Historisk omplantering av bandtång på havsbottnen

De kallas Östersjöns korallrev och de är starkt hotade. Med hjälp av utplanteringar kanske det går att återställa några av de bandtångsängar som Ekenäs skärgård har förlorat med övergödningen.

Med syrgastuber på ryggen och var sin nätkasse i näven dyker Joonas Hoikkala och Aija Nieminen ner i Kolaviken utanför en av Hangös finaste badstränder.

Precis här börjar del ett av ett unikt uppdrag som Forststyrelsens marinbiologer tar sig an. De ska börja med att samla in omkring 120 plantor av bandtång, lägga dem i kassarna och ta dem till båten.

Finlands marina undervattensmiljöer har kartlagts i drygt 15 år. Tack vare det vet man att några av kustens finaste sjögräsängar med bandtång finns strax utanför Hangö. De här livsmiljöerna klassas ändå som starkt hotade, och flera fina sjögräsängar har försvunnit med övergödningen.

– Vi ska se om det går att återställa ängarna genom att plantera ut bandtång på områden där sandbottnarna har slammats igen. Ettåriga trådalger tenderar att lägga sig ovanpå bandtången och liksom kväva den, säger Anu Riihimäki som övervakar dykningen.

Del två av uppdraget innebär att plantorna ska flyttas drygt 20 kilometer österut till bottnarna vid Trelänningen och Fladalandet som ligger inom Ekenäs skärgårds nationalpark i Raseborg. Där återstår bara skuggan av fornstora bandtångsängar.

Konceptet är splitternytt inom finländsk miljövård. Åbo Akademi har prövat på det i forskningssyfte, men Forststyrelsen satsar för första gången på omplantering av sjögräs i praktiken.

– Vi har gjort mycket för att restaurera miljöer i nationalparkerna på land. Nu ska de marina nationalparkerna också få omvårdnad under ytan, säger Riihimäki. och det ingår i det så kallade Helmi-programmet som siktar på att förbättra den biologiska mångfalden i Finlands natur. Budgeten för restaurering av 20 hektar undervattensmiljöer ligger på 100 000 euro. Bandtångsförsöket utgör en liten del av detta och kostar omkring 20 000 euro.

Bandtången i Kolaviken lär inte ta skada av att en del plantor flyttas bort eftersom ängen fortfarande är stor och förväntas kunna producera nya plantor. Det är inte sagt att Hangöplantorna kommer att trivas i Ekenäs, men det är ändå värt ett försök, för utan hjälp kommer bandtången inte igen i Ekenäsvattnen.

– Bandtången är dålig på att sprida sig eftersom den inte producerar frön. Den sprider sig via rötterna och det går långsamt, säger Anu Riihimäki.

En orsak till att bandtången mår rätt bra i Kolaviken är att havet ligger öppet strax utanför. Vattnet cirkulerar hyfsat och döda trådalger sköljs iland i stället för att slamma igen sandbottnen. På lokalerna i Ekenäs är förhållandena andra, och det kan vara en utmaning för det här försöket.

– Vi vet inte om de här plantorna kan anpassa sig till nya förhållanden, men snart är vi klokare, säger Riihimäki.

I mitten av september ska hennes team ut och kolla hur plantorna mår, och i maj får man veta om de klarat sin första vinter i ny miljö.

– Jag gissar att vi kommer att lyckas. Utomlands har motsvarande projekt i medeltal lyckats till 39 procent, i ett fall till 100 procent. Utplantering är alltid ett sista sätt att försöka återställa miljöer, säger Riihimäki.

Insats för mångfalden

Marinbiologerna har studerat hur man gjort i Sverige. Motsvarande koncept har fungerat på svenska västkusten, men det be