Kan man äta fisk ibland?
De flesta står inte ut med att höra om hundar som plågas. Lättare är det att bortse från angstiga grisar. Och den fiskätande vegetarianen har länge fått röra sig fritt med sin höga moral som icke-däggdjursätare. Jeanette Öhman har läst om den moderna vegoklassikern Äta djur.
Förra sommaren ute i den västnyländska skärgården fick min då nioårige son meta för första gången i sitt liv. Hela våren hade han pratat om hur det skulle kännas att få napp och dra upp fisken ur havet. När han sen stod där på klippan i kvällssolen och drog upp inte bara en utan hela tre abborrar var hans lycka gjord. I ungefär en minut. Sedan gick det upp för honom att han skulle vara tvungen att döda fiskarna för att vi skulle kunna äta upp dem. Jag fick vara med precis där och då insikten slog honom: djuren vi äter är varelser som en gång var levande och som sedan dödats. I början av juli 2019, blev min son vegetarian.
Det har gått mer än tio år sedan jag läste Jonathan Safran Foers bok Äta djur, men jag tänker fortfarande ofta på den. I förordet skriver Safran Foer om när han nio år gammal frågar sin tonåriga barnvakt varför hon inte äter kött. Barnvakten säger att hon vill leva ett liv där hon inte orsakar andra levande varelser onödigt lidande. Den här kommentaren är lika logisk för en nioåring som för en vuxen människa. Det är självklart att sträva efter att leva ett liv där vi undviker att göra andra varelser illa. Vi slår varken de som är mindre eller större.
Efter barnvaktens enkla förklaring blev nioåriga Jonathan vegetarian. Sedan börjar han äta kött igen. Det är så lätt (och gott!) att äta kött. På universitetet bestämmer han sig för att han egentligen inte gillar djur och att det därför är okej vara köttätare. Att äta kött är tradition. Eftersom mat är kultur och vi mest av allt baserar vår diet på historia och känslor är det svårt att byta ut det vi har på vardagstallriken.
Maten vi äter definierar oss som människor. Att byta diet är att byta identitet.
En vardaglig livslögn
Safran Foer börjar läsa filosofi, träffar kvinnan han ska gifta sig med och blir vegetarian igen när han och hans fru väntar sitt första barn. Han vet nämligen inte hur han ska förklara för ett barn att han är fullt medveten om det otroliga lidande han orsakar genom att stöda industriell djuruppfödning och genom att fortsätta äta kött.
Det finns något fascinerande i paradoxen, eller kanske livslögnen, vi konfronteras med de flesta dagar. Vi älskar våra husdjur och blir rasande när vi läser om djur som behandlats illa i djurparker eller på turistorter. När bilder från kinesiska hundmarknader sprids på sociala medier är det omöjligt att inte bli illamående av hur de här gulliga och lojala husdjuren behandlas. Ändå äter vi biff och låtsas inte om att broilerfilén vi fiskat upp i kyldisken är ett djur som i det vilda kunde leva upp till tio år, men nu får mindre än sex veckor på jorden. Vi struntar i att det gulliga lammet aldrig får uppleva sommarängen eftersom det är samma varelse vi äter upp på påsken. Och väljer att inte koppla ihop revbensspjäll med griskultingar.
Äta fisk
Själv är jag ingen bättre människa. Jag äter fisk ibland. För att polera min aura som God Person intalar jag mig att fisken som nioåringen dragit upp ur Östersjön antagligen levt ett någorlunda gott liv. Den behöver inte lida innan dödsögonblicket. Jag väljer att inte tänka så mycket när jag beställer sushi. Jag fokuserar hellre på att jag i alla fall inte äter bacon som kommer från en misshandlad gris full av ångest och antibiotika. Grisar lär dessutom vara mycket smartare än hundar.
Fiskar kan inte skrika och det är svårt att läsa exakt hur mycket panik som finns i deras ögon när de med en sylvass krok dras upp ur sitt element. Det är lättare att försvara sitt fiskätande än sitt däggdjursätande. Dessutom är det svårare att älska en fisk än ett husdjur. De flesta av oss, skriver Safran Foer, skulle ha svårt att slå in en kniv mellan ögonen på en hund, medan vi upplever att vi förbarmar oss över fisken vi precis fiskat upp när vi tar livet av den.
Enorm sushitallrik
Till och med djurhatare har på sistone börjat dra ner på köttet när de blir medvetna om den enorma belastning köttproduktionen har på
miljö och klimat. Nu finns det dessutom växtbaserat kött att ta till. Det ser ut som kött, smakar som kött och blöder till och med som en biff, medan miljöbelastningen och lidandet är minimerat. Än så länge finns det tyvärr ingen fiskfri fisk.
Länge har den fiskätande vege
tarianen fått röra sig fritt med sin höga moral och identitet som ickedäggdjursätare. När jag läser om Äta djur inser jag ändå motvilligt att fisken också är ett djur och att det inte bara handlar om den sushi jag beställer in: ”För varje fisk som fångas, hamnar en mängd andra i nätet. Tänk dig att du blir serverad en tallrik sushi. Men på tallriken ligger också alla andra djur som dödats för din sushiportion. Den tallriken skulle behöva vara så där en och en halv meter i diameter. 3,3 miljoner hajar dör varje år för att de fastnat i näten. Ska hajen behöva dö ut för en futtig sushi?”.
Och då har vi inte ens börjat tala om odlad fisk som leder till övergödning och döda bottnar, laxlus, svamp och öppna sår. Det finns till och med forskning som visar att fiskar känner smärta.
Det finns ingen ursäkt att äta fisk. Förutom kanske om man själv metar upp den, dödar den barmhärtigt och ber sin mamma steka den i smör. Men då måste man vara okej med att ta livet av djuret. Och nu är vi tillbaka där vi började: Är det verkligen okej att döda andra varelser i onödan?
Skribenten är journalist och författare och kommer i höst ut med hästboken Vita lögner och höga hinder