Jobb = Hägring 21

SYSSELSÄTTNING Li Andersson skrev en enligt min åsikt viktig kolumn, ”Sysselsättningsdebatten fokuserar fel” (HBL 21.8).

Sysselsättningen anses av både regering och opposition vara Finlands nyckelproblem just nu.

Andersson kritiserar Finansministeriet för att basera sin analys enbart på kalkyler om ekonomiska incentiv: ”Man antar med andra ord att varje försämring i arbetslöshetsunderstödet ökar sysselsättningen i och med att folk får ett större behov av arbete då deras utkomst försämras.”

Ekonominobelisten Paul

Krugman behandlade nyligen frågan i ett något annat sammanhang. Den gällde president Trumps plan att sänka stödet till de arbetslösa som drabbats av coronapandemin. Det skulle enligt honom ge de arbetslösa incentiv att söka jobb. Krugman påpekar att efterfrågan på arbete inte är given. Att söka jobb som inte finns hjälper inte.

Det är att jaga en hägring. Det är möjligt att Finansministeriet har en kalkyl på hur många jobb det finns att söka. Den kunde gärna presenteras.

Krugman skriver också att uteblivet stöd till arbetslösa sänker deras konsumtion, och därmed minskar den sysselsättning som konsumtionen skapar. Ingår denna mekanism i Finansministeriets kalkyler?

Att öka människors utbud av arbete hjälper inte ifall det saknas tillräcklig efterfrågan i företagen.

Helt frånsett detta kan man ifrågasätta de primitiva behavioristiska antaganden om mänskliga motiv som ligger bakom sysselsättningspolitiken.