Inkomstskillnader, so what?

OJäMLIKHET Inkomstskillnader, vad är det med det? frågar sig professorerna Kate Pickett (Universitetet i Nottingham) och Richard Wilkinson (York, Sussex, Nottingham) i sin bok The Spirit Level (Vattenpasset) 2009. Det är skäl att uppmärksamma deras forskning med anledning av den stort upplagda rapporten Ojämlikheten i Finland 2020. Rapporten uppmärksammas med en artikel i HBL 19.8. under rubriken Rapport: Klyftan mellan rika och fattiga har vidgats i Finland. Artikeln nämner sambandet mellan fattigdom och hälsa, vilket också kommenteras av Tommy Westerlund på ledarplats.

Alla känner vi på oss att hälsa och sociala problem på något sätt hänger samman med inkomster. Pickett och Wilkinson studerar det eventuella sambandet mellan inkomstskillnader och hälsa. Resultatet är förbluffande. Som mått på hälsa och sociala problem använder de sig av en internationellt accepterad koefficient som är en sammanvägning av tio komponenter: livslängd, tonårsfödslar, fetma, psykisk ohälsa, självmord, ovillkorliga fängelsedomar, förtroende för medmänniskor och samhälleliga institutioner, rörlighet mellan samhällsklasser, utbildning och barnadödlighet. Sexton länder offentliggör information om nio eller alla tio av dessa komponenter, fem har uppgifter om åtta av tio.

I en jämförelse mellan dessa länder hittar Pickett och Wilkinson inget samband mellan nämnda koefficient (för hälsa och sociala problem) och medelinkomsten. Hälsan är inte sämre och de sociala problemen inte större i de fattigare länderna än i de rikare. När forskarna däremot tittar på korrelationen mellan koefficienten för hälsa och sociala problem och inkomstskillnader hittar

Författarna gör ingående och övertygande analyser som visar att deras resultat inte strider mot sunt förnuft. Än märkligare måhända, de visar att välbefinnandet ökar med minskande inkomstklyftor för såväl rika som fattiga medborgare.

de ett nära samband; i länder med större inkomstskillnader är medborgarnas hälsa sämre och deras sociala problem större än i länder med mindre inkomstskillnader.

Pickett och Wilkinson går sedan igenom koefficientens tio komponenter en efter en och finner att medborgarna i stater med stora inkomstskillnader som regel klarar sig sämre i jämförelse med medborgare i mera jämlika stater. Författarna gör ingående och övertygande analyser som visar att deras resultat inte strider mot sunt förnuft. Än märkligare måhända, de visar att välbefinnandet ökar med minskande inkomstklyftor för såväl rika som fattiga medborgare.

Kort sagt, minskande inkomstklyftor är i allas intresse. Det är snarare till vår självbevarelsedrift än till vårt rättsmedvetande man skall vädja om man talar för minskande inkomstklyftor.