Vid ritbordet i Yrjö Kukkapuros ateljé
Yrjö Kukkapuros karriär har varat i 60 år men än har en av våra mest kända formgivare inga planer på att dra sig tillbaka. – Så länge jag kan se och hålla i en penna fortsätter jag, säger Kukkapuro. I sin ateljé i Grankulla har han skapat klassiker som o
i utkanten av Grankulla har flera klassiska möbler tagit form. Tre e:n bildar hörnstenarna i Kukkapuros formspråk – ergonomin, ekologin och estetiken. – Jag skapade en stol som passade min kropp,säger Kukkapuro på tal om sitt genombrott, stolen Karusell. En kollektion Muminmöbler, försedda med klassiska illustrationer, är nyheter i Kukkapuros produktion.
De flesta av oss har, ofta utan att veta det, suttit på en bänk eller stol, formgiven av Yrjö Kukkapuro. Nestorn bland våra formgivare är flitigt representerad i offentliga lokaler – i banker, på teatrar, på metrostationerna och på Nationaloperan, bland annat.
Rader av stolar från en lång karriär möter oss när vi stiger in i paret Kukkapuros extraordinära ateljé och kreatören själv ser förnöjd ut.
– Jag brukar säga att jag är en långsam formgivare och att jag åstadkommer högst en ny stol om året. Men har man jobbat på i 60 år blir det rätt många stolar.
En miniatyr av stolen Karusell står på bordet framför oss. Yrjö Kukkapuro lyser upp vid minnet av den föreläsning som han hörde på Ateneum 1957 och som blev avgörande för hans formspråk och karriär.
– Professor Olli Borg föreläste om en svensk ryggstudie. Jag fick en aha-upplevelse, rusade ut från föreläsningssalen och visste att jag hade kommit på något avgörande, nämligen fysiologins betydelse för en möbeldesigner.
Ergonomin var ledstjärnan när Yrjö Kukkapuro formgav stolen som kom att bli hans genombrott –
Karusell. Arbetsnamnet var Kroppsstolen och Kukkapuro arbetade utifrån sin egen figur.
– Jag skapade en stol som passade min kropp.
Tre viktiga e:n
Den ergonomiska aspekten är en av de hörnstenar Yrjö Kukkapuro arbetat med och outtröttligt föreläst om. I dag talar han om tre viktiga e:n – ergonomi, ekologi och estetik.
– Ergonomi är alltings början men estetik kan man inte föreläsa om, det är så personligt. Ekologin kom in i mitt arbete i samband med oljekrisen i början av 1970-talet. Jag insåg att jag, som hade arbetat med glasfiber, hade gjort ett stort misstag.
Yrjö Kukkapuro bytte glasfibern mot faner, ett material han har hållit fast vid. Men under en av sina många sessioner i Kina fastnade han för bambu.
– Jag arbetade med en mästersnickare som tyckte att vi skulle välja ett ädelträ som material. Det ville inte jag eftersom det hade handlat om regnskogsträd. Jag föreslog bambu och mästersnickaren klagade på att det var för billigt. Men jag fick min vilja igenom.
Muminmöblemang
Mitt i ateljén står Yrjö Kukkapuros nyaste skapelse, en muminkollektion förverkligad i samarbete med dottern Isa Kukkapuro-Enbom. Kollektionen består av tre stolar i olika storlek och ett bord. Möblerna är försedda med välkända motiv ur böckerna Hur gick det sen? och Muminpappans bravader samt ur serien Mumin och den gyllene svansen.
På den minsta stolen, barnstolen, står dessutom ett citat ur Hur gick det sen?: ”Nu är allt farligt slut för dem som äntligen har kommit hem”
– Jag tänkte på coronavåren och på vårt behov av tröst, säger Isa Kukkapuro-Enbom som har valt både bilder och citat.
Isa Kukkapuro-Enbom växte upp med böckerna om Mumindalen och säger att hennes skapande föräldrar är lika fria och tillåtande som mumintrollen är.
– Varken Yrjö eller Irmeli gillar regler och gränser.
Ett kreativt par
Yrjö och Irmeli Kukkapuro arbetade i decennier sida vid sida i sin ateljé, belägen i ett av Grankullas mera undanskymda villaområden. Den frodiga grönskande naturen är så nära att den nästan kommer vandrande genom de stora fönstren.
Ateljén är ritad av teknologie doktor Eero Paloheimo i samarbete med Yrjö Kukkapuro och byggnaden var klar 1968.
– Det har varit bra år. Jag hade en otrolig tur som hittade Irmeli, sammanfattar Yrjö Kukkapuro.
Paret Kukkapuro möttes under studietiden på Ateneum på 1950-talet. Irmeli Kukkapuro är konstgrafiker och har sitt arbetsutrymme i ett hörn av ateljén. En demenssjukdom försvårar hennes arbete men inte helt – under intervjun med maken hörs ivriga viskningar från Irmelis sida av studion.
Ateljén är en kulturskatt i sig och ska i framtiden fungera som residens och ateljé för konstnärer och formgivare. Yrjö Kukkapuro citerar en kollega som prompt förklarade:
– Den här ateljén är som en skulptur av Constantin Brancusi och här borde ingenting ändras.
Ergonomi är alltings början men estetik kan man inte föreläsa om, det är så personligt.
Yrjö Kukkapuro
Formgivare