En dikt om da­gen blev ett and­rum

Hufvudstadsbladet - - Kultur - VIL­HEL­MI­NA ÖH­MAN/SPT kul­tur@hbl.fi

Han har vux­it upp på en bond­gård på Is­land, trä­nat häs­tar, job­bat på fis­ke­båt och ar­be­tat som skå­de­spe­la­re. Men Sté­fan Stur­la Si­gurjóns­son sä­ger att han ald­rig ti­di­ga­re haft ett så krä­van­de jobb som att va­ra för­fat­ta­re.

Det reg­nar lätt och Sté­fan Stur­la Si­gurjóns­son sit­ter i det lil­la gårds­hu­set som fa­mil­jen kal­lar ”slot­tet” i träd­går­den i Sundom ut­an­för Va­sa.

Till Ös­ter­bot­ten flyt­ta­de Si­gurjóns­son för kär­le­ken. Han sä­ger att han fort­fa­ran­de sak­nar ber­gen ibland, och att det var svårt för ho­nom att vän­ja sig vid års­ti­der­na, ef­tersom det på Is­land finns ba­ra två – vår och höst.

Likt många kul­tur­ar­be­ta­re har skå­de­spe­la­ren och re­gis­sö­ren Si­gurjóns­son sett si­na pro­jekt skju­tas fram på obe­stämd tid på grund av co­ro­na­pan­de­min. Just nu skul­le han ha va­rit med i en te­a­ter­pro­duk­tion på Is­land, men en­semb­len får in­te bör­ja re­pe­te­ra än­nu, för­u­tom på di­stans.

– Allt är kons­tigt med den här si­tu­a­tio­nen. Det är förs­ta gång­en i mo­dern histo­ria som män­ni­skan mås­te han­te­ra en glo­bal pan­de­mi.

Män­ni­sko­skå­da­ren

Att te­a­ter­ar­be­tet skju­tits upp har än­då gett Si­gurjóns­son mer tid för sin and­ra sys­sel­sätt­ning. I ju­ni kom han ut med dec­ka­ren Flaekju­rof, den av­slu­tan­de de­len i en tri­lo­gi och nu skri­ver han på en ny bok.

Si­gurjóns­sons böc­ker har kom­mit ut på det lil­la is­länds­ka för­la­get Orms­tunga och har än­nu in­te över­satts till svens­ka el­ler fins­ka. På Is­land har han fått bra re­cen­sio­ner för tri­lo­gin.

Han bör­ja­de skri­va den förs­ta de­len, Fuglas­koða­rinn, som kom ut 2017, av en hän­del­se. Han blev säng­lig­gan­de i en må­nad på grund av en brus­ten häl­se­na.

Det var sam­ti­digt som fal­let med ”ägg­man­nen” i När­pes upp­da­ga­des, det vill sä­ga man­nen som ha­de över 9 000 få­gel­ägg i sin sam­ling och se­na­re döm­des för det störs­ta na­tur­skydds­brot­tet i finsk histo­ria. Fuglas­koða­rinn tar form av det­ta fall.

– Det är in­te brot­tet i sig som är spän­nan­de för mig, ut­an det att en van­lig män­ni­ska vi­sar sig va­ra nå­gon helt an­nan.

Si­gurjóns­son är in­tres­se­rad av män­ni­skans kom­plex­i­tet och tyc­ker om att lä­sa för­fat­ta­re som skri­ver om per­so­ner som in­te är vem de ver­kar va­ra.

Ar­bets­sätt från te­a­tern

Si­gurjóns­son tar in me­to­der från sitt ar­be­te som skå­de­spe­la­re i sitt skri­van­de. Han ana­ly­se­rar ka­rak­tä­rer­na no­ga och ge­nom­gå­en­de in­nan de får sti­ga in i histo­ri­en.

Det blir myc­ket för­ar­be­te in­nan han bör­jar skri­va. Han mås­te ve­ta ex­akt hur nå­got går till och ta­lar där­för med lä­ka­re, psy­ko­lo­ger, präs­ter el­ler and­ra sak­kun­ni­ga som kan ge ho­nom de rät­ta de­tal­jer­na.

– Jag har vux­it upp på en bond­gård på Is­land, trä­nat häs­tar, job­bat på fis­ke­båt och ar­be­tat som skå­de­spe­la­re. Men jag har ald­rig haft ett så krä­van­de jobb som att va­ra för­fat­ta­re.

I lik­het med lit­te­ra­tu­ren be­hövs det ly­ris­ka även i te­a­tern, me­nar Si­gurjóns­son. Han sä­ger att man in­te be­hö­ver för­stå dik­ter, ut­an ba­ra ta in dem, och att de ger ny för­stå­el­se.

– En dikt på tju­go ord kan va­ra myc­ket bätt­re än en ro­man på fem­hund­ra si­dor.

Un­der vå­ren när epi­de­min nåd­de sin kul­men pub­li­ce­ra­de Si­gurjóns­son en dikt per dag på so­ci­a­la me­di­er. Det gjor­de han från mars till Is­lands na­tio­nal­dag 17 ju­ni.

– Det var min re­kre­a­tion.

Fo­To: ViL­HeL­mi­na ÖH­man/SPT

Sté­fan Stur­la Si­gurjóns­son sit­ter i det så kal­la­de ”slot­tet” i fa­mil­jens träd­gård där han bru­kar skri­va.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.