En dikt om dagen blev ett andrum
Han har vuxit upp på en bondgård på Island, tränat hästar, jobbat på fiskebåt och arbetat som skådespelare. Men Stéfan Sturla Sigurjónsson säger att han aldrig tidigare haft ett så krävande jobb som att vara författare.
Det regnar lätt och Stéfan Sturla Sigurjónsson sitter i det lilla gårdshuset som familjen kallar ”slottet” i trädgården i Sundom utanför Vasa.
Till Österbotten flyttade Sigurjónsson för kärleken. Han säger att han fortfarande saknar bergen ibland, och att det var svårt för honom att vänja sig vid årstiderna, eftersom det på Island finns bara två – vår och höst.
Likt många kulturarbetare har skådespelaren och regissören Sigurjónsson sett sina projekt skjutas fram på obestämd tid på grund av coronapandemin. Just nu skulle han ha varit med i en teaterproduktion på Island, men ensemblen får inte börja repetera ännu, förutom på distans.
– Allt är konstigt med den här situationen. Det är första gången i modern historia som människan måste hantera en global pandemi.
Människoskådaren
Att teaterarbetet skjutits upp har ändå gett Sigurjónsson mer tid för sin andra sysselsättning. I juni kom han ut med deckaren Flaekjurof, den avslutande delen i en trilogi och nu skriver han på en ny bok.
Sigurjónssons böcker har kommit ut på det lilla isländska förlaget Ormstunga och har ännu inte översatts till svenska eller finska. På Island har han fått bra recensioner för trilogin.
Han började skriva den första delen, Fuglaskoðarinn, som kom ut 2017, av en händelse. Han blev sängliggande i en månad på grund av en brusten hälsena.
Det var samtidigt som fallet med ”äggmannen” i Närpes uppdagades, det vill säga mannen som hade över 9 000 fågelägg i sin samling och senare dömdes för det största naturskyddsbrottet i finsk historia. Fuglaskoðarinn tar form av detta fall.
– Det är inte brottet i sig som är spännande för mig, utan det att en vanlig människa visar sig vara någon helt annan.
Sigurjónsson är intresserad av människans komplexitet och tycker om att läsa författare som skriver om personer som inte är vem de verkar vara.
Arbetssätt från teatern
Sigurjónsson tar in metoder från sitt arbete som skådespelare i sitt skrivande. Han analyserar karaktärerna noga och genomgående innan de får stiga in i historien.
Det blir mycket förarbete innan han börjar skriva. Han måste veta exakt hur något går till och talar därför med läkare, psykologer, präster eller andra sakkunniga som kan ge honom de rätta detaljerna.
– Jag har vuxit upp på en bondgård på Island, tränat hästar, jobbat på fiskebåt och arbetat som skådespelare. Men jag har aldrig haft ett så krävande jobb som att vara författare.
I likhet med litteraturen behövs det lyriska även i teatern, menar Sigurjónsson. Han säger att man inte behöver förstå dikter, utan bara ta in dem, och att de ger ny förståelse.
– En dikt på tjugo ord kan vara mycket bättre än en roman på femhundra sidor.
Under våren när epidemin nådde sin kulmen publicerade Sigurjónsson en dikt per dag på sociala medier. Det gjorde han från mars till Islands nationaldag 17 juni.
– Det var min rekreation.