Kan man äta fisk ibland?

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - JEANETTE ÖHMAN

De fles­ta står in­te ut med att hö­ra om hun­dar som plå­gas. Lät­ta­re är det att bort­se från angsti­ga gri­sar. Och den fiskä­tan­de ve­ge­ta­ri­a­nen har länge fått rö­ra sig fritt med sin höga mo­ral som ic­ke-dägg­djursä­ta­re. Jeanette Öhman har läst om den mo­der­na ve­go­klas­si­kern Äta djur.

För­ra som­ma­ren ute i den väst­ny­länds­ka skär­går­den fick min då ni­o­å­ri­ge son me­ta för förs­ta gång­en i sitt liv. He­la vå­ren ha­de han pra­tat om hur det skul­le kän­nas att få napp och dra upp fis­ken ur ha­vet. När han sen stod där på klip­pan i kvälls­so­len och drog upp in­te ba­ra en ut­an he­la tre ab­bor­rar var hans lyc­ka gjord. I un­ge­fär en mi­nut. Se­dan gick det upp för ho­nom att han skul­le va­ra tvung­en att dö­da fis­kar­na för att vi skul­le kun­na äta upp dem. Jag fick va­ra med pre­cis där och då in­sik­ten slog ho­nom: dju­ren vi äter är va­rel­ser som en gång var le­van­de och som se­dan dö­dats. I bör­jan av ju­li 2019, blev min son ve­ge­ta­ri­an.

Det har gått mer än tio år se­dan jag läs­te Jo­nat­han Safran Fo­ers bok Äta djur, men jag tän­ker fort­fa­ran­de of­ta på den. I för­or­det skri­ver Safran Fo­er om när han nio år gam­mal frå­gar sin ton­å­ri­ga barn­vakt var­för hon in­te äter kött. Barn­vak­ten sä­ger att hon vill le­va ett liv där hon in­te or­sa­kar and­ra le­van­de va­rel­ser onö­digt li­dan­de. Den här kom­men­ta­ren är li­ka lo­gisk för en ni­o­å­ring som för en vux­en män­ni­ska. Det är själv­klart att strä­va ef­ter att le­va ett liv där vi und­vi­ker att gö­ra and­ra va­rel­ser il­la. Vi slår var­ken de som är mind­re el­ler stör­re.

Ef­ter barn­vak­tens enk­la för­kla­ring blev ni­o­å­ri­ga Jo­nat­han ve­ge­ta­ri­an. Se­dan bör­jar han äta kött igen. Det är så lätt (och gott!) att äta kött. På uni­ver­si­te­tet be­stäm­mer han sig för att han egent­li­gen in­te gil­lar djur och att det där­för är okej va­ra köt­tä­ta­re. Att äta kött är tra­di­tion. Ef­tersom mat är kul­tur och vi mest av allt ba­se­rar vår di­et på histo­ria och käns­lor är det svårt att by­ta ut det vi har på var­dags­tall­ri­ken.

Ma­ten vi äter de­fi­ni­e­rar oss som män­ni­skor. Att by­ta di­et är att by­ta iden­ti­tet.

En var­dag­lig livs­lögn

Safran Fo­er bör­jar lä­sa fi­lo­so­fi, träf­far kvin­nan han ska gif­ta sig med och blir ve­ge­ta­ri­an igen när han och hans fru vän­tar sitt förs­ta barn. Han vet näm­li­gen in­te hur han ska för­kla­ra för ett barn att han är fullt med­ve­ten om det otro­li­ga li­dan­de han or­sa­kar ge­nom att stö­da in­dust­ri­ell djurupp­föd­ning och ge­nom att fort­sät­ta äta kött.

Det finns nå­got fa­sci­ne­ran­de i pa­ra­dox­en, el­ler kanske livs­lögn­en, vi kon­fron­te­ras med de fles­ta da­gar. Vi äls­kar vå­ra hus­djur och blir ra­san­de när vi lä­ser om djur som be­hand­lats il­la i djur­par­ker el­ler på tu­ristor­ter. När bil­der från ki­ne­sis­ka hund­mark­na­der sprids på so­ci­a­la me­di­er är det omöj­ligt att in­te bli il­lamå­en­de av hur de här gul­li­ga och lo­ja­la hus­dju­ren be­hand­las. Än­då äter vi biff och låt­sas in­te om att broi­ler­fi­lén vi fis­kat upp i kyl­dis­ken är ett djur som i det vil­da kun­de le­va upp till tio år, men nu får mind­re än sex vec­kor på jor­den. Vi strun­tar i att det gul­li­ga lam­met ald­rig får upp­le­va som­ma­räng­en ef­tersom det är sam­ma va­rel­se vi äter upp på påsken. Och väl­jer att in­te kopp­la ihop rev­bens­spjäll med gris­kul­ting­ar.

Äta fisk

Själv är jag ing­en bätt­re män­ni­ska. Jag äter fisk ibland. För att po­le­ra min au­ra som God Per­son in­ta­lar jag mig att fis­ken som ni­o­å­ring­en dra­git upp ur Ös­ter­sjön an­tag­li­gen levt ett nå­gorlun­da gott liv. Den be­hö­ver in­te li­da in­nan döds­ö­gon­blic­ket. Jag väl­jer att in­te tän­ka så myc­ket när jag be­stäl­ler sus­hi. Jag fo­ku­se­rar hell­re på att jag i al­la fall in­te äter bacon som kom­mer från en miss­hand­lad gris full av ång­est och an­ti­bi­o­ti­ka. Gri­sar lär dess­utom va­ra myc­ket smar­ta­re än hun­dar.

Fis­kar kan in­te skri­ka och det är svårt att lä­sa ex­akt hur myc­ket pa­nik som finns i de­ras ögon när de med en syl­vass krok dras upp ur sitt ele­ment. Det är lät­ta­re att för­sva­ra sitt fiskä­tan­de än sitt dägg­djursä­tan­de. Dess­utom är det svå­ra­re att äls­ka en fisk än ett hus­djur. De fles­ta av oss, skri­ver Safran Fo­er, skul­le ha svårt att slå in en kniv mel­lan ögo­nen på en hund, me­dan vi upp­le­ver att vi för­bar­mar oss över fis­ken vi pre­cis fis­kat upp när vi tar li­vet av den.

Enorm sus­hitall­rik

Till och med djur­ha­ta­re har på sisto­ne bör­jat dra ner på köt­tet när de blir med­vet­na om den enor­ma be­last­ning kött­pro­duk­tio­nen har på

mil­jö och kli­mat. Nu finns det dess­utom växt­ba­se­rat kött att ta till. Det ser ut som kött, sma­kar som kött och blö­der till och med som en biff, me­dan mil­jö­be­last­ning­en och li­dan­det är mi­ni­me­rat. Än så länge finns det ty­värr ing­en fisk­fri fisk.

Länge har den fiskä­tan­de ve­ge

ta­ri­a­nen fått rö­ra sig fritt med sin höga mo­ral och iden­ti­tet som ic­kedägg­djursä­ta­re. När jag lä­ser om Äta djur in­ser jag än­då mot­vil­ligt att fis­ken ock­så är ett djur och att det in­te ba­ra hand­lar om den sus­hi jag be­stäl­ler in: ”För var­je fisk som fång­as, ham­nar en mängd and­ra i nä­tet. Tänk dig att du blir ser­ve­rad en tall­rik sus­hi. Men på tall­ri­ken lig­ger ock­så al­la and­ra djur som dö­dats för din sus­hi­por­tion. Den tall­ri­ken skul­le be­hö­va va­ra så där en och en halv me­ter i di­a­me­ter. 3,3 mil­jo­ner ha­jar dör var­je år för att de fast­nat i nä­ten. Ska ha­jen be­hö­va dö ut för en fut­tig sus­hi?”.

Och då har vi in­te ens bör­jat ta­la om od­lad fisk som le­der till över­göd­ning och dö­da bott­nar, lax­lus, svamp och öpp­na sår. Det finns till och med forsk­ning som vi­sar att fis­kar kän­ner smär­ta.

Det finns ing­en ur­säkt att äta fisk. För­u­tom kanske om man själv me­tar upp den, dö­dar den barm­här­tigt och ber sin mam­ma ste­ka den i smör. Men då mås­te man va­ra okej med att ta li­vet av dju­ret. Och nu är vi till­ba­ka där vi bör­ja­de: Är det verk­li­gen okej att dö­da and­ra va­rel­ser i onö­dan?

Skri­ben­ten är jour­na­list och för­fat­ta­re och kom­mer i höst ut med häst­bo­ken Vi­ta lögn­er och höga hin­der

FOTO: JEFF MERMELSTEI­N

Jo­nat­han Safran Fo­er fick 2009 stort ge­nom­slag med sin bok Ea­ting ani­mals, i svensk över­sätt­ning som Äta djur på Norsted­ts (2011).

Foto: KhaKi­mul­lin aleK­sandr/mostphotos

Det finns ing­en ur­säkt att äta fisk. För­u­tom kanske om man själv me­tar upp den, dö­dar den barm­här­tigt och ber sin mam­ma ste­ka den i smör, skri­ver Jeanette Öhman ef­ter att ha läst om bo­ken Äta djur av Jo­nat­han Safran Fo­er.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.