Klas Östergren skriver om sitt sista möte på Svenska Akademien
I två och ett halvt år har Klas Östergren tigit om varför han valde att lämna Svenska Akademien. Nu bryter han tystnaden – samtidigt som han tar adjö av sin gamle romanhjälte Henry Morgan.
I Renegater, den tredje och egentligen aldrig planerade delen i trilogin som inleddes med Gentlemen 1980, redovisar författaren Klas Östergren för första gången sina skäl till att han lämnade Svenska Akademien.
Orsakerna klargörs i en avdelning med rubriken Rapport – i vilken alla personer har försetts med kodnamn relaterade till olika gräsarter.
– Hundra procent är sant, det är därför jag kallar den delen rapport. Det var tanken från första början, att det som sker och sägs i den ska ha ägt rum. Ingen ska kunna bestrida detta. Sedan finns det förstås tolkningar och spekulationer i syfte att försöka förstå, men läsaren kan inte undgå var de tar vid, säger Klas Östergren på ett hotell i Malmö.
I Rapport återges ord för ord det yttrande som han gjorde vid Akademiens stormiga sammankomst den 5 april 2018, den sista vid vilken han närvarade. I talet anklagas ledamöterna för ”stor okänslighet”, ”politisk okunnighet” och för att svika ”ambitionen att ge exempel på snille och smak”. I affären kring den så kallade kulturprofilen uppges de före detta kollegorna dessutom sakna förmåga ”att skilja på Svenska Akademiens affärer och sitt eget privatliv”.
Reaktionerna på yttrandet blev droppen som fick honom att lämna sin stol.
– För mig är det inte större än att jag nu har det bakom mig. De som har hällt i sig allt om krisen har nog redan nosat upp det mesta som jag berättar, men det finns några aspekter som tidigare inte har framkommit.
Blev uppvaktad av prostituerad
I yttrandet meddelar Klas Östergren också Akademien om att han, som relativt färsk ledamot, blev ”ivrigt uppvaktad, via sms, av en kvinna som av allt att döma var prostituerad”. En kvinna som efter att han totalt ignorerat henne meddelar att den som har försett henne med numret är kulturprofilen, i romanen kallad ”klubbvärden”.
Huruvida andra i Akademien har fått ett liknande erbjudande, och kanske gått i det som i boken benämns som en ”honey trap”, har Klas Östergren inte spekulerat i.
– Att det skulle vara systematiskt? Nej, jag tror inte det. Det är så outstanding, så unikt.
I Rapport-delen kan man också läsa om en ”smocka som blir hängande i luften” efter att Klas Östergrens fru har blivit sexuellt trakasserad, eller ”grabbed by the pussy, som det heter i Vita Huset” av just kulturprofilen. Detaljerna kring händelsen vill han inte gå in på i intervjun, den som vill veta får ringa och fråga hans fru, säger han.
Klas Östergren vill samtidigt understryka att delen om Akademien bara utgör en liten del av romanen – och att den inte är apart, utan inlemmad i det fiktiva sammanhanget.
– Att kasta sig över den avdelningen tycker jag är helt fel. Men jag kan inte fördöma dem som gör det, då skulle jag fördöma många nära bekanta.
Ändå är ett varningens finger på sin plats; den som går direkt på Rapport får sig en näsknäpp, eftersom delen i romanen får sin ”rättmätiga rang i förhållande till andra företeelser”.
En motvillig rapportör
Renegater sätter punkt för den trilogi som inleddes med Gentlemen och som 25 år senare följdes av Gangsters. Det övergripande temat menar Klas Östergen är den tragiska självdestruktivitet som gestalterna ägnar sig åt.
– Jag har inga förklaringar till vad som skapar den, annat än att den är vanlig, inte bara hos dem som det går dåligt för, utan också hos dem som borde se sig omkring och tänka att de är lyckligt lottade.
Men att plocka upp tråden en tredje gång var inget som han planerat.
– Hela upprinnelsen är precis som det står i boken. Min gamla hjälte kommer gående. Det är givetvis en inre syn, men dock, det var så det började.
I romanen står Henry Morgan plötsligt vid berättarens grind. Han kommer med ett uppdrag från högre ort, från den mystiske Envoyén. Man vill att Klas Östergren, eller rättare sagt hans fiktiva ställföreträdare, ska skriva en rapport om vad som hände när Akademien brakade samman.
Berättaren är motvillig – han är upptagen med ett större romanarbete, om snö och Sydafrikaaffären – men måste kapitulera. Han plockar fram sin gamla skrivmaskin (datorn är en säkerhetsrisk, någon kan hacka den) och börjar det vemodiga och aningen tjurskalliga arbetet med rapporten.
Cheerio, Henry Morgan
Henry Morgan gör comeback, äldre men ändå sig lik, bara för att sedan försvinna in i skuggorna för gott. Likaså är Renegater ett avsked till Klas Östergrens fiktiva stand in.
– Jag känner mig färdig med den här fiktionen, med den världen, och har ingen tanke på att återkomma. Saker kan förvisso ändras, men det tror jag inte.