Jan Guil­lous 1900-tal tog slut 2001

I ett till­stånd av to­tal men­tal ut­matt­ning sat­te Jan Guil­lou punkt för sin ro­man­se­rie om 1900-ta­let. Nu kom­mer Slu­tet på histo­ri­en, den ti­on­de och sista ro­ma­nen om ett år­hund­ra­de som lan­dar i mör­ker.

Hufvudstadsbladet - - News - ERIKA JOSEFSSON/TT kul­tur@hbl.fi

Den 10 sep­tem­ber 2001 var en­ligt Jan Guil­lou slu­tet på ett se­kel. Ef­ter ter­ror­at­tac­ker­na 11 sep­tem­ber 2001 var ing­et sig läng­re likt.

1900-ta­lets sista dag är en­ligt Jan Guil­lou in­te mil­len­ni­e­skif­tet, pus­sar­na, fes­ten, par­tyt. Den in­träf­far se­na­re: den 10 sep­tem­ber 2001, da­gen in­nan World Tra­de Cen­ter tillin­tet­gjor­des i en ter­ror­at­tack ut­an hi­sto­risk jäm­fö­rel­se.

– Den 11 sep­tem­ber bör­jar en ny tids­ål­der, det är ett gans­ka svart slut, men nå­got an­nat ha­de in­te va­rit möj­ligt.

Jan Guil­lou var 65 år när han in­led­de sin se­rie om 1900-ta­let med Bro­byg­gar­na, den förs­ta ro­ma­nen om de nors­ka brö­der­na Lau­rit­zen. Nu har han just fyllt 76. De se­nas­te tio åren har han vigt åt vad han kal­lar ”ett te­o­re­tiskt sett omöj­ligt pro­jekt”, där­till i den ex­tremt höga takt som det var tänkt från bör­jan: en bok om året, pre­cis som när han skrev si­na ti­di­ga­re bokse­ri­er om agen­ter och me­del­tids­rid­da­re.

Mer krä­van­de

Men den här gång­en skul­le han skri­va re­se­archtung nu­tids­hi­sto­ria ut­i­från en och sam­ma släkt. Just ef­ter­forsk­ning­ar­na har va­rit mer krä­van­de än vad han ha­de fö­re­ställt sig.

– När jag skrev den sista me­ning­en ha­de jag en käns­la av att jag kun­de fal­la död ner, som lö­pa­ren i ett ma­ra­ton. Det gjor­de jag in­te, men men­talt föll jag ihop i nå­got slags ut­matt­ning.

Två må­na­der se­na­re är den men­ta­la ut­matt­ning­en kvar.

– Jag har i al­la fall gått i mål, det kun­de ha bli­vit bätt­re, men det kun­de ock­så ha bli­vit säm­re, sä­ger Jan Guil­lou som för egen del kon­kur­re­ra­de med den brit­tis­ka stor­säl­ja­ren Ken Fol­lett som un­ge­fär sam­ti­digt skild­ra­de 1900-ta­let i en tri­lo­gi.

– Ken Fol­lett är den en­de som jag kan jäm­fö­ra mig med i det här av­se­en­det och mi­na böc­ker är bätt­re.

In­te hel­ler ha­de Jan Guil­lou nå­gon hjälp av att skri­va om de se­na år­tion­den som han själv upp­levt. Tvärtom upp­lev­de han det som svå­ra­re att väl­ja, sov­ra och se klart. Bland au­ten­tis­ka per­so­ner, par­ti­er och hän­del­ser märks la­ser­man­nen, Ny De­mo­kra­ti och in­vandrar­mi­nis­ter Bir­git Frig­ge­bos för­sök att lug­na upp­rör­da in­vå­na­re i Rin­ke­by med att sjunga We shall over­come.

Ton­gi­van­de för Guil­lous 1990-tal blir dock den upp­dik­ta­de onkel Ha­rald, na­zist och fö­re det­ta SS-of­fi­cer som step­pa­de ut ur histo­ri­en re­dan i bok fy­ra. Ef­ter sin över­vint­ring i Ar­gen­ti­na dy­ker han nu upp på Stock­holms ga­tor och no­te­rar för­akt­fullt ”den höga fre­kven­sen” av svar­ta män­ni­skor.

– Tan­ken är för­stås att gö­ra ho­nom till sym­bol för den hö­gerex­tre­mism som upp­står i dag, och vi­sa på svå­rig­he­ten i att han­te­ra de jäv­lar­na, det är in­te all­tid lätt.

Den mo­der­na fa­scis­men mås­te för­stås ut­i­från bil­da­de och på­läs­ta na­zis­ter som Ha­rald, me­nar Guil­lou som lå­ter ho­nom re­la­ti­vi­se­ra För­in­tel­sen och jäm­fö­ra den med and­ra län­ders dö­dan­de.

– Man mås­te se den mo­der­na fa­scis­men ut­i­från Ha­rald. Han är ori­gi­na­let, me­dan ex­em­pel­vis Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na har bytt ut den tra­di­tio­nel­la an­ti­se­mi­tis­men mot isla­mo­fo­bi i stäl­let. Det är ba­ra en tak­tisk an­pass­ning till ti­den.

FOTO: NAINA HEL N JåMA/TT

Ivar Lo-Johansson skrev si­na bäs­ta böc­ker i 80-års­ål­dern fram­hål­ler Jan Guil­lou, 76, som ser en even­tu­ell hjärn­blöd­ning som den en­da an­led­ning­en till att gå i pen­sion.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.