Basketen visar vägen - ishockeyn som vanlight I offside
Tänk om hockeyledarna för en stund kunde se utanför sin egen privilegierade bubbla och inse att det finns människor som fängslas, torteras, våldtas, skjuts, misshandlas och dödas på grund av sin hudfärg, etnicitet, sexualitet och politiska inriktning.
Spelarna i den nordamerikanska basketligan NBA har fått nog. De vägrade spela i slutspelsmatcherna natten till torsdag finländsk tid.
Tre matcher ställdes in och andra sporter följde snart basketens exempel och vägrade spela.
Orsaken till bojkotterna är den strukturella rasismen i USA. Skjutningen av Jacob Blake fick till slut bägaren att rinna över för idrottarna. Den obeväpnade svarta mannen sköts med sju skott i ryggen av vita polismän framför ögonen på sina barn mitt på ljusan dag.
Det här efter att Black Lives Matter-rörelsen protesterat i månader efter att George Floyd dödades av polis i slutet av maj och NBA-spelare gång på gång uttryckt sin oro för och sitt missnöje mot rasismen.
Nu ryktas det om en bojkott som inte tar slut i första taget.
Det var inför slutspelsmatchen mot Orlando som Milwaukeespelarna vägrade lämna omklädningsrummet i NBA-bubblan i Orlando. Protesten var riktad mot den senaste polisskjutningen i lagets hemstat Wisconsin.
”En del saker är större än basket. Ställningstagandet från spelarna och klubben visar att vi har fått nog. Nu räcker det. En förändring måste ske. Jag är otroligt stolt över våra spelare och vi står bakom dem till hundra procent”, säger Milwaukees vice ordförande Alex Lasry i ett uttalande.
Milwaukees motståndare Orlando svarade med ett uttalande med samma innebörd och i samma anda:
”I dag står vi enade med NBAledningen, spelarfacket NBPA, Milwaukee Bucks och resten av ligan för att fördöma trångsynthet, rasism och oberättigat polisvåld mot färgade människor”.
Damligan WNBA följde efter och ställde in sina matcher. Snart sällade sig också baseball, fotboll, tennis och amerikansk fotboll till bojkotten. Kommentatorer i tv och idrottspersonligheter ställde sig bakom protesterna och uttryckte sitt stöd för idrottarna som vägrade spela.
Plötsligt stod idrotten i USA stilla. Med ett undantag. I NHL-slutspelet genomförde man två matcher helt enligt planerna.
Ishockeyn valde att inte stå tillsammans med de övriga grenarna i kampen mot rasism.
Det är förstås inte någon större överraskning att hockeyns föråldrade värderingar leder till att idrotten framstår som inte bara omodern och idiotisk utan dessutom intolerant och känslokall.
”Det är fruktansvärt förolämpande att som svart spelare i NHL se hur lite ligan gör för eller uppmärksammar de här problemen”, skriver San Jose-spelaren Evander Kane på Twitter.
– NHL är alltid sist på bollen i de här frågorna. Det är sorgligt och nedslående för mig, säger Minnesota Wilds Matt Dumba till ESPN.
Kane och Dumba, två mörkhyade spelare, är inte ensamma om att kritisera NHL.
Men de som bestämmer inom hockeyn tycks vara immuna mot medmänsklighet och att ta ställning i frågor som berör mänskliga rättigheter.
Inför nattens matcher i NHL visades texten ”End racism” stort på skärmen i arenan i Toronto och speakern i den publiktomma hallen förkunnade att rasismen funnits för länge i samhället och att NHL och hela hockeyn är med i kampen mot rasismen och kampen för ett rättvist samhälle för alla.
Sedan släpptes pucken på isen.
– Det är fint att skriva ställningstaganden. Det är fint att skriva tweets. Och det är fint att publicera stories och bilder på Instagram. Men det är i sista hand bara handlingar som spelkar någon roll och som kan leda till förändring och tyvärr ser vi inga handlingar för tillfället, säger Evander Kane till The Score.
I Europa har hockeyledare tigit i kapp om regimens brott mot mänskliga rättigheter i Belarus. Internationella ishockeyförbundet, svenska förbundet och det finländska förbundet har i tur och ordning berättat hur man anser att det inte är problematiskt att arrangera VM i diktaturen där medborgarna torteras och förföljs och där oliktänkare fängslas eller tvingas till landsflykt.
”Vi ska inte blanda ihop politik och idrott” har de ryggradslösa ledarna förkunnat.
Tänk om hockeyledarna för en stund kunde se utanför sin egen privilegierade bubbla och inse att det finns människor som fängslas, torteras, våldtas, skjuts, misshandlas och dödas på grund av sin hudfärg, etnicitet, sexualitet och politiska inriktning.
Då kanske man kunde inse att ishockeyn inte är så viktig.
Då kanske man kunde inse att Black Lives Matter-rörelsen och kampen mot rasism är större än NHL.
Då kanske man kunde inse att de mänskliga rättigheterna i Belarus är värda mer än en KHLmatch i huvudstaden.
Då kanske man kunde inse att medborgarna i Minsk mår bättre av grundläggande mänskliga rättigheter än ett hockey-VM under diktatorn Aleksandr Lukasjenko.
Det är dags för hockeyn att kliva in i verkligheten och bära sitt ansvar.
Att vara hockeyledare och att värna om mänskliga rättigheter borde inte utesluta varandra.
Man kan bestämma och bry sig samtidigt.
Men då måste ens intressen och värderingar handla om annat än den egna ekonomiska vinningen.
”Det finns mycket viktigare saker som kräver omedelbar uppmärksamhet än att se mig spela tennis”, skriver tennisstjärnan Naomi Osaka på Twitter.
Hoppas hockeygubbarna läser och lär.