Ju­lia i Minsk: Det är kvin­nor­nas re­vo­lu­tion

De har vi­ta klä­der och blom­mor i hå­ret – och okuv­li­ga krav på för­änd­ring. Minsk­bon Ju­lia Mic­ki­ewicz, upp­vux­en i ett land där hal­va be­folk­ning­en en­ligt lag för­bjuds från en lång rad yr­ken, har ald­rig ti­di­ga­re va­rit så stolt över att va­ra kvin­na.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - MIA HOLMBERG KARLS­SON/TT

Det bör­ja­de den 12 au­gusti. I fle­ra da­gar ha­de in­ter­net le­gat ne­re men ryk­te­na flo­re­ra­de med allt hög­re has­tig­het; svår­grepp­ba­ra histo­ri­er om gri­pan­den, våld och tor­tyr, om tu­sen­tals män­ni­skor som tyck­tes ha slu­kats av jor­den ef­ter va­let tre da­gar ti­di­ga­re.

När Ju­lia Mic­ki­ewicz hör­de ta­las om en li­ten grupp kvin­nor som vil­le sam­las och star­ta fred­li­ga pro­tes­ter var sa­ken klar.

– För mig var det ett ögon­blick­ligt be­slut – jag bok­stav­li­gen sprang dit. Vi var kanske 200 kvin­nor på det förs­ta mö­tet. Nu är vi över­allt, sä­ger hon.

”Vi är sla­var”

Som kvin­na kän­ner sig Mic­ki­ewicz re­la­tivt skyd­dad från fy­siskt våld, men fle­ra man­li­ga vän­ner och kol­le­gor har miss­hand­lats svårt un­der pro­tes­ter­na.

– Jag grät när jag såg min väns kropp när han fri­gavs. Al­la kän­ner nå­gon som kän­ner nå­gon som miss­hand­lats. Det går in­te att le­va vi­da­re un­der det här sty­ret med vetska­pen om vad som hänt.

Hon ar­be­ta­de ti­di­ga­re som jour­na­list, se­der­me­ra som le­da­re för unga so­ci­al­de­mo­kra­ter och i dag som pro­jekt­le­da­re för fort­bild­ning. Un­der Alek­sandr Lu­ka­sjen­kos re­gim har al­la yr­kes­rol­ler va­rit för­e­na­de med sam­ma stän­di­ga kamp: att få tän­ka och age­ra fritt, sär­skilt som kvin­na.

– Det po­li­tis­ka sty­ret för­tryc­ker all form av al­ter­na­tivt tän­kan­de, allt som mot­sä­ger Lu­ka­sjen­kos bild av hur be­la­ru­si­er tän­ker, kän­ner el­ler le­ver. Un­der den här re­gi­men är vi en be­folk­ning, in­te män­ni­skor. Vi är sla­var som mås­te föl­ja or­der.

Ban­nas från yr­ken

Som jour­na­list skrev Mic­ki­ewicz helst om si­na hjär­te­frå­gor: jäm­lik­het, våld mot kvin­nor, fe­mi­nism. I det pat­ri­ar­kalt präg­la­de Be­la­rus har varan­nan kvin­na ut­satts för våld i hem­met, en­ligt en kart­lägg­ning från FN:s be­folk­nings­fond (UNFPA) ge­nom­förd 2018.

Kvin­nor är un­der­re­pre­sen­te­ra­de in­om po­li­ti­ken och på top­pos­ter in­om nä­rings­li­vet och på myn­dig­he­ter. Dess­utom är de en­ligt lag för­bjud­na att sö­ka sig till 181 oli­ka yr­ken, en lag som en­ligt re­gi­men ska skyd­da kvin­nor från tunga, far­li­ga el­ler stress­fyll­da ar­be­ten.

– Be­la­ru­sis­ka kvin­nor gör otro­li­ga sa­ker, men på grund av vårt pat­ri­ar­ka­la sy­stem fort­sät­ter vi att se oss som sva­ga och un­der­ord­na­de. Men vi är mo­di­ga, star­ka och fan­tas­tis­ka. Nu får he­la värl­den se det.

På bil­der­na som kab­las ut från Be­la­rus mas­si­va pro­tes­ter blir det tyd­ligt: kvin­nor­na har kli­vit fram, trött­nat på att sit­ta hem­ma och lå­ta sam­häl­let sty­ras av män­nen. Klädda i vitt, med blom­mor, flag­gor och bal­long­er le­der de nu folk­mas­sor­na som krä­ver Lu­ka­sjen­kos av­gång och en fred­lig över­gång till de­mo­kra­ti.

Ena­de op­po­si­tio­nen

Den po­li­tis­ka op­po­si­tion som ut­ma­na­de Lu­ka­sjen­ko i va­let, och som se­dan dess va­rit an­sik­tet ut­åt för de landsom­fat­tan­de pro­tes­ter­na, leds dess­utom av tre kvin­nor. Svet­la­na Ti­cha­nov­ska­ja, Ve­ro­ni­ka Tsep­ka­lo och Ma­ria Ko­lesni­ko­va, två fru­ar och en kam­panj­le­da­re till dis­kva­li­fi­ce­ra­de och fängs­la­de pre­si­dent­kan­di­da­ter, lyc­ka­des på någ­ra må­na­der ena Lu­ka­sjen­kos mot­stån­da­re och få be­la­ru­si­er­na att kän­na för­änd­ring­ens vin­dar.

– Jag har ald­rig ti­di­ga­re va­rit så stolt över att va­ra be­la­ru­si­er – sär­skilt en be­la­ru­sisk kvin­na. Un­der al­la des­sa år av Lu­ka­sjen­kos sty­re har den man­li­ga op­po­si­tio­nen ald­rig lyc­kats enas, de­ras am­bi­tio­ner och mak­ti­ver led­de all­tid till bråk. Se­dan kom­mer des­sa kvin­nor och för­änd­rar val­kam­pan­jen to­talt, sä­ger Ju­lia Mic­ki­ewicz.

Den un­der­lig­gan­de far­hå­gan har va­rit att män­nen ska ta till­ba­ka mak­ten ef­teråt, ef­ter makt­skif­tet. Men nu är det helt en­kelt in­te möj­ligt läng­re, sä­ger hon.

– Svet­la­na vil­le in­te ens bli po­li­ti­ker. Till en bör­jan sa­de hon all­tid att hon ba­ra var en hem­ma­fru, att hon tog stri­den för sin man, men det är tyd­ligt hur hen­nes re­to­rik för­änd­rats med ti­den. Det här är kvin­nor­nas re­vo­lu­tion.

FOTO: TT-AP

Be­la­ru­sis­ka kvin­nor, en av dem med en skylt med tex­ten ”min bror är in­te en brotts­ling”, de­mon­stre­rar i Minsk den 13 au­gusti i so­li­da­ri­tet med de som gri­pits ef­ter va­let.

FOTO: PRI­VAT/TT

– Vi var kanske 200 kvin­nor på det förs­ta mö­tet. Nu är vi över­allt, sä­ger Minsk­bon Ju­lia Mic­ki­ewicz om att ett ini­ti­a­tiv för att få kvin­nor att de­mon­stre­ra fred­ligt har fått enormt stöd på kort tid. På skyl­ten upp­ma­nas Alek­sandr Lu­ka­sjen­ko att vak­na upp.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.