Hufvudstadsbladet

Vid ritbordet i Yrjö Kukkapuros ateljé

Yrjö Kukkapuros karriär har varat i 60 år men än har en av våra mest kända formgivare inga planer på att dra sig tillbaka. – Så länge jag kan se och hålla i en penna fortsätter jag, säger Kukkapuro. I sin ateljé i Grankulla har han skapat klassiker som o

- ANNIKA HäLLSTEN annika.hallsten@ksfmedia.fi

i utkanten av Grankulla har flera klassiska möbler tagit form. Tre e:n bildar hörnstenar­na i Kukkapuros formspråk – ergonomin, ekologin och estetiken. – Jag skapade en stol som passade min kropp,säger Kukkapuro på tal om sitt genombrott, stolen Karusell. En kollektion Muminmöble­r, försedda med klassiska illustrati­oner, är nyheter i Kukkapuros produktion.

De flesta av oss har, ofta utan att veta det, suttit på en bänk eller stol, formgiven av Yrjö Kukkapuro. Nestorn bland våra formgivare är flitigt represente­rad i offentliga lokaler – i banker, på teatrar, på metrostati­onerna och på Nationalop­eran, bland annat.

Rader av stolar från en lång karriär möter oss när vi stiger in i paret Kukkapuros extraordin­ära ateljé och kreatören själv ser förnöjd ut.

– Jag brukar säga att jag är en långsam formgivare och att jag åstadkomme­r högst en ny stol om året. Men har man jobbat på i 60 år blir det rätt många stolar.

En miniatyr av stolen Karusell står på bordet framför oss. Yrjö Kukkapuro lyser upp vid minnet av den föreläsnin­g som han hörde på Ateneum 1957 och som blev avgörande för hans formspråk och karriär.

– Professor Olli Borg föreläste om en svensk ryggstudie. Jag fick en aha-upplevelse, rusade ut från föreläsnin­gssalen och visste att jag hade kommit på något avgörande, nämligen fysiologin­s betydelse för en möbeldesig­ner.

Ergonomin var ledstjärna­n när Yrjö Kukkapuro formgav stolen som kom att bli hans genombrott –

Karusell. Arbetsnamn­et var Kroppsstol­en och Kukkapuro arbetade utifrån sin egen figur.

– Jag skapade en stol som passade min kropp.

Tre viktiga e:n

Den ergonomisk­a aspekten är en av de hörnstenar Yrjö Kukkapuro arbetat med och outtröttli­gt föreläst om. I dag talar han om tre viktiga e:n – ergonomi, ekologi och estetik.

– Ergonomi är alltings början men estetik kan man inte föreläsa om, det är så personligt. Ekologin kom in i mitt arbete i samband med oljekrisen i början av 1970-talet. Jag insåg att jag, som hade arbetat med glasfiber, hade gjort ett stort misstag.

Yrjö Kukkapuro bytte glasfibern mot faner, ett material han har hållit fast vid. Men under en av sina många sessioner i Kina fastnade han för bambu.

– Jag arbetade med en mästersnic­kare som tyckte att vi skulle välja ett ädelträ som material. Det ville inte jag eftersom det hade handlat om regnskogst­räd. Jag föreslog bambu och mästersnic­karen klagade på att det var för billigt. Men jag fick min vilja igenom.

Muminmöble­mang

Mitt i ateljén står Yrjö Kukkapuros nyaste skapelse, en muminkolle­ktion förverklig­ad i samarbete med dottern Isa Kukkapuro-Enbom. Kollektion­en består av tre stolar i olika storlek och ett bord. Möblerna är försedda med välkända motiv ur böckerna Hur gick det sen? och Muminpappa­ns bravader samt ur serien Mumin och den gyllene svansen.

På den minsta stolen, barnstolen, står dessutom ett citat ur Hur gick det sen?: ”Nu är allt farligt slut för dem som äntligen har kommit hem”

– Jag tänkte på coronavåre­n och på vårt behov av tröst, säger Isa Kukkapuro-Enbom som har valt både bilder och citat.

Isa Kukkapuro-Enbom växte upp med böckerna om Mumindalen och säger att hennes skapande föräldrar är lika fria och tillåtande som mumintroll­en är.

– Varken Yrjö eller Irmeli gillar regler och gränser.

Ett kreativt par

Yrjö och Irmeli Kukkapuro arbetade i decennier sida vid sida i sin ateljé, belägen i ett av Grankullas mera undanskymd­a villaområd­en. Den frodiga grönskande naturen är så nära att den nästan kommer vandrande genom de stora fönstren.

Ateljén är ritad av teknologie doktor Eero Paloheimo i samarbete med Yrjö Kukkapuro och byggnaden var klar 1968.

– Det har varit bra år. Jag hade en otrolig tur som hittade Irmeli, sammanfatt­ar Yrjö Kukkapuro.

Paret Kukkapuro möttes under studietide­n på Ateneum på 1950-talet. Irmeli Kukkapuro är konstgrafi­ker och har sitt arbetsutry­mme i ett hörn av ateljén. En demenssjuk­dom försvårar hennes arbete men inte helt – under intervjun med maken hörs ivriga viskningar från Irmelis sida av studion.

Ateljén är en kulturskat­t i sig och ska i framtiden fungera som residens och ateljé för konstnärer och formgivare. Yrjö Kukkapuro citerar en kollega som prompt förklarade:

– Den här ateljén är som en skulptur av Constantin Brancusi och här borde ingenting ändras.

Ergonomi är alltings början men estetik kan man inte föreläsa om, det är så personligt.

Yrjö Kukkapuro

Formgivare

 ?? FOTO: CATA PORTIN ??
FOTO: CATA PORTIN
 ?? FOTO: CATA PORTIN ?? Yrjö är en fri och tillåtande människa, säger Yrjö Kukkapuros dotter Isa Kukkapuro-Enbom. Far och dotter sitter i en ergonomisk­t designad soffa av Kukkapuro.
FOTO: CATA PORTIN Yrjö är en fri och tillåtande människa, säger Yrjö Kukkapuros dotter Isa Kukkapuro-Enbom. Far och dotter sitter i en ergonomisk­t designad soffa av Kukkapuro.
 ?? FOTO: CATA PORTIN ?? För billigt, klagade den kinesiske mästersnic­karen när Yrjö Kukkapuro ville ha en stol av bambu. Men en stol blev det.
FOTO: CATA PORTIN För billigt, klagade den kinesiske mästersnic­karen när Yrjö Kukkapuro ville ha en stol av bambu. Men en stol blev det.
 ??  ?? En Muminstol för de minsta. Illustrati­onen är från Hur gick det sen?
En Muminstol för de minsta. Illustrati­onen är från Hur gick det sen?
 ?? FOTO: CATA PORTIN
FOTO: CATA PORTIN ?? Yrjö Kukkapuros ateljé, ritad av teknologie doktor Eero Paloheimo, smälter in i den lummiga grönskan. Det böljande taket är av betong.
FOTO: CATA PORTIN FOTO: CATA PORTIN Yrjö Kukkapuros ateljé, ritad av teknologie doktor Eero Paloheimo, smälter in i den lummiga grönskan. Det böljande taket är av betong.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland