Läraren har inte tystnadsplikt i alla frågor – gränsen ibland hårfin
Sjukdomar, provresultat, sociala förhållanden – det är inte alltid lätt att veta vilken information personalen i skolor och daghem får ge ut. Förbundet Hem och Skola ger svar för att minska skvallret och öka öppenheten.
En familj har fått barnskyddet inkopplat, en annan har insjuknat i corona, en tredje har gått i konkurs. Vad har skolan rätt att veta – och berätta vidare? Frågan om vilka uppgifter som är offentliga och vilka som är sekretessbelagda har blivit aktuell på ett nytt sätt i coronatider.
Förbundet Hem och Skola har nu med hjälp av juristen Ulrika Krook tagit fram en broschyr som ska reda ut begreppen. Mer tillgänglig information ska skapa mer öppenhet och undvika missförstånd i kommunikationen mellan föräldrarna och pedagogerna.
– Myterna och okunskapen florerar när det gäller vad lärarna har rätt att berätta till föräldrarna, säger Micaela Romantschuk, ordförande för Hem och skola.
Lärare ska ha tystnadsplikt, det är en gammal sanning många tar lite för ordagrant. Enligt Romantschuk är det vanligt att ta det säkra före det osäkra och utgå från att all information om barnen är hemligstämplad.
Så är det inte, säger verksamhetsledaren.
– Vi vill öppna upp diskussionen och ge information svart på vitt.
Romantschuk säger att det behövs tydliga spelregler och mer kunskap: ju mer alla vet, desto bättre blir kontakten mellan hemmen och skolorna.
Hårfin gräns
Det mesta är de facto offentligt. Hela samhället bygger på att information ska finnas till för dem som behöver den. Men visst finns det sådant som måste hållas tyst om. Sjukdomar, information som berör människors ekonomi, sexuella läggning eller politiska ståndpunkt hör till den kategorin.
Vad gäller coronan ska skolan få veta men inte berätta vidare om vem som smittats, hur ivriga än andra föräldrar är att få veta. Om en mindre bemedlad familj får munskydd ska de delas ut så att det inte syns – sådant som är känsligt för privatlivet ska hållas hemligt.
Just nu är det corona, men det är också spysjuka och springmask. I alla dessa fall har personalen rätt att informera om att sjukdomen förekommit, men inte om vem som smittats. Små skolor med bara några elever utgör undantag.
Folk är nyfikna i grunden och det är ibland svårt att skilja mellan nödvändig information och sådant som är kul att veta, säger Romantschuk. Det senare kan i vissa fall handla om rent skvaller.
– Ibland är gränsen hårfin.
Juridiskt svårt
Ur juridisk synvinkel handlar det om svåra frågor som ofta går in i varandra när det gäller lagstiftningen. Juristen Ulrika Krook har rett ut begreppen och presenterat dem på klarspråk i broschyren – men vägen dit var inte rak.
– Jag läste om vissa avsnitt i lagen både tre och fyra gånger.
Om en jurist måste anstränga sig för att förstå hur tystnadsplikten och offentligheten hänger ihop är det tydligt att också skolorna och föräldrarna behöver få informationen svart på vitt, säger hon.
Micaela Romantschuk ser det som viktigt att vara medveten om var gränserna går, speciellt i en tid där information sprids snabbt på sociala medier.
Om familjen håller på att gå i konkurs eller barnet drabbas av en neuropsykiatrisk sjukdom som kräver extra insatser kan familjen själv välja att vara öppen med det.
– Ibland kan det vara bra att berätta för att undvika onödigt hemlighetsmakeri.
Den nya, öppna skolan
Skolvärlden har gått igenom stora förändringar under de senaste årtiondena och blivit allt mer öppen. Micaela Romantschuk säger att lärarna borde få mer fortbildning i hur de ska hantera den information de har om eleverna.
När en gammal och en ny kultur möts behövs verktyg för att ta till sig det nya, säger hon.
– Avståndet mellan hemmet och skolan har minskat. Vi lever i ett paradigmskifte och det tar tid att ta till sig nya sätt att tänka.
Myterna och okunskapen florerar när det gäller vad lärarna har rätt att berätta till föräldrarna. Micaela Romantschuk ordförande för Hem och skola