtningen i världen och i Finland efter coronakrisen. Mer satsningar på förnyelsebar energi, ny teknologi och på att spara energi skulle göra Finland mer självförsörjande och också stöda våra exportföretag och skapa arbetstillfällen. Vi har redan företag som är ledande på att bland annat göra världens mest effektiva fartygsmotorer eller elektriska lösningar. Investeringar i ny teknik som använder mindre energi stöder således våra företag, det minskar driftskostnader och stöder klimatet.

Ett stort räddningspaket ska komma från EU:s sida. Det skulle vara ytterst viktigt att använda de pengarna i hela EU till just detta område. På det viset kan vi stöda företag och arbetstillfällen, utvecklingen av ny teknik och stärka självförsörjningen i hela Europa samtidigt som vi gör en omställning till klimatneutral teknik som bromsar den globala uppvärmningen.

Coronaviruset visar att världen kan samla sig för att uppnå ett gemensamt mål då det finns en tillräckligt akut hotbild. Det visar också att det skulle gå att sätta i en mycket högre växel i klimatarbetet bara vi skulle lyckas uppbåda samma gemensamma vilja. Det borde vi göra.

”Samma vilja borde hittas också i klimatarbetet där världen verkligen behöver gå från ord till handling. Den viljan kunde också stöda den ekonomiska återhämtningen i världen och i Finland efter coronakrisen.” MATS LöFSTRöM är Ålands riksdagsledamot och förste vice ordförande för svenska riksdagsgruppen.

Minns ni skogsbränderna i Amazonas för ett år sedan? Planetens lungor brann, brändes upp för att ge lebensraum åt köttindustrin och den vegetariska livsmedelsindustrin. Med presidentens välsignelse gick hänsynslösa kriminella till angrepp för att förstöra inte bara Brasiliens naturresurser, utan vår planets sista försvarsmekanism mot den skenande klimatuppvärmningen.

Upprördheten var stor och EU hotade med sanktioner för att få ett slut på förstörelsen. Sedan kom hösten och ett lugn lade sig över den rykande svedjemarken, stor som flera europeiska länder sammantagna. EU slöt till och med ett handelsavtal med sydamerikanska länder inklusive Brasilien, som om inget hade hänt. Och med våren kom ett annat existentiellt hot mot mänskligheten smygande. Det fanns inte längre plats i medierna för annat än reserestriktioner, lockdowns, ansiktsskydd, för att inte tala om de katastrofala ekonomiska följderna av coronakrisen och hur vårt samhälle har förändrats i dess spår.

Under tiden planerade de kriminella nätverk som styr livsmedelsindustrin i Brasilien säsongstarten för den årliga offensiven mot regnskogen. Hur ser det ut i dag? Just nu brinner det för fullt igen, på ett område som är ännu större än det som förstördes i fjol. En ledare för indianbefolkningen i Amazonas säger i en intervju för österrikiska ORF att detta inte bara är ett krig mot regnskogen, utan ett folkmord på ursprungsbefolkningen. Skogsindianer tvingas fly från sina reservat, som bränns ner trots att de är skyddade av lagen. Ett teoretiskt skydd. I Brasilien står de som kan muta politiker över lagen. President Jair Bolsonaro fortsätter att hålla sin skyddande hand över mordbrännarna.

Var är de upprörda protesterna från i fjol? Världen har fått annat att oroa sig för än att planeten förstörs av kortsynt rövarkapitalism. Briljant sammanfattat i en skämtteckning i tidningen Falter: Två män ser ett trafikljus av den typ som regeringen har föreslagit ska sättas upp vid infarten till kommuner och orter, rött betyder coronaisolering, gult försiktighet och grönt fri fart. Ena mannen: Herregud! Allt rött! De kommer att stänga allt! Och nu kommer vi alla att dö! Andra mannen: Oroa dig inte, det där är inte coronatrafikljuset, det är bara klimattrafikljuset. Ingenting kommer att stängas. Och vi kommer att dö först senare.

Men vi behöver naturligtvis inte åka så långt som till Brasilien för att se hur naturen skövlas av rövarkapitalister. Det pågår alldeles runt knutarna. Centraleuropas sista vildmarker huggs ner för att mätta den hungriga trävaruindustrin. Ett naturreservat i Slovakien har förlorat halva sin skogsareal trots att det ligger i en nationalpark. Skurkbolaget som fällt skogen ägs av en österrikisk trävaruhandlare. I västra Rumänien, i ett område i Siebenbürgen som är en av Europas sista stora gammelskogar, är skogshuggarna muntert i farten. Den enorma nationalparken genomkorsas av timmervägar, truckar med hundraåriga träd kör i väg i riktning Västeuropa, och landskapet förfulas av kalhuggna bergssluttningar. Märkväl att detta är en nationalpark skyddad i lag.

Allt detta är möjligt på grund av den korruption som genomsyrar samhällena både i Brasilien och i Centraleuropa. EU:s protester har hittills klingat ohörda och inte ens EU-domstolar har lyckats få någon ändring till stånd.

Brandröken över Amazonas stiger upp i atmosfären och blandar sig med andra koldioxidutsläpp som värmer upp klimatet i allt snabbare takt. I Europa tycks ingen kunna stoppa trävarumaffians framfart. Och allt detta är andra rangens nyheter i ett medialandskap som bara tycks klara av ett enda stort tema i taget. Vi lever sannerligen i intressanta tider.

Det brinner för fullt i Amazonas igen, men de ödesdigra konsekvenserna för hela världens klimat når inte över nyhetströskeln i coronatider.