Omfattande hälsovård tryggar utvecklingen
GLOBAL HäLSA Coronapandemin är den första globala humanitära krisen i historien som har drabbat världens alla hörn samtidigt. I krisens kärna finns hälsan, men den avslöjar vårt beroende av varandra även i många andra avseenden.
Epidemier och pandemier är ett hot mot hälsan och stabiliteten på alla nivåer: lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Beredskapsnivån är för närvarande otillräcklig.
Coronapandemin har visat att sjukvårdssystemen måste stärkas, att uppföljningen av sjukdomar måste bli effektivare och att epidemiberedskapen måste bli bättre, överallt. För att samhällens grundläggande funktioner ska vara tryggade måste tillgången på hälsovård vara säkerställd.
Situationen är mest sårbar där den offentliga hälsovården inte är kapabel att producera övergripande primärvårdstjänster ens under normala förhållanden. Mest alarmerande är situationen i konfliktländer, där hela hälsovårdssystemet i värsta fall har kollapsat.
Hårdast drabbar coronapandemin människor som redan är utsatta. De som inte har några skyddsnät, besparingar eller möjligheter till distansarbete på samma sätt som i den privilegierade västvärlden. Även i industriländer slår pandemin hårdast mot dem som redan är i en svår situation.
Utöver de direkta konsekvenser har pandemin effekter också på hur andra sjukdomar sprids och behandlas, i synnerhet i utvecklingsländerna. Även i industriländerna förlängs vårdköerna när resurserna är reserverade för coronapatienter.
Den ansedda brittiska tidskriften The Lancet bedömer att situationen äventyrar tillgången på hälsovårdstjänster för i synnerhet mödrar och barn. Även vaccinationsprogram har i vissa fall avbrutits.
I samband med coronapandemin talar man mycket om hälsosäkerhet. Det går att agera effektivt i krissituationer då man under normalförhållanden har satsat på resiliensen och har ett sjukvårdssystem som medborgarna litar på och som kompletteras av aktörer i civilsamhället.
Hälsovårdstjänster med global omfattning är ändå en mycket större utvecklingsoch människorättsfråga. Under de senaste åren har Finlands långsiktiga finansiering av det internationella hälsoarbetet minskat. Finland bör höja utvecklingsfinansieringen som fokuserar på hälsa till den tidigare nivån och främja i synnerhet finansiering av hälsovården i de minst utvecklade länderna.
Finlands utvecklingspolitik ska uppfylla målen för en hållbar utveckling, och därför måste förverkligandet av globala hälsovårdstjänster ha en central roll. Dessutom ska civilsamhällets roll i det förebyggande hälsoarbetet stärkas för att komplettera hälsovårdstjänsterna, såväl i Finland som ute i världen.
På olika håll i världen stöder just nu miljoner frivilliga, som Röda Korset har utbildat, de professionella inom hälso- och socialvård. De hjälper sina medmänniskor i det egna samhället att förebygga sjukdomar, känna igen symtom och söka sig till vård. De deltar också i olika former av omsorgsarbete. Ett starkt civilsamhälle gör det möjligt att med låg tröskel ingripa redan innan situationen utvecklar sig till en epidemi.
Finland ska framhäva sin roll som främjare av sexuell och reproduktiv hälsa. Det är viktigt att prata om ämnet som en mänsklig rättighet just nu, när pandemin gör det svårare för mödrar och barn att få vård, och en del länder minskar eller skärper finansieringen som är avsedd för främjande av sexuell och reproduktiv hälsa.
De finländska myndigheterna, organisationerna och den privata sektorn har kompetens och innovationer. Den kompetensen ska Finland utnyttja och hjälpa dem som drabbas hårdast av de globala hälsokriserna. Ett tydligt engagemang och en klar satsning på att stödja hälso- och sjukvården internationellt är en satsning på hållbar utveckling, men även på Finlands egen hälsosäkerhet.