För ett levande hav.
När Östersjön ska räddas görs stora insatser på land. Regenerativt jordbruk är huvudingrediensen och konstruktivt samarbete metoden i Baltic Sea Action Groups recept, säger Michaela Ramm-Schmidt.
För att rädda Östersjön måste övergödningen, klimatförändringarna och utarmningen av naturens mångfald åtgärdas på samma gång eftersom de hänger ihop. Ett jordbruk som binder både kol och näringsämnen i marken är en lösning, säger Michaela RammSchmidt på Stiftelsen för ett levande Östersjön. – Vi siktar högt, men erbjuder konkreta åtgärder till dem som vill vara med. Konstruktivt samarbete är den enda vägen, säger hon.
Ska man rädda Östersjön gäller det att se horisonten där hav, land och himmel möts, för där finns lösningen. Ungefär så resonerar Stiftelsen för ett levande Östersjön, Baltic Sea Action Group.
Sedan Michaela Ramm-Schmidt, med ett förflutet i näringslivet, tog över som vd vid BSAG förra hösten har det mesta av hennes jobb kretsat kring ett koncept som kallas Carbon Action. Här får vi lyfta perspektivet för att se helheten.
– Vi vill förstås rädda Östersjön, och vi vet att dess största utmaningar är övergödningen, klimatförändringen och en utarmning av naturens mångfald. Alla tre hänger ihop med varandra, säger Ramm-Schmidt.
Så här på Östersjödagen är det bra att inse att när klimatförändringen värmer upp havet förvärras övergödningen och biodiversiteten utarmas. Och när mångfalden lider försämras havets förmåga att binda kol, vilket accelererar klimatförändringen. Carbon Action går ut på att bryta den onda cirkeln genom att tackla alla tre utmaningar samtidigt.
Havsskyddet börjar på åkern. Alla vet att övergödningen förvärras av näringsläckage från odlingsmarker men lika många vet inte att åkern har potential att binda både kol och näringsämnen på en gång. Carbon Action utarbetar konkreta metoder för att bonden ska få kol, fosfor och kväve att stanna i jorden och ge bättre skörd. Då måste man förbättra den biologiska mångfalden i marken och bry sig om åkerns underjordiska ekosystem.
– Vi talar om jordhälsa, och det kretsar framför allt kring mikrober. Man kunde kalla mikroberna för våra underjordiska arbetstagare, säger Michaela Ramm-Schmidt.
Utan mikrober vore marken död och jordbruk hopplöst. Bättre jordhälsa betyder att man förbättrar omständigheterna för mikroberna så att de kan bli fler och effektivare. Mikroberna behöver kol och näringsämnen för att jobba.
– Ju mångsidigare mikroblivet är desto bättre är jordhälsan. Det är nyckeln till ett jordbruk som binder kol.
Grönt året runt
Det kallas regenerativt jordbruk när man odlar så att markens kolinlagring maximeras och jordhälsan förbättras.
– Det räcker inte med att vi binder kol i odlingsmarken. Vi måste få kolet att stanna där, och det är mikroberna och växternas rötter som skapar det lagret och får det att sjunka längre ner, säger Michaela RammSchmidt.
Utmärkande för regenerativt jordbruk är ett enhetligt växttäcke och grön mark året runt eller så länge som möjligt. Grödorna tar upp koldioxid och för ner kolet i marken. Samtidigt förbättras åkerns förmåga att hantera vinterregn så att översvämningarna inte belastar havet med näringsläckage och marksubstanser.
– Vidare ska man se till att mikroberna har tillräckligt med mat, helst organiskt material. Och så behövs en mångfald av odlingsgrödor och växtföljd, säger Ramm-Schmidt.
Ytterligare gäller att ge mikroberna lugn och ro under markytan till exempel genom att plöja sparsamt och bara vid rätt tidpunkt.
– Naturen kan sköta det här om man låter den vara i fred.
I grunden påminner konceptet om kulturlandskapet från före krigen med småskaligt och mångsidigt jordbruk och betande boskap på gårdarna. Senare kom det intensiva jordbruket med monokulturer, konstgödsel, kemisk bekämpning och en köttproduktion skild från åkerbruket. Följderna syns i naturen, inklusive Östersjön.
Omställningen ökade å andra sidan produktiviteten, men en återgång till regenerativt jordbruk ska inte betyda sämre produktion eller avkastning, utan att man försöker anpassa en riklig produktion till miljöhållbarhet.
– Det är lite som att gå tillbaka i tiden, men ändå inte. Vi vill kunna mäta och verifiera hur effektiva olika metoder är, säger Ramm-Schmidt.
Klimaträknare kommer
I dag medverkar hundra pilotgårdar i Carbon Action, och prövar en eller flera metoder. Resultaten mäts för att man ska veta hur effektiva olika åtgärder är under olika omständigheter. Under ledning av Meteorologiska institutet ska forskarna snart lansera en första version av en kalkylator som kan räkna ut miljö- och klimatnyttan av olika åtgärder.
– Utan kalkylator vet inte bonden vad han ska göra, och livsmedelsföretag som vill bli klimatneutrala behöver veta vilken klimatnytta regenerativ odling ger, säger Michaela Ramm-Schmidt.
Och om jordbruksstöden ska ge klimatnytta eller om bönderna ska kompenseras för en odling som binder kol måste man kunna mäta inverkan. Men regenerativ odling tilllämpas ändå inte bara för klimatets eller Östersjöns bästa. Metoden gör marken livskraftigare och åkrarna tåligare för angrepp.
– En omedelbar ekonomisk fördel är att regenerativt jordbruk kräver mindre konstgödsel och växtskyddsmedel. När marken mår bra står grödorna bättre emot skadeinsekter och tar bättre upp vatten vid extrema skyfall, säger Ramm-Schmidt.
I regenerativt jordbruk används mindre konstgödsel.
– Konstgödsel gör växterna slöa. Det är lite som att mata hamburgare och pizza i barn, det är snabb men dålig näring. När växterna inte behöver jobba för att ta upp näringen blir rötterna kortare. Måste de jobba blir rötterna längre och tar upp den näring som redan finns i jorden, säger Ramm-Schmidt.
Utbildning på svenska
När BSAG utbildar odlare i regenerativ odling handlar det i praktiken om en dialog och ömsesidig inlärning mellan alla involverade parter. Till exempel Valio ser till att deras mjölkgårdar får ta del av utbildningen. Fazer och Apetit har lovat implementera kolinlagring som jordbruksteknik i sina inköpskriterier, också som en gärning för Östersjön.
– När stora aktörer på livsmedelsmarknaden gör så här kan vi räkna med en betydande förändring på sikt, säger Michaela Ramm-Schmidt.
Svenska Lantbruksproducenters Centralförbund har anslutit till samarbetet och dess bönder får utbildningen på svenska. Ramm-Schmidt säger att SLC är engagerat och förstår sig på god jordhälsa.
Hon hoppas att de flesta gårdar i Finland ville gå in för regenerativ odling, åtminstone i någon mån.
– Vi försöker inte övertala någon, men vi vill motivera så många bönder som möjligt att förstå varför det lönar sig att ändra på odlingstekniken. De som har gått med har blivit väldigt ivriga om de inte varit det från början. De inser den ekonomiska nyttan och de vill också göra ett miljöarbete. De är trötta på att bli utpekade som syndabockar fastän vi alla är delar av samma system.