”Finlands nationella identitet bygger på att man var ett offer”
Främlingsfientligheten och antisemitismen har ökat som en konsekvens av coronakrisen, rapporteras det från olika håll i världen. Den finskbrittiska forskaren Simo Muir menar att detta är en uråldrig mekanism i osäkra tider – att hitta en syndabock. I Finland har antisemitismen historiskt varit ett tabu, inte öppet våldsam men ändå närvarande.
Simo Muir forskar i bland annat antisemitism vid Helsingfors universitet. Han menar att det var först i slutet av 1970-talet som man började diskutera antisemitism i de finska akademiska kretsarna. Perioden kring kalla kriget karaktäriserades annars av tystnad kring ämnen med politisk sprängkraft även inom vetenskapen. Att börja nysta i trådarna skulle innebära att Finlands egna handlingar kopplat till Förintelsen och nazismen skulle komma upp till ytan – vilket man undvek. Muir forskar nu huvudsakligen om antisemitismen i Finland under 1930-talet.
– Tittar man på det kollektiva finska minnet från denna period så finns det ett väldigt starkt historiskt narrativ om hur Finland var. I detta narrativ finns det inget utrymme för antisemitism och därför talade man inte om det, varken i allmänhet eller i vetenskapliga kretsar.
Muir säger att den generella konsensusen om att antisemitism inte fanns i Finland var, och är, en produkt av Finlands självförståelse under kalla kriget.
– Man vill från Finlands sida framhäva att man inte var en del av det ideologiskt nazistiska även om man var allierade med tyskarna under andra världskriget.
– Finlands nationella identitet bygger på att man var ett offer under krigstiden – och då kan man inte på samma gång vara någon slags förövare på andra plan, det fungerar inte i det gemensamma narrativet. All historia är ett resultat av en identitetskonstruktion.
Att prata om antisemitism har i den finska debatten blivit synonymt med nazism menar Muir, vilket försvårar diskussionen då begreppen även finns fristående från varandra. Ett exempel är till exempel diskussionen om Sibelius dagböcker från tonåren, där man hittade vad Muir kallar ”tidsenliga tankar för någon i hans kretsar” – vilka karaktäriseras av en starkt nedsättande inställning mot judar – utan att Sibelius för den skull behövde vara nazist.
– Diskussionen blir problematisk då begreppen behandlas synonymt och fastnar i skyttegravar. Det är så mycket mera komplext än så och det finns mängder av gråzoner.
Finland skonat från våldsam antisemitism
– Antisemitismen fanns i Finland långt innan nazismen var aktuell. När Finland var en del av Ryssland följde den finska antisemitismen samma mönster som den ryska, med undantaget att den aldrig blev våldsam i Finland.
Under det ryska imperiet präglades det judiska livet av regelbundna utdrivningar. I jämförelse var situationen i det självständiga Finland, även under krigstid, betydligt bättre för de finska judarna som länge bott i landet, som generellt behandlades hyfsat bra och skyddades under andra världskriget.
– Genom att enbart lyfta fram denna sida kan man också förstärka berättelsen om Finlands ideologiska avstånd från nazisternas Tyskland.
I Finland präglas den antisemitiska historien framför allt av incidenter som avböjda avhandlingar, diskvalificerade vinnare i idrottstävlingar och förbud mot musiker att uppträda på vissa ställen. Det var även först vid Finlands självständighet som judar blev fullvärdiga medborgare.
Även inom de judiska kretsarna var tabun stark.
– I en fallstudie jag gjorde förklarade en gammal judisk dam att det i princip var förbjudet att prata om upplevelser av antisemitism i offentligheten. Det var opassande och absolut inget man fick göra.
Debatt i de akademiska kretsarna
När Muir och några andra forskare lyfte fram de historiska incidenterna väcktes många krav på upprättelse för de utsatta. I Kjell Westös bok Hägring 38 kan man bland annat följa den lågmälda antisemitismen i Finland: boken tar bland annat upp en incident då en judisk idrottsman petades bort från prispallen 1938 på grund av sitt judiska ursprung. Denna man hette i verkligheten Abraham Tokazier, och efter att Westös bok kom ut 2013 tilldelades Tokazier erkännelse och guldmedalj postumt, utifrån målfoton som bland annat Hufvudstadsbladet publicerat 1938.
Den finska forskningen och debatten kring antisemitism är alltså väldigt ung och inte helt friktionsfri. En annan debatt som Muir själv startade gällde den judiska doktoranden Israel-Jakob Schur, vars avhandling blev avvisad på 1930-talet på osakliga grunder enligt Muir – framför allt på grund av att Schur var jude. Efter en artikel Muir publicerade 2006 påbörjades en utredning ifall Helsingfors universitet skulle ge Schur doktorstiteln postum. Utredningen kom dock fram till att inget osakligt hade skett – vilket blev startskottet för en intern debatt på universitetet som även väckte internationell förundran.
– Det mest chockerande var sättet som vissa professorer sopade det under mattan. Någon beskrev det som en Pandoras ask. Det var professorer som försökte skydda sina företrädare då de kände att kritiken var personligt riktad.
– Det var en ögonöppnare för mig och jag har inte så högt förtroende för Helsingfors universitet och den finska akademin i det här avseendet längre. Det finns en lång historia av detta och i stället för att hantera situationen så skyddas den stora tystnaden.
Muir berättar att händelsen väckt uppmärksamhet även vid andra universitet, bland annat i Tyskland och i Storbritannien.
– Det ser såklart alltid dåligt ut när man lyfter fram en mörk historia.
Muir säger dock att det är nödvändigt att se och komma ihåg det ”dåliga” och att man ska kunna lyfta dessa saker utan att anklagas för att göra en höna av en fjäder eller att man har ovetenskapliga motiv. En viktig fråga för honom är: Måste det vara en våldsam antisemitism för att man ska kunna prata om den?
– Det finns en latent antisemitism i Finland och om man upprätthåller tystnaden kring den är det svårt att rapportera om den och förbättra situationen. I Finland vill man komma ihåg tanken om en finsk-judisk succéhistoria – man slogs sida vid sida och allt var bra. Att prata om den finska antisemitismen förstör den perfekta bilden.
Den judiska befolkningen har alltid varit förhållandevis liten i Finland, men på samma gång har de antisemitiska incidenterna varit förvånansvärt många med hänsyn till storleken.
– De olika antisemitiska riktningarna är komplexa. De lever sitt eget liv frikopplat från de judiska församlingarna i Finland och det finns många varierande judefientliga trender parallellt.
Muir säger att det är en tidlös trend att på antisemitiskt vis skylla allt det onda på judar.
– Det är något som alltid dyker upp i osäkra tider som nu med coronakrisen. Det är en uråldrig mekanism i det kristna arvet som finländare ännu i dag blir förföljda av.