Finländska ljudmiljöer inspelade och förädlade
Doften av träflis, ljudet av sorlande bäckar och mycket annat möter Ole Nerdrum när han utforskar ambient och soundscapes i en finländsk kontext. De inhemska ljudlandskap som hörs på fyra skivor från det senaste decenniet lugnar och ger plats för eftertan
Esa Kotilainen: Soiva Tehdas (2011) (Running Moose Productions)
Soiva tehdas innehåller varken upprepade melodier eller beat men ljudupptagningarna från träförädlingsfabriker i Kymmenedalen svänger med rutinens rytm.
Här kan man förnimma maskinsalarnas ambiens och med lite fantasi känna doften av träflis. Surrande maskiner och diverse andra ljud ger en känsla av att saker händer just i ögonblicket och att allt följer ett strikt schema just så som det går till i en fabrik.
Det hela lättas upp med en gnutta humor när en strulande laborant lyckas ställa till det i Sekoileva Laborantti. Tehtaiden Sota med Kotilainens dramatiska syntspel kan tolkas som en tragisk kamp mot nedskärningarna inom fabriksverksamheten.
Mia Simanainen: Soi Helvi Juvonen (2020) (Egen utgåva)
På Soi Helvi Juvonen har sångerskan Mia Simanainen med ljudspecialisten Joonas Outakoski skapat tio ljudbilder utifrån modernisten Helvi Juvonens (1919–1959) grubblande dikter. Simanainen varierar mellan sång och uppläsning. Nauru är en levande beskrivning av en å med ljud av rinnande vatten som ackompanjerar Simanainens sensuella sång i folkmusikstil. I Pohjajäätä hörs hur bestick skrapar mot en tallrik, en väggklocka slår tre och ur en radio hörs Simanainen sjungandes den engelska versionen av dikten som hon tidigare sjungit på engelska med kvartetten Ajaton.
Skivan gör sig bäst i en lugn lyssningsmiljö eller i hörlurar för att man ska kunna uppfatta minsta knaster, sus och brus som understryker temana i Juvonens lyrik.
Teho Majamäki: Travelogue (2016) (Udu Mood Music)
Travelogue är en resedagbok med bandade ljudmiljöer, fältinspelningar med musik från olika håll i världen som multi-instrumentalisten Teho Majamäki använt i sina kompositioner. Skivan är mest av allt attraktiv för sina levande ljudbilder.
Med den rika ”ljudbanken” och med medverkan av Paleface, Ville Valo, Johanna Kurkela och Ismo Alanko låter skivan både exotisk och lättsmält, rentav underhållande.
Majamäki lyckas särskilt bra i The One Thousand Names Of Gods där en orientalisk gatumiljö sveps in i ett smittande poptema.
Perussastamala: May Queen (2019) (Suolavesi Records)
Basisten Mikael Saastamoinen, känd från jazzkvartetten Ok:ko och Superposition, gör spännande upptäcktsfärder på elbas under pseudonymen Perussastamala. På den första utgåvan, en c-kassett, sysslade basen med free jazz och noisemusik. På May Queen går det lugnare till i ambientstämningar och med jazzsaxofonisten Jussi Kannastes medverkan.
Duon använder ställvis sparsamt pulserande sekvenser och instrumenten låter naturliga. Anslagen på bassträngarna är tydliga samtidigt som saxofonen susar blygsamt, som i den mysiga inledningen By The Beach House och i den därpå följande Hyjy.
Med både komponerat och improviserat snurrar May Queen på skivtallriken, eller i kassettspelaren, med en delikat god dos för vänner av både ambient och jazz.